FARVÄL DU FÄRGGLADA KORALL

En åttondel av all världens korall hittar vi på indonesiskt landsområde. Precis som i övriga Asien så ligger Indonesiens korallrev nu inför dödshot. Kanske känner fiskemännen till deras bidragande till att snabba på korallrevens domerdag, eller så vet de inte det. Men vad de gör ger pengar.

Dåtid och till viss del Nutid


Nutid och självklar framtid


Korallerna och dess fiskar befinner sig i kris. De krigar om att behålla sin existens men har inga vapen. Människan däremot slänger både i bomber och gift i det indonesiska havet för att få död på allt som finns där. Redan för 12 år sedan, 2000 höll dåvarande presidenten Megawati Sukarno Putri ett tal på Bali om att 94 procent av allt korallrev var i alvarlig fara. Förrutom människans flitiga bidrag så tog tsunamin 2004 ett starkt slag mot korallerna. Tsunamin temperaturhöjning blev lite för mycket än vad korallernas ekosystem orkade med. På Sumatera verkar medeltemparturen stigit med fyra grader, från 30 till 34 Celcius grader och detta har gett stora konsekvenser. Varmare vatten och kontakt till solljus skapar något som kallas koral blekning vilket innebär att algerna inom korallvävnaden kommer ut. Åttio procent av dessa blekta koraller kommer att dö. Tsunamin 2004 blir ibland beskriven som en repitition av El Niño 1998 i Sydamerika vilket ledde till att 16 procent av världens korall försvann, visst hade det funnits en chans att på naturlig väg återhämta sig efter denna naturkatastrof men den globala uppvärmningen ligger som ett hinder för detta.

Det är runt 480 hårdkoraller i de östra indonesiska korallerna och det sägs att Indonesien är bland de mest biodiversa marina områdena i världen. Dessa 480 arter täcker 60 procent av världens olika "hårdkorall arter". Det finns cirka 1650 korallfiskarter och med det har Indonesien vunnit priset i att ha flest sorters korallfiskar i världen. Men. Det verkar vilja förändras. BOMBER. Fiskemännen använder bomber för att snabbt få in en lagom stor omgång död fisk. Maluku, ön mellan Sulawesi och Papua verkar vara hårt drabbad av dessa bomber. Detta bombandet visar sig rätt stor ekonomisk skada då statistiken visar på att Indonesien kommer förlora runt 570 miljoner dollar inom 20 år på detta bombandet. Förgiftandet med cyanid som också är populärt bland fiskemännen är inte billigare, det kostar 46 miljoner dollar per år. Cyaniden som drogar små och stora fiskar till döds suger också upp korallernas vackra färger. De blir vita. Sedan dör de.

MÄNSKLIGA AKTIVITETER och destruktivt fiske är definitvt det största hotet som verkar kunna ta död på 60 procent av det kvarlevande korallet i raketfart. Tyvärr når denna information sällan ut till fiskemännen själva och regelbundna kontroller av korallerna går väldigt långsamt.

Varför behålla korallreven?
Det står ju bara för en procent utav världens ekosystem MEN.... så mycket som 25 procent av alla världens fiskar som är basfödan för flera miljoner människor i världen befinner sig i en korallmiljö. Reven fungerar också som skydd från storm för öar runt omkring i sydost Asien. Kanske är det en anledning till att behålla korallet?

