DEN ENES GULD DEN ANDRES....

Året är 1966 på västra Papua och några amerikanska affärsmän letar törstigt efter en plats att investera i något nytt. Papua, en plats med mängder av unika naturresurser skapade snabbt dollartecknet i deras ögon. GULD. Indonesien (mest med tack av Papua) är en utav de mest guldrika länderna i Asien.

Papua sägs vara en utav de mest unika platserna i Indonesien.

Min nya lektor i milörätt kallas Yuyun och han pekar på Freeport som ett av det största problemen i miljöfrågorna i Indonesien. Han tycker att den miljölag som kom 1999 i Indonesien var genialisk. Denna lag säger enkelt att det inte får finnas några aktiviteter som inte skyddar skogen. Denna lagen gjorde det komplicerat för väldigt många företag, förutom Freeport så drabbades även Totak och EKO. Irriterat tvingades många företag att lämna över stora landsområden till regeringen. Företagen protesterade och Freeport menade att kontraktet fanns redan innan den nya dumma lagen började gälla. Företagen ville såklart stoppa den nya lagen som satte krokben för deras affärsidéer och bland annat Freeport hotade med att stämma regeringen eftersom kontraktet om att få använda marken redan fanns innan lagen.
-    Suck. Jag tycker att miljölagen i Indonesien skulle vara världens bästa, men de utländska företagen sabbar allting för oss, menar Yuyun.

HISTORIKEN BAKOM FREEPORT
Freeport är världens största lågkostnads-koppar producenter och en av världens största guldproducenter. Företaget sägs vara den största skattebetalaren till den indonesiska regeringen. Företaget föddes i Texas  1912, under 1950-talet började man sätta upp fabriker i Kuba och 1966 föddes verksamheten i Jayawijaya, Papua. Huvudmannen i Freeport kallas James R. Moffert. Det dröjde inte länge innan Freeport blev en utav de viktigaste ekonomiska källorna för den indonesiska regeringen, och det verkar fortfarande vara så. Freeport menar att de har tjänat Indonesien $33 biljoner mellan 1992 till 2004. När Soharto lämnade makten 1998 blev Freeport sårbart. Det fick utstå många konflikter med den lokala befolkningen på plats, miljögrupper och miljöministriet i Indonesien. Gång på gång varnade miljöministrarna Freeport om att de bröt mot landets miljölagar. Den djupa desperationen från miljöministeriet ignorerades dock utav företaget.



MILJÖPROBLEMEN
Förra året satt en nervös minister och skrev ett brev. Han var beskymrad över att produktionen från Freeport var alldeles för hög med reguleringsmaskiner som var för svaga. Sex miljoner ton restprodukter som naturen blivit tvungen att handskas med, för mycket skrek miljöministrarna. Mycket av detta material har dumpats av i bergen.

Med internets födsel blev Freeport snabbt en måltavla för miljögrupper. Först och främst var det lokala stambefolkningar som blev rolösa i området vid Freeport där de såg avfallsprodukterna rinna ut på deras landsområden men de fick själva inga fördelar av kakan. Papua är Indonesiens fattigaste provins och ironiskt nog så finns den absolut fattigaste delen i Jayawijaya, där HIV och AIDSandelen är störst i landet.

Miljöproblemen Freeport har kostat Papua under sina 40 eller 50 år på plats är stora. En gång var denna del av Indonesien en av världens största färskvatten habitat. Men nu är det begravt i minornas restprodukter och avfall. Kopparsedimenten som bara ökar i omfång har fått fisken i västra Papua att nästan helt försvinna. 2000 var det sagt att allt avfall från företaget utplånat allt liv som fanns i vattenområderna runt Freeport och att detta alvarligt stred mot den miljölag som kom 1997. Regeringens agerande har många gånger vilat på latsidan men 2001 skrev en minister ett argt brev om att Freeport borde betala kompensation för floden, skogen och fisket som blivit nästan helt förstört.


MILITÄRENS INFLYTANDE I FREEPORT
Freeports makt ökade även något när Indonesiska militären räckte fram en hand och bad om sammarbete. Indonesiens militär kan verkligen kallas en nationalistiskt institution som finansierar sig själva genom lagliga affärer med hotell och shoppingcenter, men också olagliga buisness så som illegal trädskövling. Med Freeport såg militären sin chans att styrka sitt inflytande i Papua. Freeport skapade sin egen säkerhetsstryka med militären. Tidigare hade militären inte egna fordon så de fick med Freeport tillfälle att kommendera busschaufförer och eller en chaufför tillhörande Freeport. Vid denna tidpunkt fanns inga poliser i Papua. Det fick egentligen inte att se några direkta kopplingar mellan Freeport som företag och brott mot de mänskliga rättigheterna från att militären fick makt i företaget men det finns anställda som menar att mellan 1975 och 1997 hade ungefär 160 personer dödats utav militären i området runt företaget.

