EN MUSIKALISK LEGEND

- Han skrev en hatsång till Soehartos son.. ja alltså... medan Soeharto fortfarande höll makten! Hur vågade han? Med risken för att bli både bli inspärrad och få ett skott i sig. Jag menar Soeharto var ju diktator och säga vad man ville fick man inte då...
Dessa ord sades av en bekant och stort fan till Iwan Fals. Precis som många håller han en blandad känsla av fasa och beundran till artisten som vägrade hålla tyst.

Han sa emot när ingen annan vågade.
Han kritiserade vilt med sin sång, i en tid då ingen visste vad Yttrandefrihet var för något.
Han straffades. Fängslades, och hatades av landets diktator.
Men han älskades, och älskas av sitt folk.


Denna indonesiska legend heter Iwan Falls och han föddes någon gång på 60-talet. Hans sånger började kika fram på 70-talet och dessa sånger var något annat än de kärleksdyngor och dangdutverser som annars brukar ligga på en meny hos en indonesisk musiker. Iwan Falls skrev samhällskritisk lyrik till lättsamma balader eller visor till gitarr som lätt gick att sjunga med i till ett solklart budskap. Musiken skulle jag nog bäst beskriva som en indonesisk version av Björn Afzelius.

Till en början var Iwan en gatumusiker som levde på att få in slantar av de sånger han spelade på Jakartas gator och med att gå från hem till hem för att spela en trudelut. Hans humoristiska och politiska texter som allt oftare kritiserade makten gjorde att Iwan Falls konserter ofta förbjöds under "Orde Baru" - Den nya ordern, med Soeharto som ledare. Iwan Falls vågade, med tidens situation, inte alltid lägga ut sina sånger på sina album. Däremot kunde dessa sånger händelsevis spelas på radion, eller under hans egna konserter. 1984 blev Iwan Falls fängslad under två veckors tid efter en konsert där han framfört sånger som kritiserat makten; Risdemokrati (Demokrasi Nasi), Enkelt mönster (Pola sederhana) och Fru Tini (Mbak Tini).
Mbak Tini handlar om en prostituerad kvinna som öppnar ett enkelt kaffestånd. Denna Mbak Tini är gift med en man som heter Soeharyo (syftning ligger förståss på president Soeharto).
Under denna tid var det bara de mest fanatiska fansen som vågade behålla skivor med Iwan Falls.

När jag fick se planchen om att Iwan Fals förra helgen skulle spela i Yogyakarta var jag mycket intresserad av att gå men jag lyckades inte få sällskap så den planen rök, inte ens de som kallades fans hade en större lust att se legenden sjunga sina ballader.
- Du vet, han brukade ha sånna låtar och sådant mod. Men numera skriver han bara halvdana kärlekstrudeluter. Tja, han har väl tröttnat på att reta galla på makten efter alla hot och risker att hamna bakom lås och bom.

När jag läser texterna till de låtar Iwan Fals gjort tycker jag inte att han angriper makten på ett rakt sätt. Ja nu har jag förvisso bara läst de låtar som tillåtits bli kommersiella och de låtar de flesta känner till.
Gav mig på en snabböversättning utav en av hans mest kända låtar, Bongkar

Om kärleken har blivit bortkastad,
Hoppas då inte på att rättvisan skall komma,
Sorgen är bara en show
För dem som förslavats av sin position
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Ha tålamod, Ha tålamod och vänta!
Det är svaret som vi får
Vi måste visst ta det med egna händer,
Riva ner satan som står där

O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Förtrycket och godtyckligheten
Det är mycket, för mycket att kunna uppräkna
Hallå sluta!
Sluta, fortsätt inte så
Vi blir illamående med osäkerheten och girigheten
O ja... Kliv ner
O ja... Kliv ner
Vi far ut på vägen för att försöka nå våra förhoppningar,
För att där hemma finns inget vi kan lita på
Föräldrarna ser väl oss som människor,
Vi frågar, kan du snälla svara med kärlek,

O ja... Kliv ner!
O ja... Kliv ner
http://www.youtube.com/watch?v=fP99l8sz7CI

*
Denna låt verkar vara Ivan Falls mest populäraste och kanske speglar den bäst samhället på 80-90 talet när svaren på folkets klagan ständigt blev "Vänta, ha tålamod" men någon förändring fick de aldrig, och med tiden tappar de unga hoppet och de går ut på gatorna för att demonstrera med hoppet om att Soeharto skall störtas.

