EN MUSIKALISK LEGEND
Dessa ord sades av en bekant och stort fan till Iwan Fals. Precis som många håller han en blandad känsla av fasa och beundran till artisten som vägrade hålla tyst.
Han sa emot när ingen annan vågade.
Han kritiserade vilt med sin sång, i en tid då ingen visste vad Yttrandefrihet var för något.
Han straffades. Fängslades, och hatades av landets diktator.
Men han älskades, och älskas av sitt folk.
Denna indonesiska legend heter Iwan Falls och han föddes någon gång på 60-talet. Hans sånger började kika fram på 70-talet och dessa sånger var något annat än de kärleksdyngor och dangdutverser som annars brukar ligga på en meny hos en indonesisk musiker. Iwan Falls skrev samhällskritisk lyrik till lättsamma balader eller visor till gitarr som lätt gick att sjunga med i till ett solklart budskap. Musiken skulle jag nog bäst beskriva som en indonesisk version av Björn Afzelius.
Till en början var Iwan en gatumusiker som levde på att få in slantar av de sånger han spelade på Jakartas gator och med att gå från hem till hem för att spela en trudelut. Hans humoristiska och politiska texter som allt oftare kritiserade makten gjorde att Iwan Falls konserter ofta förbjöds under "Orde Baru" - Den nya ordern, med Soeharto som ledare. Iwan Falls vågade, med tidens situation, inte alltid lägga ut sina sånger på sina album. Däremot kunde dessa sånger händelsevis spelas på radion, eller under hans egna konserter. 1984 blev Iwan Falls fängslad under två veckors tid efter en konsert där han framfört sånger som kritiserat makten; Risdemokrati (Demokrasi Nasi), Enkelt mönster (Pola sederhana) och Fru Tini (Mbak Tini).
Mbak Tini handlar om en prostituerad kvinna som öppnar ett enkelt kaffestånd. Denna Mbak Tini är gift med en man som heter Soeharyo (syftning ligger förståss på president Soeharto).
Under denna tid var det bara de mest fanatiska fansen som vågade behålla skivor med Iwan Falls.
När jag fick se planchen om att Iwan Fals förra helgen skulle spela i Yogyakarta var jag mycket intresserad av att gå men jag lyckades inte få sällskap så den planen rök, inte ens de som kallades fans hade en större lust att se legenden sjunga sina ballader.
- Du vet, han brukade ha sånna låtar och sådant mod. Men numera skriver han bara halvdana kärlekstrudeluter. Tja, han har väl tröttnat på att reta galla på makten efter alla hot och risker att hamna bakom lås och bom.
När jag läser texterna till de låtar Iwan Fals gjort tycker jag inte att han angriper makten på ett rakt sätt. Ja nu har jag förvisso bara läst de låtar som tillåtits bli kommersiella och de låtar de flesta känner till.
Gav mig på en snabböversättning utav en av hans mest kända låtar, Bongkar
Om kärleken har blivit bortkastad,
Hoppas då inte på att rättvisan skall komma,
Sorgen är bara en show
För dem som förslavats av sin position
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Ha tålamod, Ha tålamod och vänta!
Det är svaret som vi får
Vi måste visst ta det med egna händer,
Riva ner satan som står där
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Förtrycket och godtyckligheten
Det är mycket, för mycket att kunna uppräkna
Hallå sluta!
Sluta, fortsätt inte så
Vi blir illamående med osäkerheten och girigheten
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Vi far ut på vägen för att försöka nå våra förhoppningar,
För att där hemma finns inget vi kan lita på
Föräldrarna ser väl oss som människor,
Vi frågar, kan du snälla svara med kärlek,
O ja... Kliv ner!