Lösning?
Indonesiska lagen säger Nej till överfiske, men regeringen är inte så noga med att få ut detta Nej till alla. Så som så ofta med miljöproblem så är det främst problemet som diskuteras och lösningen är något man får sitta och klura på själv. Ibland känns Miljöproblemen lika tabu som döden. Ett ämne man inte pratar om för att det inte går att göra NÅGONTING åt det. Naturen kommer att bli totalpajad och ingen kommer stoppa det (vi bara PRATAR om att stoppa det). Alla vi levande skall efter användning slängas ner i jord. THATS IT.
Varför diskutera någonting som vi inte verkar vilja förändra på ändå? Det är väl inte så konstigt att en enkel fiskeman tänker mer på sin försörjning för dagen än över hur hans jobb är beskrivet i lagboken.
Konsumentmakt då? Sluta grilla illegal fisk? Det kan väl vi i den upplysta fina västvärlden göra som är så vackert PK. Hoppa över att handla asiatisk fisk och framförallt de där jätteräkorna som många gånger beskrivs verkar som thailändska (trots att de faktiskt finns över hela sydostasien). De finns härute också och dess odlingar verkar sluka bort allt större plats från den en gång gröna mangroveskogen.
Den enes bröd den andres död...
Gynnar vi fiskemännen försvinner korallreven, räddar vi korallreven dör fiskemannen...
(Nåväl, ett lite väl cyniskt avslut kanske, kanske går det att göra prinsar av grodor, legala fiskare utav illegala fiskarre. NÅGON får väl ändra på det. Men inte jag.)



(Jag vill lägga till en video om fiskbombning; http://www.youtube.com/watch?v=XYKLHCyBgIk&feature=fvst)

RELIGÖS EXTREMISM

En flicka försvunnen sedan 2008. Hon visas på ett fotografi i tv-rutan. Hon heter Sulistyoningsih och bär en vit slöja över huvudet med ett stelt ansiktsuttryck på bilden. Familjen menar att hon blivit kidnappad av en islamsk sekt kallad Negara Islam Indonesia (NII, Det islamska landet Indonesien) som dock förespråkar en lära som kan liknas en rak motsats till det islam de flesta tror på. Att råna, stjäla och sälja sexuella tjänster är nämligen okej - OM du gör det för landets skull. Ja, för att ingå NII så måste man säga av sig det indonesiska medlemsskapet och bli en medborgare av NII. Familjen i filmklippet förklarar hur flickan ljög. Om att hon hela tiden skulle till köpcentrat, träffa vänner och att hon skaffat ett jobb på ett företag. Det där företaget kollad mamman upp, och det visade sig inte finnas. Pappan kollade hennes mobil som var full utav sms med löften om möten och inbetalningar till NII. NII är sedd som en islamsk extremistgrupp som lockar unga missnöjda människor till att spränga kyrkor och ta livet utav sig. Det är redan 160 000 medlemar men regeringen verkar blunda för allt vad gruppen medfört. Flickan i tv försvann för fyra år sedan. Hon är fortfarande försvunnen. Och hon är inte den enda som försvunnit genom NII...

Missnöje.
Som så många andra sekter, politiska extrema grupper så startade det med Missnöje. Den självständiga republiken INDONESIEN hade just bildats men strax tyckte några att det var fel. De var missnöjda. Missnöjda för att den imperialism som sades ha besegrats fortfarande lös rakt igenom landets utveckling. Indonesien skannade Västländska ideal rakt in i hjärtat. Blint. Missnöjet över att koranen inte skulle bli landets lagbok fick en grupp att starta vad som blev Negara Islam Indonesia. Ett nytt land lett av "islam". Ledaren hette Sekarmadji Maridjan Kartosoewirjo och bildade NII 1949. "Lagen som skall gälla i NII är den islamska lagen" sade man (vilket visar sig ha gått ganska ..ehr... tvärtom?). Högsta lagen är Al Qur'an. De växte snabbt och 1957 så kontrollorades en tredjedel av hela Java av NII samt så mycket som 90 procent av Sulawesi. De hade också en militär på 15 000 personer, Tentara Islam Indonesia (den indonesiska islamska amén). Den missnöjda gruppen sågs snart som ett hot för Indonesien så 1962 tillfångatogs dess ledare för att avrättas och gruppen blev samma år olaglig efter ett regeringsbeslut. Men. Organisationen dog aldrig helt ut. Sedan 1962 har NII fortsatt att spridas med det tysta.