Runt mars 1996 hände någonting. Ilskan mot företaget hade skapat rebeller och uppror som nu tog fart. Under tre dagars tid stängdes Freeport och utrustning för tre miljoner dollar förstrördes.

Militärens och polisens inblandning i företaget fortsatte. Mellan 1998 och 2004 betalades polis och militär minst $20 miljoner relaterat till företagets dokument men anställda skakar på huvudet och menar att det minst handlar om $10 miljoner till. I dokumenten kallas betalningen ”Betalning för skydd”.  Officierare som mottog pengarna behövde inte signera några kvitton och det fanns inga direkta bevis om var pengarna tog vägen. Det verkade vara något som var lite märkligt i betalningen till militären, en utav de högre kommendörerna fick under ett halvår 2001 $100 000 för  ”Food Cost” och 2002 $150 000 för ”Food Cost” under samma tid. Under 2002 fick sammanlagt tio kommendörer cirka $350 000 sammanlagt för matkostnader. De verkar ha stora magar de där kommendörerna. Ett jobb som militär för Freeport verkar inte vara någon dålig idé för den som letar något att fylla de tomma fickorna med, för militären med fruar och barn fick flygbiljetter av företaget i businessklass när de var på humör att ta sig en sväng om.

Summorna polis och militär som ville ta en fot in i företaget nådde knappt några gränser. Under 2003 fick militära enheter en miljon dollar för något som registrerades under ”administrativa kostnader” och ”administrativ support”. Militären sades utav anställda fortsätta med sitt brutala mördande, tortyr och våldtäkter mot människor i Papua. Militärens makt hade en järnhand. I augusti 2002, mördades två amerikanare som besökt företaget och kritiserat om att Freeport inte gjorde någonting för att skydda sina anställda. Under 2005, tre år senare, undersöktes fallet fortfarande utav FBI och Freeport själva vill inte ge några kommentarer om ämnet.

Freeport yrkar på att deras stora användning av militär av polis går helt i enlighet med indonesisk lag och att det till och med är krav på det. Justitieministern efter Sohartos fall, Marsillam Simanjuntak håller dock inte med. Han menar att det starkt strider mot indonesisk lag att soldater och poliser mottar stora belopp pengar från företag. I enlighet med ”Foreign Corrupt Practice Act” så är amerikanska företag förbjudna till att betala mutor till utländsk polis. Även om Freeport kan fortsätta sitt argumenterade om att polis och militär behövs för att säkra företagets naturresurser så förklarar det inte varför Freeport betalar pengarna DIREKT till INDIVIDUELLA poliser och militärer.
Det är mutor! Det är korruption!


Freeport har ännu inget tillstånd till att slänga ut avfall i floden, men fortsätter dock med det utan allt för många protester. Militären betalas fortfarande individuellt för ”säkerhetåtgärder” utan att någon ropar HEJ!

Vem skall agera? Folket? Regeringen? Miljögrupperna? Världen utanför
Mot Vem? Mot företaget? Mot Amerika? Mot indonesiska regeringen?
Vad ska göras?

Passiviteteten från oss alla fortsätter.

LAGU SANTAI

Varje fredagskväll är det reagee i alla öl-älskares bar, Bintang.
Jag är sällan där nu mera men igår var nästan hela staden samlad och sjöng till
cover-låtarna kvällens band uppträdde med.

Tänkte med detta inlägg bara introducera världen till lite indonesisk reagee!
För att det är bra!
http://www.youtube.com/watch?v=RC_9UHWgY6I

TREDJE GÅNGEN GILT, BALI

Kuta cowboys, turistfällor och fulla aussies. Det finns många saker jag inte gillar med Bali.
Första gången på ön såg jag enbart fulla och arroganta turister som högljutt betedde sig som om det vore deras ö. Andra gången på ön blev jag behandlad av lokalbefolkningen med förrakt som om jag vore en arrogant och full turist. Tredje gången. Var bara helt annorlunda. Det tog mig tre besök att hitta Balis charm...

KUTA COWBOYS.
Kuta är Balis "huvudstad" för turism. Det är tre timmars flyg från norra Australien och den närmaste utrikes semesterorten för australienare. Billig öl och skön surfing! Hur fina, öppna, respektfyllda och underbara människor dessa personer eventuellt må vara när de befinner sig på hemmaplan så släpper de allt vett när de kommer till Bali. De dricker litervis med sprit. De spyr. De köper sex. De är högljudda. De solar nakna på stranden. När jag passerar Legian, och andra turisttäta områden med dessa högljudda, orespektfulla australienare hinner en tanke slå mig. "Jag kan nästan förstå varför bali-bomben hände", men jag avbryter min tanke ganska snabbt. Hur arroganta och otrevliga de än må vara, dessa turister som når Kuta så finns det ingenting som får dem att förtjäna att sprängas i luften, dessutom var det främst baloneser själva som strök med i händelsen i balibomben några år tidigare. Herregud; en sådan tanke som just landat i mitt huvud får inte lov att tänkas och jag tror de flesta jag känner hade tagit djupt illa vid sig om de hört tanken. Indonesiens största tragedi i modern tid.