O ja... Kliv ner
http://www.youtube.com/watch?v=fP99l8sz7CI
* Denna låt verkar vara Ivan Falls mest populäraste och kanske speglar den bäst samhället på 80-90 talet när svaren på folkets klagan ständigt blev "Vänta, ha tålamod" men någon förändring fick de aldrig, och med tiden tappar de unga hoppet och de går ut på gatorna för att demonstrera med hoppet om att Soeharto skall störtas.
Denna indonesiska legend heter Iwan Falls och han föddes någon gång på 60-talet. Hans sånger började kika fram på 70-talet och dessa sånger var något annat än de kärleksdyngor och dangdutverser som annars brukar ligga på en meny hos en indonesisk musiker. Iwan Falls skrev samhällskritisk lyrik till lättsamma balader eller visor till gitarr som lätt gick att sjunga med i till ett solklart budskap. Musiken skulle jag nog bäst beskriva som en indonesisk version av Björn Afzelius.
Till en början var Iwan en gatumusiker som levde på att få in slantar av de sånger han spelade på Jakartas gator och med att gå från hem till hem för att spela en trudelut. Hans humoristiska och politiska texter som allt oftare kritiserade makten gjorde att Iwan Falls konserter ofta förbjöds under "Orde Baru" - Den nya ordern, med Soeharto som ledare. Iwan Falls vågade, med tidens situation, inte alltid lägga ut sina sånger på sina album. Däremot kunde dessa sånger händelsevis spelas på radion, eller under hans egna konserter. 1984 blev Iwan Falls fängslad under två veckors tid efter en konsert där han framfört sånger som kritiserat makten; Risdemokrati (Demokrasi Nasi), Enkelt mönster (Pola sederhana) och Fru Tini (Mbak Tini).
Mbak Tini handlar om en prostituerad kvinna som öppnar ett enkelt kaffestånd. Denna Mbak Tini är gift med en man som heter Soeharyo (syftning ligger förståss på president Soeharto).
Under denna tid var det bara de mest fanatiska fansen som vågade behålla skivor med Iwan Falls.
När jag fick se planchen om att Iwan Fals förra helgen skulle spela i Yogyakarta var jag mycket intresserad av att gå men jag lyckades inte få sällskap så den planen rök, inte ens de som kallades fans hade en större lust att se legenden sjunga sina ballader.
- Du vet, han brukade ha sånna låtar och sådant mod. Men numera skriver han bara halvdana kärlekstrudeluter. Tja, han har väl tröttnat på att reta galla på makten efter alla hot och risker att hamna bakom lås och bom.
När jag läser texterna till de låtar Iwan Fals gjort tycker jag inte att han angriper makten på ett rakt sätt. Ja nu har jag förvisso bara läst de låtar som tillåtits bli kommersiella och de låtar de flesta känner till.
Gav mig på en snabböversättning utav en av hans mest kända låtar, Bongkar
Om kärleken har blivit bortkastad,
Hoppas då inte på att rättvisan skall komma,
Sorgen är bara en show
För dem som förslavats av sin position
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Ha tålamod, Ha tålamod och vänta!
Det är svaret som vi får
Vi måste visst ta det med egna händer,
Riva ner satan som står där
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Förtrycket och godtyckligheten
Det är mycket, för mycket att kunna uppräkna
Hallå sluta!
Sluta, fortsätt inte så
Vi blir illamående med osäkerheten och girigheten
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Vi far ut på vägen för att försöka nå våra förhoppningar,
För att där hemma finns inget vi kan lita på
Föräldrarna ser väl oss som människor,
Vi frågar, kan du snälla svara med kärlek,
O ja... Kliv ner!
O ja... Kliv ner
http://www.youtube.com/watch?v=fP99l8sz7CI
* Denna låt verkar vara Ivan Falls mest populäraste och kanske speglar den bäst samhället på 80-90 talet när svaren på folkets klagan ständigt blev "Vänta, ha tålamod" men någon förändring fick de aldrig, och med tiden tappar de unga hoppet och de går ut på gatorna för att demonstrera med hoppet om att Soeharto skall störtas.