STAR OF CORRUPTION

Vill du bli en stjärna? En _riktig_ stjärna? Då skall du bli en korruptionsstjärna. Faktum är att de politiker i landet som bedragit sitt folk genom korruption är något en indonesisk medborgare intresserar sig mer för än skvaller om en sångerska, skådespelare eller andra kändisar. Från skvallermagasinet, damtidningen till landets dagstidningar så skiner de på framsidan; the stars of corruption. I tv-rutan sänds deras rättegAngar i live-sändning och var månad dyker en ny kändis av detta slag upp, de senaste kändisarna bär namnen Angelina Sondakh (Angie) och Muhammad Nazaruddin.

En gång känd som "Puteri Indonesia" (eller Fröken Indonesien) men nu känd för något annat än att vara vacker på bild. Ar 2004 blev Angelina Sondakh invald som riksdagspolitiker för det demokratiska partiet, partai demokrat. Hennes karriär blomstrade inte speciellt länge eftersom hon 2011 misstänktes vara invald i en muthärva i ett projekt för "Sea Games Atlet 2011". I denna historia misstänks Angie tagit emot en muta på cirka 5 miljarder Rupiah, någonstans runt fyra miljoner svenska kronor. Eftersom det är känt att politiker tjänar 20 tusen Rp i månaden (17 000 SKR) anses det vara lite märkligt att hon nyligen shoppat loss på ett miljardbelopp på nätet.



En annan politiker i Partai Demokrat, Nazaruddin har blivit en tv-stjärna av samma fall som Angie, nämligen av korruptionsfallet i Sea Games Atlet. Redan i första delen av 2011 blev han anklagad för att ha tagit emot över tre miljoner amerikanska dollar till att utföra ett kontrakt om att bygga atleternas rum. Sedan efter misstankarna började komma upp och på sekunden innan Nazaruddin skulle bli förbjuden att lämna landet stack han till Singapore med anledningen att han behövde göra en medicinsk koll. Sedan... var han borta. Några månader senare hittades han dock i Colombia dit han rest med sin kusins pass då hans eget sedan länge blivit indraget. Arresterad och frustrerad avslöjade han några andra namn från partiet som ingått korruptionsskandalen, däribland Angie.

Nazaruddin misstänks ha ingått i ett trettiotal andra skandaler som tillsammans kan gå upp mot triljonbeloppet Rupiah.


Det sägs om och om igen. Korruptionen är en del av traditionen som började med Indonesiens första dagar och sedan dess blivit omöjligt att stänga av. Det har sedan 40-talet blivit intvålade i de första presidenterna och deras partier. Sedan dess är det en tradition som min vän beskriver på följande tragiska sätt;

"Redan  första dagen som Politiker kommer man att bli erbjuden en summa pengar för att utföra vissa tjänster. Man kan då välja att vara en god medborgare och politiker genom att neka, Eller börja karriären med lögner och ta emot denna muta. Väljer man att neka kommer andra politiker att baktala en, man blir utfryst och får lämna sin politikerpost lika snabbt man fått den. Väljer man däremot att ta emot mutan, då följer man spelets regler. Man får stanna"


De fallen som dykt upp i tv är därmed bara några få exempel från den verklighet där alla politiker smusslar med en smutsig verksamhet för att hålla sin plats. A andra sidan håller de gärna kampanjer där de strängt talar om att vi måste stoppa korruptionen och skapa ett rent Indonesien. Hyckleri? Ja visst! Ovan; bild av Angelina Sondakh som säger NEJ till korruption.