Följer inte islams stadgar. Flera kritiska talare känner äcklad av NII eftersom de inte följer islam. De gör handlingar som för de flesta muslimer ses som 'haram' (olagligt) till något som blir 'halal' (lagligt). Bland detta kan nämnas råna, snatta, ljuga, prostituera för 'landets skull'. Till och med sholat, bönen som bör utföras fem gånger om dagen inom islam skall inte följas utav en medlem i NII. Det är något som finns i de otrognas och sanningsförnekarnas land och därför skall sholat utebli i de rättroendes menar de. Idag sägs gruppen återigen växa och det är studenter; ofta de där tystlåtna och lättpåverkade som blir hjärntvättade till att bli medborgare i Negara Islam Indonesia. I början av 2010 var det ett fall av 15 universitetselever som försvann på östra Java och man tror att dessa nu har invigt ett nytt liv i NII. Det finns dock de elever som lyckats ta sig ur eländet. En ung avhoppare som kallas Ken säger i det indonesiska ViaNews att NII har ett speciellt bestämelsemönster för hur de väljer vilka som skall rekryteras. De vet vem offret är. Om det handlar om ett rikemansbarn så är det ett perfekt byte för rekryterarna i NII. Ken och hans vänner köpte alla sorters tidningar för att söka arbetsannonser och fick de napp på jobb så försökte de sno chefens ägodelar om de fick möjlighet. Men dessa kriminella beteenden har nu lämnats bakom ryggen. Anledningen är att det är för farligt.


Sektens Offer. Offrena är vilsna ungdomar. Och NII väljer ofta att sätta tänderna i universitetsstundenter, vilket har gjort samhället oroliga för städer som Yogyakarta och Malang. Ungdomarna får klart för sig att alla som lever utanför deras livssyn anses vara 'kafir', eller sanningsförnekare. Alla är kafir, det inkluderar även föräldrar (om de inte själva tillhör NII) men deras ägodelar ses ändå vara högst lagliga och "rena" föremål. Har någon väl gått med i NII är det hög diciplin som krävs, inte 12 men 24 timmar om dygnet är alla ens aktiviteter för NII's sak.


Var vaksam på NII-medlemarnas hjärntvätt

Polisen vill inte. Så anser i alla fall vissa, en muslimsk imam från Java menar att det är mycket tydligt att regeringen inte vill få bort grupperna. Hur kan han säga så? Jo, för att NII trots att den är olaglig ändå existerar! Hur kan den existera? En gång i tiden var det avrättning för den som tillkännagav sig tillhöra NII men nu sprids de i stället som klådande hårloppor. Allt mer öster ut har man i alla fall valt att tackla problemet lite allvarligare, på Indonesiens östra öar har det fattats beslut om razzior mot studentbostäder och hotell för att få tag på hjärntvättarna. Ja. Att säga att polisen inte vill, må vara en stark förvrängning för det verkar finnas ett engagemang att få bukt med det hela men problemet är kanske att det är för svårt. Några undrar hur man skall kunna få tag på någon, dömma denne när den inte har ett identietskort eller flagga. Som medlem av NII har man ju inte längre en nationalitet eller identitet. I Yogyakarta lyckades man i alla fall 22 april förra året gripa en kvinlig student för att ha stått bakom rekrytering för NII. Tydligen hade denna kvinna möten i sitt studentboende för potentiella offer och varje ny medlem blev krävd att betala 400 000 Rp (340 SKR) för att få ingå i NII. I april 2011 (när uppmärksamheten till NII var som starkast) rapporterade tidning efter tidning om oenggemanget. Såväl president och religionsminister menade att man måste göra NÅGOT. NII går emot landets ideal, NII förstör Indonesiens neutrala stämpel skrev man, i den vanliga oron om att bilden utifrån kommer att safta efter ännu en negativ nyhet om Indonesien och ännu något om Islam som världens hot.