Kuta Cowboys var det ja. Det är män. Balonesiska män. Med vältränade kroppar och stora surfingbrädor. De har hittat ett sätt att dra fördelar från alla australienska, engelska, holländska, svenska och franska kvinnor som kommer till Bali. Det är ofta ingen konst för dem att få kvinnorna på fall. De blir bjudna på öl, mat och får bo i kvinnornas hotell. De blir betalda för sex utan att de ens behövt diskutera affärer. Kvinnorna tror nämligen på att de har ingått i ett oskyldigt, hett och äkta förhållande, när de faktiskt bara har köpt sex. Jag har hört flera svenska kvinnor blivit utnyttjade.
- Jag är så ledsen! I morse hittade jag X hand-i-hand med en annan tjej! Och sedan säger han att jag bara varit business för honom.
- Told u so dear! Det är Bali. Ingen kan hitta ett riktigt förhållande på Kuta.
Ta en look på följande dokumentär:
http://www.youtube.com/watch?v=kq5Si3oSdkg

Ja. Jag är inte ett allt för stort fan av Kuta, men Kuta är inte heller hela Bali. Denna gången åkte jag till den lilla ön Nusa Lembangan. En vän hade just blivit beodrad med stränga order från sin far att flytta från Jogja till Bali på första flyg så att han inte hann packa ner en pryl. Jag blev ombedd att hjälpa till med flytten samt hjälpa en annan vän på Bali att släpa dit pass och dator.

Nusa Lembangan är vackert. Ett paradis för snorkling, fiske och bara ta det lugnt. Vi hyrde mopeder, tog oss runt på den söta ön och bestämde oss för att hyra en båt vilket var en DÅLIG idé. Min balonesiska vän talade om att han kunde styra båten utan problem vilket var en brutallögn. Vi drev rakt in i ett näste av träd efter cirka 13 sekunder i båten. Mestadelen utav båtturen fick vi sedan tillbringa med att gå i vattnet och putta oss fram eftersom lågvattnet var såpass lågt att det inte gick att komma någonstans.

Kvällen firades det med arrak att jag och Erass precis känt varandra ETT ÅR.
Ett år sedan i Jogja första gången.
Om jag kunde föreställa mig då att jag skulle flytta dit? Absolut inte.

SANUR.
På hemvägen försökte jag undvika Kuta genom att åka till en annan turistort "för familjer" istället. Jag tyckte om Sanur. Min australienska vän avskyr Bali för att folk alltid besvarar henne på engelska trots att hennes indonesiska är perfekt. Jag känner det samma i Jogja där folk ständigt vill öva sin engelska med mig men på Bali fick jag istället frågor om hur många år jag bott på Bali, komplimanger för hur flytande jag pratade och vänliga skratt. Jag antar att Bali är såpass vana vid turister att de anser att de tycker att det är lite kul att prata indonesiska med en turist istället för engelska, de har inte direkt något behov utav att öva engelska när de bemöter turister varje dag. Förrutom en tjej som fortsatta att besvara mig på engelska. Hon var från Yogyakarta.

Sanur var lugnt och på natten var allt tyst och stängt. När jag tog ett kvällsdopp på paradisstranden var jag den enda i vattnet. Sanur. Jag kan absolut tänka mig att komma tillbaks hit.


Nusa Lembangan

Erass, Nusa Lembangan

Vår mindre lyckade båtexpedition

Nusa Lembangan

Ett års vänskap på dagen. Min första vän i Jogja.

Det tog mig åtta månader att bli solbränd. Hejja Bali!

DET ÄR JUDARNAS FEL... ELLER?

"Hitler var en god man och alla judar försöker hjärntvätta oss, deras plan är att utrota alla icke-judar från jordens yta."

Det är märkligt hur mycket avsky det finns mot judar i Indonesien. Speciellt med tanke på att man räknar med att det finns ungefär tjugo judar i hela landet, ett land med totalt 250 miljoner människor, så varför en sådan oro över dessa tjugo personer? Det skall inte överdrivas, de flesta är absolut inte antisionister men att vara judehatare är absolut inget att skämmas över och en sådan åsikt skulle ALDRIG ge några som helst protester. Det är allmänt acceptabelt att tycka illa om judar oavsett om man befinner sig i sällskap som håller med eller inte.

