I hate the smokers

Till en början tyckte jag att den där söta lukten var ganska mysig. Den sockriga lukten av de lokala cigaretterna som liksom blivit en påminnelse om Indonesien där allt är så sött. Även cigaretterna. Det tar dock inte speciellt lång tid att lära sig att hata cigaretterna. Cigaretterna. Arrogansen. Sjukdomarna. De ungas förfall.
 
Nästan alla röker, och det röks mycket. Jag har utan tvekan fler rökare i min umgängeskrets än icke-rökare och arrogansen mot vad de utsätter sina kroppar för är gränslös. När en väninna blott 20 år skrattar åt att hon senaste månaderna haft slem i halsen som inte försvinner och när ungdomar har svarta beläggningar bakom tänderna efter att ha rökt igenom hela barndomen blir jag i alla fall mörkrädd.
 
Cigaretterna glorifieras. För cigaretterna är från västvärlden. Allt från västvärlden är bra. Reklam med de sportsliga sexiga unga killarna som tänder en cigarett efter en löparrunda. Går det ens att tänka sig något mindre sportsligt än cigaretter? Sport handlar om god syreupptagning, rent inre system och ett ungdomligt yttre skapat av god kroppskötsel. Cigaretter däremot förstör lungorna och syrets chans att få komma in till blodet, smutsar till systemet och skyndar på det yttre åldrandet. Hur kan det ens vara lagligt att pyssla med marknadsföring så falsk som sådan? Sport = cigaretter? Sexiga kroppar = cigaretter?
 
Jag blir lika förbannad när jag öppnar Facebook. Profilbild efter profilbild. Svartvit bild med ett rock'n'roll-målat ansikte och cigarettrök. Det är coolt. Det är trendigt. Facebook som har sådan moralpanik åt andra betydligt harmlösare bilder borde snarare ägna sin meningsfulla blockeringstid till att blockera dessa användare som faktiskt skadar pauuw riktigt.
 
Jag går inte ut till klubbar längre. För jag blir så vansinnigt trött av att inte kunna andas, det är så lite syre att även mina intensivrökande vänner vägrar ta sig dit. Ögonen svider av rökmolnen. De vänner man tagit sig ditt med dimmas ut av all smogg. Det värsta är... De antal gånger jag tagit mig ut till nattklubbarna och möts av orden
"Ja, det är inträde ikväll. Men på köpet får du ett paket cigaretter - GRATIS!"
"Jag röker inte."
"Du får dem ändå. Ta dem bara!"
Jag har tagit emot paketet och slängt det i första närmsta papperskorg vartenda gång.
 
Även när jag handlat inne på Cirkle K (motsvarande Pressbyrån) kommer frågan ibland upp.
"Var det bra så? Inget annat?"
"Nej tack."
"Inte ens cigaretter. Vi har just nu promo om..."
"NEJ TACK!"
 
Hur kan ett helt land vara så arrogant mot ett sådant hälsoproblem. Det sägs att 65 % av alla män i detta land röker och att Indonesien placeras som nummer 3 bland rökkonsumenter. Och hur kan alla dessa cigarettsäljande arroganta pengakåta jättar med att skapa reklam inriktat till 13-åringar med bilden av att det är vettigt att röka?
 
Och folk dör unga. I stroke. I diabetes. I hjärtsjukdomar. I lungsjukdomar.
Ett paket cigaretter kostar runt 15 kronor. Den som konsumerar ett paket om dagen skulle kunna spara hälften av vad minimilönen är här i Yogyakarta om denne valde att icke konsumera cigaretter.
 
300 000 personer stryker med varje år. Och minns ni? Det var i Indonesien reportaget gjordes om den där lilla två åringen som redan var starkt nikotinberoende. Det är många små barn som röker och föräldrar försvarar det med "ja, men de måste väl få sin veckopeng. De har rätt till det".
 
Ibland när diskussionen kommer upp om varför jag hatar cigaretter och om allt elände det bär med sig kommer frågan ....
"men, hur blir det då med rökarnas rättigheter?". Rökarnas rättigheter att förpesta luften?
 
Ja. Vad ska man svara?
"Men vad om mina rättigheter att spruta anti-insektsmedel in i din mun?"
 
Arrogans.