För övrigt, sveriges radio gjorde i början av månaden en sändning om vardagskorruptionen som ligger några nivåer under den korruption som vanligtvis får plats i tv, trevlig lyssning på;

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4949984

TRANSA I EN MUSLIMSK VÄRLD

I Ryssland är det straffbart att tala om dem i positiv mening. I Iran blir de stenade. I över 80 länder är det olagligt att vara en utav dem. I Indonesien blir de "bara" ansedda som mentalt sjuka. De sexuellt avvikande. De homosexuella.

Jag får ofta höra att homosexualitet är olagligt och att det ger ett fängelsestraff på en viss tid. Det stämmer emmelertid inte. Det finns ingen lag i Indonesien som direkt förbjuder homosexualitet. Anledningen till att så många tror att homosexualitet är olagligt är stämningarna i landet, det är ett samhälle som trots sin liberala stämpel fortfarande kan ses som konservativa till sin religion och tradition. Enligt de flesta "lärda männen" går det inte för sig att vara både lesbisk/bög och samtidigt en god muslim.

Att vara homosexuell verkar vara lagligt enligt boken men inte enligt samhället. Med det menar jag att den som tar risken med att komma ut riskerar att förlora jobbet, ryktet och all social kontakt med familjen. Så många stannar i sin gaderob.

Transsexuell? De ses som aggressiva. De ses som mentalt obalanserade! I Yogyakarta, så som i de flesta indonesiska städer ses de oftast i grupper och som gatumusikanter. På nätterna säljer de sig själva för kanske en tiondel av vad "en riktig kvinna hade kostat".
- De som går till transsexuella är nog de som inte har råd att få en riktig kvinna. Jag vet inte om det är något de valt själva jag menar det finns ju massor av jobb!
Det ovanstådda citattecknet är en samling åsikter jag ofta hör som pekar åt samma håll. En transsexuell är "något" mindre värt än en riktig kvinna och denne har ingen skam i kroppen så att den antingen blottar upp sin kropp som ett vilddjur eller har mage att tigga pengar från dem som sitter och äter på stan. Det låter ganska osannolikt, för att det är inte speciellt sant. Ingen säljer sin kropp för ett pris på två kronor varje natt åt män som inte har råd med en "riktig kvinna". En transsexuell har kvinnliga känslor, uppfattar sig själv som en kvinna och vetskapen av att samhället varken definerar henne som en kvinna eller en man kan väl antas ses som ... Kränkande?

För ett tag sedan läste jag en artikel om en transgender som för ett tag sedan öppnat en skönhetssallong i Yogyakarta. Öppna en skönhetssallong är något de rikare transsexuella kan göra. Innan kvinnan öppnat sin sallong sålde hon sig på gatan för mindre än "några cent" per gång och även om hon aldrig velat ha mycket utav livet ansåg hon sig ha högre drömmar än så, så hon gav det ett försök - hon öppnade en sallong. Kvinnan i artikeln var djupt troende, men som alla andra med annan sexuell läggning än hetero, inte välkommen till moskén. Därför bestämde hon sig för att öppna en egen plats där alla är välkomna och hon har nu vid sin sallong vid sidan av en bön-lokal för alla trans, bi och homosexuella. Hon tror starkt på att gud är öppen för alla, och att gud ser till en persons handlingar snarare än hur denne ser ut på utsidan.

Förra året kom en dokumentär ut, "Tales of the Waria" (waria betyder transa på indonesiska) som består av några berättelser från indonesiska waria. Även om jag bara sett klipp från dokumentären så kan hålet spräckas på orden om att de transsexuella frivilligt blir gatumusikanter eller nattsällskap. Det börjar i skolåldern, familjen skolan vill inte acceptera dem om de inte klär sig som "riktiga pojkar", föräldrarna skäms och rätt vad det är blir de tvingade att sluta innan de äns klarat av grundskolan. Det starka religiösa klimatet gör det svårt för en transsexuell att hitta jobb och de blir därmed tvingade till att förnedra sig själva genom gatutiggeri och prostitution. Många är hemlösa och i väldigt dåligt skick med tanke på att samhället betraktar dem som smuts, det inkluderar polisen som finns för att spotta dem i ansiktet snarare än att beskydda medborgarna. Av polisen stämplas de ofta som "mentalt störda med multipla personligheter"
Well,
sedan hör jag folk spy ut sin avsky
- I Indonesien finns det massor av jobb. Men de föredrar visst att vara på gatan... Obildat....
Ja, vem *** är det som är obildad? Det tragiska är att det är vad de flesta anser. Ytterliggare en tragisk faktor är att de ofta blir kallade för "rika" efter att ha "snott" pengar via deras tiggerier.

