PSYKISK OHÄLSA... ETT I-LANDSPROBLEM?
"Shit han verkar stresssssad", hörde jag en bekant säga när vi för ett knappt år sedan körde förbi en naken, solbränd och mager man på gatan i Yogyakarta. Jag svarar "stressad? Han verkar ju mest sjuk?" och får bara en irriterad blick tillbaka. Ordet "stress" verkar vara mer använt än ord som deprimerad eller att lida av psykisk ohälsa. Kanske beror det på att mentalt sjuka ännu är sett som något fult, det är förknippat med galen, konstig, knäpp och ofta med FARA så för någon som tillhör en mildare grad av depression blir därför benämnd med ordet "stressad". När det talas om att stress drabbar många av Jakartas invånare är det egentligen depressioner det handlar om. Jakarta är olidligt varmt och många arbetar utomhus under dagens hetaste timmar i åratal vilket verkar ta på vissas psyke.
- Vissa blir så stressade att de tar livet av sig!
SJÄLVMORD
Första gången jag hörde talas om självmord i Indonesien var när jag var på väg till Kidul, ett fint område cirka en timmas avstånd från Yogyakartas centrum. Kidul är känt för sin vita strand, det stora havet och de branta klipporna och platsen är förutom fiskarmännen som står ett par meter ut i vattnet, fritt från mänsklig aktivitet. Liggandes i sanden med en kopp kaffe och en tidning tänker jag att det är här man njuter av livet som bäst. Men jag har fel.
- Visste du att det är här det begås flest självmord i hela Indonesien?
Jag tittar på de höga klipporna och ser för mitt inre hur människor köar för att slänga sig ut mot det öppna havet, en hundraprocent träffsäker död. Min vän tittar på mig och verkar nästan skratta som om hon hör vad jag tänker
- Det beror asså inte på läget. Det beror på att det är en av de fattigaste provinserna i landet. De flesta hänger sig nog....
När jag nu slår in sökorden "bunuh diri" (självmord) och "Gunung Kidul" (Kidulberget) kommer det genast upp fakta om att detta är området med flest självmord i landet. Enligt WHO, så beror inte den höga självmordssiffran inte bara på taskig ekonomi utan även av "kulturella skäl". I Gunung Kidul finns det en tro på fenomen så kallat "pulung gantung", det hängande ljusa skenet som kan drabba ett hem. Om detta sken tränger sig in i ett hem så kommer husets ägare snart att ta livet av sig. I Indonesien är ofta övernaturliga krafter och onda andar en självklar förklaring till olika sorters olyckor. I verkligheten verkar dock äldres dåliga hälsa och fattigdom vara de enda faktorerna till självmordfrekvensen i Gunung Kidul. I Indonesien överlag menar WHO att 24/100 000 tar livet av sig vilket verkar handla om 50 000 varje år. Anledningarna sägs vara fattigdom, vag utbildning, hjälplöshet och osäkerhet.
I Sverige ligger självmordsfrekvensen runt 18/100 000 eller 1500 personer per år. Påståendet om att Sverige skulle toppa världens självmordsstatistik kan vi ganska snabbt konstatera är en lögn. Vi ligger på 33e plats, den sanna förstaplaceringen är Lithauen med runt 44/100 000 invånare. Flest självmord i Sverige sker i Gävleborgs län som 2008 enligt KI hade 23 självmord per 100 000 invånare.
Självmord är ett tabu samtalsämne i Sverige har jag hört. Vad är det då i Indonesien där 50 000 "försvinner" varje år utan ett knyst. Eftersom ekonomiska skäl lyser igenom som anledning i Indonesien (förrutom på Bali som liksom Sverige har psykiska sjukdomar som huvudanledning till självmord) så går det att anta att det är den lägre samhällsklassen som har sämst psykiska hälsa. Det är den klass som syns och hörs minst och därmed är det inte förvånande att ingen jag känner har hört talas om någon i sin bekantskapskrets som haft ihjäl sig själv. Jag läste just att 73 procent av världens självmord sker i I-länder, stämmer det eller är det egentligen mörkertalen som är färre i I-världen?
PSYKISK OHÄLSA OCH STATISTIK
Psykiskt sjuka. Eller "lite stressade människor" som någon annan skulle uttrycka det. Vi går tillbaka till statistiken som verkade vara lite svår att mäta. I Sverige menar man att cirka 15 procent av befolkningen någon gång drabbas utav psykisk ohälsa. I Indonesien sägs 1,74 upp till 6 miljoner (beroende på vilken källa vi vill använda) lida av psykisk ohälsa.