Alla synder är ursäktade - om du betalar. Det låter som en grundregel för ett korrupt system, men det är också en grundregel för NII. Rökning är förbjudet, men man kan lätt bli ren genom att betala 30 000 Rp (ca 25 SKR). Även andra brott som Zina (det utomäktenskapliga samlaget) kan bli ursäktat med en bunt pengar. Innan man vill ingå blir man tillfrågad hur många gånger personen onanerat, detta är en stor synd som måste bli betalad innan man är redo att rekryteras. Allt förbjudet blir tillåtet med pengar.

Även Yogyakartas sultan oroas över detta och utgav en varning 2011 till alla stundenter om att vara vaksamma, han menar sig också undra om denna grupp verkligen är seriös eller om de bara söker pengar för egen glädje. Sultanen blir misstänkt eftersom det flera gånger har förekommit historier där offren har tvingats betala 20-30 miljoner Rupiah (upp till 25 000 SKR).

Vad säger folk om detta då?
Ja, mest retade är folk på hur så högutbildade personer kan bli indragna i en så ful och uppenbart lögnaktig sekt. Det suckas över att den som var så smart och hade så fina betyg kunde ge upp hela världen för en skrattretande dum sekt. Har de ingenting i huvudet eller? Tydligen verkar det visst vara ett märkligt samband mellan intelligenta och sekter. I svenska boken SEKTER av Clas Svahn (som inriktar sig på främst kristna sekter) förklaras den som löper störst risk för att gå med i sekter är den som har ett högt intellekt.
Märkligt men tydligen bevisat via statistik.
Andra säger att NII har dragit negativa konsekvenser för hela islam som religion. Offrens föräldrar börjar bli rädda för sin egen religion och blir tveksamma till alla sorters religiösa aktiviteter trots att många islamska föreningar inte har minsta samband till våld, manipulering och mystiska inbetalningar för oklara ändamål.


Kartosoewarjo med NII's flagga i bakgrunden.


DE FEM REGLERNA
1)
Man måste läsa eden Bismillah, "In the name of God, Most Gracious, Most Mercifull"
2) Man bör läsa de två heliga fraserna
3) Man måste ge sodaqoh, gåvor.
4) Man får inte ha ett förhållande, ingen pojk eller flickvän
5) Man får inte röka
* för att slutas och för att göra Bismillah bör man åka till Jakarta och hela vägen dit skall mobiltelefonen vara avstängd och ögonen slutna.

DÖDSKRASH

Skolan går långsamt. Jag äter. Sover mycket. Är förkyld. Tillvaron är trög och därmed inte gett mig något som motiverat bloggandet på ett tag. Mitt liv alltså. Landet I är fyllt av händelser. Som att Indonesien just nu är den tredje mest snabbväxande ekonomin efter Indien och Brasilien. Indonesiska språket omdiskuteras nu till att bli "Asiens nationella språk". Och här om dagen skakades hela Java utav tragedin som ledde till att nio personer lämnade jordelivet mitt i centrala Jakarta.

Jag var själv i Jakarta i helgen för ett ärende på den svenska ambassaden och det var ett människovimmel vill jag lova. Det är tid för Imlek, det kinesiska nyåret som firas av 3 % av befolkningen. Må låta som en fjuttig siffra, men det var tillräckligt många för att skapa kaos i trafiken. Alla ville ut från Jakarta, hem till familjen. Flygbiljetter och tågbiljetterna var helt slut på terminalen för hela helgen. I trängseln på tågstationen Gambir närmade vi oss istället busstationen där enda alternativet hem till Yogyakarta var en buss utan AC och fungerande motor vilket ledde till en 22 timmars bussresa (mot slutet bytte vi buss till den buss som avgått nästa morgon, 12 timmar efter vår buss. Den hade hunnit i kapp oss). Ja efter en helvetesresa är det en paradisdush och ett klick på fjärrkontrollen för att se senaste nytt... Vi ser....