Nästa gång vi sitter ute och äter kommer några att sluta att tugga, sätta riset i halsen eller enbart glo i avsky på dem som vandrar förbi för att tigga pengar för dagen. Jag kommer att glo i avsky på dem som glor i avsky. För det är deras blickars fel. Deras fel att de transsexuella inte får någon annan plats än på gatan.

TEMPLETS LEGEND

För några veckor sedan hade en vän besök från Spanien. Min vän talade om för mig att spanjoren flertal gånger redan besökt Yogyakarta och nu ville se något nytt utöver allt på den vanliga check-listan. Efter några google-sökningar bestämde vi oss; Candi Ratu Boko, ett tempel inte så långt från Prambanan, det mest kända och också största hinduistiska templet i landet. Dessa två tempel delar också en legend, en folktro som lever kvar än idag över Java.

När spanjoren är på plats åker vi iväg till Candi Ratu Boko, men jag är något trött i fötterna och bestämmer mig för att inte ta mig in i templetm, utan sätter mig istället ner med en äppeljuice och tittar utöver Prambanan, kanske ett par kilometer bort. Utsikten till Prambanan, landets största hinduistiska tempel är fantastisk från den höjd jag befinner mig på, 196 meter. En stund senare slår sig min vän ner brevid mig men spanjoren följer inte med henne ut. Min vän förklarar att hon gick ut tidigare på grund av ett lätt obehag för precis som så många i landet är hon mycket vidskeplig. Hon förklarar att en bekant smugit sig hit på nattetid och blivit jagad utav något som saknade mänsklig skepnad och själ, någonting "ont".
- Det blir ju inte trevligare med tanke på platsens historia....
- Platsens historia?

Och så berättar hon....

....Det var en gång en plats med namnet Pengging, som tillsammans med palatset Boko var två stora hinduistiska kungadömen. I Pengging härjade den vise konungen Prabu Damar Moyo och han hade också en son vid namnet Raden Bandung Bondowoso.

Palatset Boko låg i samma område som Pengging men detta ägdes till motsats från Pengging av en ond kung. Denna kung var ingen människa sades det, denna kung var istället någon med stor aptit på människokött. Hans namn var Prabu Boko och han hade en änglalikt vacker dotter med namnet Loro Jonggrang. Prabu Bokos vilja var att överta hela kungadömet Pengging och bli den enda härskaren över de hinduistiska rikena. Han tog sig hjälp utav en person vid namn Patih Gupolo och de började tillsammans att träna upp utsedda militärer till att leda en kupp. Efter att Prabu Boko kände sig nöjd med förberedelserna var det dags att gå till attack mot Pengging. En vild strid tok fart mellan de båda kungarnas soldater som krävde många offer. Pengging led även, på grund av detta krig av både fattigdom och svält.

Prabu Damar och hans son lyckades förgöra den onda kungen från Boko i striderna. Prinsen, Raden Bandung Bondowoso jagade iväg Patih Gupolo upp till palatset Boko och där letade Patih Gupolo efter ankomsten upp prinsessan Loro Jonggrang för att tala om att hennes far hade blivit dödad i strid. Här fick prinsen, Raden Bandung Bondowoso syn på den vackra Loro Jonggrang och han blev genast förhäxat förälskad och kunde inte tänka på annat än att han ville gifta sig med henne. Detta gick Loro Jonggrang dock inte med på eftersom mannen som friat till henne också var hennes fars mördare. För att på ett så artigt sätt som möjligt neka prinsen hennes hand sade hon att hon gick med på giftemål med honom om två villkor var uppfyllda (hon visste dessa villkor var omöjliga till att uppnå.)
1) Bygga en brunn åt henne
2) Inom en natt bygga 1000 statyer.