Jag har en klasskamrat jag aldrig talat med. Enbart på Facebook utav någon anledning och om hon verkar som en tallös och blind robot i verkliga livet så är hon verkligen en annan person på internet, för där är hon intelligent, påläst och mycket dramatisk i sina åsikter. Jag frågade henne om det existerade någon främlingsfientlighet på det stora hela i Indonesien.
-  Oh herre jösses Isabel. Jag vet inte. Men vad som är säkert är att ingen gillar judar.
-   Varför?
-  För att det står så i koranen. De är ett hot för islam. Ja det är så vissa muslimer tänker. Så är Indonesien du vet.

Begitulah Indonesia!
Det är så det är i Indonesien. Jag hör det så ofta och jag är trött på försvaret. Man vet att något är fel. Man ser att det är åt helvete. Men man accepterar det. För att det är så. Min klasskamrat är hindu och det är kanske lätt för henne att säga att judehatet har en koppling till några ord i koranen. Nej. Jag har under sju månaders tid diskuterat med andra, hinduer som kristna och ja många muslimer och många verkar blint tro på att problemen i världen är judarnas fel.

KONSPIRATIONSTEORIERNA
 om Faran Med Judarna når inga gränser. På syiarislam’s blogg står det att den indonesiska ekonomin är i fara för att den hålls i händerna på ”kafir” (de otrogna). Deras makt gör det indonesiska samhället fattigt. Saudiarabien, Kuwait, Malaysia, Iran, Qatar och Malaysia nämns som samhällen som inte är beroende av utländsk makt som Indonesien är och dessa länder har högre välstånd än vad Indonesien har.
(Nej. Oljan som naturresurs på dessa områden nämns inte).
Utländska företag nämns som hot för ekonomin så som; Exxon Mobil, Chevron, Conoco, BP,  Amoco, ”Standard Oil” som ägs utav Rockefeller. En sionist. ”Yahudi AS” (Jude AS) påstås blint vara ett företag som äger 90 procent av Indonesiens alla företag.

KORT HISTORIK

På 1850-talet verkar de första judarna kommit till Indonesien från Europa, troligtvis från Holland de flesta och det fanns ett 20-tal judiska familjer i Semarang, ön Java på den tiden.
Under andra världskriget skall det ha funnits en 2000 judar i Indonesien och det var just i denna period antalet som från början var ganska magert, kraftigt reducerades när ”Pendudukan Jepang di Indonesia” (Japanska Medborgare i Indonesien) uppstod och tvingade judiska medborgare att arbeta i läger.
De judar som senare friades efter andra världskriget valde de flesta att fly till Amerika, Australien eller Israel. Sedan 1960-talet har det funnits ungefär 20 judar i landet.

Nr jag slår in ”Yahudi Indonesia” i mitt sökfält (Jude Indonesien) så slås jag inte utav en enda neutral källa. Det är bara böcker som kallas ”Judarnas Stora Plan i Indonesien” och ”Judarnas Affärer”, det är bloggar; den ene talar om att Indonesien skulle bli en så mycket bättre plats om alla judarna utrotades och en annan att det indonesiska samhället mördas av judarna. En sida jag läser talar även om att Thalmud (den judiska skriften) inte härstammar från himlen utan från häxkonster i Egypten, något som kommer från djävulens lära.

Forum efter forum. Ord i samma anda;
"malaysia dan indonesia akan aman damai jika semua yahudi di bunuh...hidup hitler kerana bunuh bangsa pukimak sundal...you know who you are...anak pelacur yahudi..kak..kak..kak...
malaysia dan indonesia sanggup bersabar dengan kehadiran kapir2 daripada yahudi bangsa taik eaters...kurus keding kena bakar...kecian...kak..kak..kak ..dah selamat dari hitler mahu ke malaysia dan indonesia plak...nie kita bergabung holocost part 2....kak..kak..kak..."

ungefär i stil med:
Malaysia och Indonesien skulle vara säkert och fredligt om alla judar avrättades. Leve hitler för att han avrättade … ni vet vilka ni här… horungar till judar…. Kak… kak … kak…Malaysia och Indonesien är villiga att bemöta hedningarnas närvaro från judeländerna. Det är redan en hälsning från Hitler att fortsätta i Malaysia och Indonesien. Nu skall vi enas för Holocost Del 2.

Well. Det är som det alltid är med fattigdom och ojämlikhet. Man behöver en syndabock. Och att pekat på överpopulation, problem med korruption, utbildningsbrist och alla andra faktorer från listan i varför fattigdom skapas känns kanske inte lika konkret och roligt än att peka ut några personer.

Vad sägs om 20 personer?

Skyll på judarna – Det har ju världen gjort förut….