Sjukdomarna det rör sig om är samma för båda länder: ångest, schizofrini, depression, bipolär sjukdom etcetera.
Förrutom biologiska skäl så verkar Sverige tala om "svåra händelser" som anledning till psykisk ohälsa medan det i Indonesien på det stora hela verkar handla om "ekonomisk kris". Hur många i Sverige som blir behandlade för besvären kunde jag inte hitta, men i Indonesien sägs det bara vara åtta procent som behandlas för besvären.
Psykiatrisk vård? Det har jag personligen aldrig hört talas om mer än i skämtsammanhang och hur den vården ser ut och hur många som har tillgång till den kan jag inte sätta något annat än ett frågetecken på. Det enda jag dessvärre känner till är debatten om PASUNG, en träplanka som man låser fast den psykiskt sjuka på. I grund handlar det om synen att den sjuke är en samhällsfara, en obotlig dåre som måste buras in på samma sätt som ett hungrigt lejon. Det är oftast foten som blir fastsatt i träplankan. Med foten låst däri finns det inget sätt att röra sig eller ägna sig åt några aktiviteter. Man sitter. Helt enkelt, ibland i flera år för att dölja samhällsproblemen ett tag. Om man skulle bli frisläppt är dessa fotmuskler så avdomnade att det är omöjligt att någonsin kunna gå normalt igen. En artikel från Jakarta Post berättar om en man i 30-års åldern som efter sin brors död blivit fastsatt i en pasung sällskapad av en gris (i bokstavlig mening) vid sidan av sig i över tio år. Tillgång till aktiviteter; penna och papper, tidningar eller annat finns inte. Grabben är ensam fastsatt i sin pasung med sin utsikt av grisen. Hans syster säger sig hälsa på honom veckoligen och mat skall han få dagligen. På så sätt tror de att de kan bota (?) mannens schizofreni.... Denna man är inte ensam, från 18 000 upp till 30 000 människor i landet är behandlade på samma sätt. Regeringen säger att det finns ett mål om att pasung skall försvinna till år 2014 (varför inte med en gång?!) men skyller på att de sjuka är för många, alternativa botmedel för få. Pasung har blivit en genväg för att ta sig an de verkliga problemen, en genväg där den sjukes mänskliga rättigheter glöms bort.
Fattigdom har en klar linje med psykisk ohälsa i hela Indonesien och är anledning till många självmord. Det gäller dock inte på Bali, som har psykiska sjukdomar som bakomliggande anledningar snarare än ekonomiska kriser. Det är intressant att nästan alla länder i "SjälvmordToppen" har blivit tagen av europeiska länder (förrutom länder som Japan, Haiti och Kina). Kanske är det så att vi i väst lider mer av anledningen sämre gener, högre krav och stress, mindre familjesammanhållnig och såvidare eller så är statistiken (särkilt när det gäller fattigare områden, där utredningar till dödsfall inte är lika avancerad) svårare att föra i U-länder.
Psykisk ohälsa är ett I-landsproblem.
Eller ett världsproblem?
Källor, svenska:
http://sjukvardsguiden.se/psykiskasjukdomar.html
Källor, engelska:
WHO "Suicide Prevention in Indonesia - Providing public advocacy"
http://stellio.rssing.com/chan-2181774/all_p26.html
http://www.who.int/mental_health/prevention/suicide_rates/en/index.html
Källor, indonesiska:
http://us.nasional.vivanews.com/news/read/110420-kasus_bunuh_diri_di_indonesia
http://www.infogue.com/viewstory/2009/10/16/oalah_ternyata_1_74_juta_orang_indonesia_sakit_jiwa/?url=http://edjenk.wordpress.com/2009/10/15/oalah-ternyata-174-juta-orang-indonesia-sakit-jiwa/
- fastsatta i pasung: http://www.thejakartapost.com/news/2011/02/23/%E2%80%98pasung%E2%80%99-an-abomination-paradise.html
http://fbifm.com/news/2014-targetkan-indonesia-bebas-pasung/
http://www.lenterabiru.com/2010/01/penderita-gangguan-jiwa-juga-manusia.htm
http://erabaru.net/kesehatan/34-kesehatan/2183-gangguan-jiwa-mengancam-bangsa