Vi ser en stor svart sönderkrashad bil, på samma plats jag befunnit mig cirka 30-40 timmar tidigare. Reportern talar om att en kraftigt berusad och drogpåverkade kvinna kört rakt in i ett hav av människor vilket ledde till att åtta personer dog omedelbart, och ett litet barn senare på sjukhuset. Att händelser som denna inte händer allt mer ofta förvånar mig. Ungefär 45 timmar tidigare hade jag suttit och druckit Juice tillsammans med en vän (född, uppvuxen och fortfarande i Jakarta) i Jakartas rikare kvarter. Hon klagade sig på den nya pojkvännen och talade om att de varje torsdag fram till söndag inte sov. De proppade i sig sabu och drack ungefär 5 000 kronor per kväll (dag?) och så fortsatte det. Min vän, som alltid tillhört den indonesiska över-överklassen har sedan ung spenderat kvällarna på nattklubbarna. Alla tar piller för att orka och trots den stenhårda lagen, som tilloch med kan ha dötsstraff som utgång så är det ingen som tvekar till att svälja det ena eller det andra. Vissa åker hem med taxi. Andra åker hem med BIL. Dessvärre är inte detta enbart ett storstadsfenomen, varje helg ser jag personer i Yogyakarta som överförfriskat glatt sätter sig på mopeden. Det gäller inte bara indoneserna, utan även européer som varit här så länge att de glömt den gamla moralen och det smutsiga i att dricka och köra som är så SJÄLVKLART på deras hemmaplaner. Gudskelov har inte partydrogerna sett en väg hit - det är ännu enormt svårt med en dessutom aktiv och aggressiv letande polis som burar in vem som haver, efter enbart lukten på brajj.
Hur som helst, kvinnan i partybilen som hade ihjäl nio gångtrafikanter den där dagen sades ha sabu i sitt blod. Jag kommer inte på tänka på någon annan än min juice och partyälskande vän. DET HADE KUNNAT VARA HON.
Eller vem som helst. Jakarta stinker utav eländet, och kanske kan detta bli ett litet varningstecken?

Pratandet om olyckan har flugit vidare. Alla lägger en kommentar om hur tragiskt det är och ett "har du hört?". Människors nyfikenhet nådde nyss sitt klimax på Facebook. Jag såg för en stund sedan hur ett nytt inlägg landat i min profil, ett videoklipp med titeln "olyckan på Gambir". Utan att riktigt veta vad det är öppnar jag det och mänsklig etik, respekt för den döde och allt vad det kallas hade inte kunnat vara lägre. Vad jag ser i detta videoklopp är ett live-inslag efter olyckan. En kille/tjej har alltså tagit någon enklare form av kamera och filmat gatan med kroppar utliggandes här och var. Det är blodiga huvuden, stela kroppar, på flera olika platser, inte något som skett i en smäll utan i omgångar (att avgöra från placeringarna). I slutet sitter en förtvivlad fader med ett spädbarn i arm. Spädbarnets ögon är lika öppna som dess mun och fadern håller en mjölkflaska i handen som om att han tror att barnet skall sjunga, dansa och skratta om denne bara får lite mjölk. Förrutom mjölken försöker fadern hålla bort tre människor med kamera. Förrutom mannen som uppenbarligen filmat detta klipp så står två andra runt mannen med det döda barnet i famn. Av kvaliten att dömma så är det filmklipp jag ser av en privatperson, men de andra kamerorna ser ut att tillhöra media? Mannen lyckas inte skydda sitt döda barns ansikte från kameran. Detta ansikte cirkulerar nu på internet tillsammans med åtta andra kroppar, mellan vänners "facebook-loggar" på internet. "KOLLA-DET-HÄR-FAN-VAD-HEMSKT!!" säger man till varandra utan en tanke på att de bidrar till offrenas olycka. Vem vill först höra att sin bästa väninna/fader eller son just blivit påkörd med dödlig utgång på stan, för att sedan filmas och ses utav alla via facebook. Är det vad man vill se på NYHETER när man loggar in på facebook. Min pojkvän sitter en bit bort och ger bara en kommentar.
- Var är etiken? På tv censurerar journalisterna i alla fall ansikterna när de har mage att filma den sortens scener

Ja. Var är etiken?