Brunnen kom snabbt upp och Loro Jonggrang bad därefter Raden Bandung Bondowoso att sätta sig däri och när han just satt sig ner bad Loro Jonggrang Patih Gupolo att snabbt fylla brunnen med sten med syftet att prinsen där skulle dö. Dock visade de sig att de underskattat prinsens förmåga eftersom han snart lyckats ta sig upp utan en skråma från brunnen. Rasande sökte Raden Bandung Bondowoso upp Loro Jonggrang för att skälla ut henne över att hon försökt mörda honom i brunnen men när han fick se hennes skönhet glömde han genast bort sin ilska igen.

Istället tog han sig an prinsessans andra utmaning, att bygga 1000 statyer inom en natt. För detta projektet tog prinsen sig hjälp utav onda själar som tog sig till platsen för att bygga statyerna. Självklart ville Loro Jonggrang stoppa även detta projekt så hon bad en liten flicka att sätta eld på hus så att ljuset som kom liknade morgondagens ljus och hönsen att börja kuckla. Detta fick de onda själarna att avsluta sitt projekt och de talade om för Raden Bandung Bondowoso att de blivit tvungna att avsluta på grund av att morgonen kommit. Raden Bandung Bondowoso bad då Loro Jonggrang att räkna statyerna, som visade sig vara 999, det vill säga att en fortfarande saknades. Raden Bandung Bondowoso hade blivit lurad, hon hade lekt med honom och denna vetskap gjorde honom galen, därmed bestämd han sig för att HON skulle bli hans sista staty. Därmed var det uttalat och därmed blev hon förvandlad till en stenstaty. Tills idag, så tror många javaneser att en utav statyerna som finns inne i templet Prambanan är Loro Jonggrang. Man tror också att Raden Bandung Bondowoso vakar över området och att han bestraffar alla kvinnor som kommer i närheten, alla kärlekspar som ser denna staty kommer också att gå skilda vägar.



En staty i Prambanan som enligt folkmun är den vackra Prinsessan Joro Jonggrang som förvandlades till sten av prins Raden Bandung Bondowoso

Palats Boko, inte längre än tre kilometer från Prambanan

Just vid Prambanan ligger detta tempel, Candi Sewu; som betyder 1000. Detta sägs också vara ett tempel för Raden Bandung Bongowosos statyer.


*************************************************************************************
- Intressant spökhistoria, men hur vet du om den...ehr... riktiga historian?
- Vad menar du nu?
Ops.... glömde att myter inte är något folket som levde före ingången av förra seklet trodde på. Idagens Java är folktron inte död. Den är inte ens sedd som en legend, utan bär namnet "historia" ur många (men långt från allas) ögonen.
**************************************************************************************'
Snabbinfo Om Templena Prambanan och Boko

Prambanan byggdes 850-talet men övergavs snabbt efter att det blivit färdigställt. Det började förfalla och först 1918 bestämde man sig för att göra en rekonstruktion av templet. Templet byggdes som en gåva för de tre gudarna Brahma (skaparen), Wishnu (allsmäktiga och personliga guden) och Siwa (förstöraren). Utsprungsnamnet för Prambanan sägs vara Siwagrha vilket betyder just Siwas Hem.

Candi Ratu Boko är ett tempel som inte tros vara byggt av religiös anledning. Men på området, 196 meter över havet så finns det konst av både buddistiska och hinduistiska motiv vilket visar att buddister och hinduer på denna tid levde i fred. Funktionen av templet är okänt, vissa menar att det var ett monesterium, andra att det var ett kungapalats och en tredje grupp en form av viloplats. Idén om att bygga detta tempel kom år 792 och man tänkte sig att man skulle bygga templet på en hög kulle, som var helt fri från faror.