THE HINDUWAY

1)Jag föddes utan valmöjlighet in i en kristen kyrka. 
2)Jag lurades in i en hjärntvätt av "Kyrkans barntimma" varje dag under de tidiga åren med att lyssna på bibelberättelser varje morgon klockan tio (som jag ofta flydde från genom att låsa in mig på dagisets toalett).
3)Sedan glömde jag bort det där med religion ett tag.
4)När jag blev 14 år tyckte jag att satanism, black metal och revolt var häftigt.
Så jag spenderade lördagskvällarna med att headbanga, ropa HEIL SATAN
5)När jag blev 17 ville jag testa att vara muslim en vecka, det var och är fortfarande för mig en av de mest missuppfatade religionerna.
6)Med alla religioner, vetenskaper och teorier blev jag en förvirrad agnostiker vid samma ålder.
7)Senare klättrade jag allt mer åt att bli Atheist med stor nyfikenhet på andra trosuppfattningar.
8)Som 23 år gammal hamnade jag hos en muslimsk familj en vecka där jag fick fira Leberan och passera gator med rituella masslakter av getter och kor.
9) Som bosatt i Yogyakarta är en av mina bästa vänner hinduist så därför...

Här om dagen blev jag inbjuden till ett av Yogyakartas hindutempel för att fira…

KORT OM GALUNGAN OCH KUNINGAN

GALUNGAN, en balonesisk högtid som sker var 210:e dag och ordets betydelse är ”När Dharma vinner”. För en balones är Galungan årets viktigaste dag eftersom förfäderna kommer ner till hemmet, offergåvor måste därför förberedas för dem. På morgonen för Galungan beger sig männen upp tidigt för att slakta en gris. Detta förbereds sedan tillsammans med örter och grönsaker för ”Lawar”. Mot kvällen, när alla offergåvor är förbereda, samlar man alla i ”familjetemplet”  för att fira. Det andra evenemangen,
KUNINGAN firas tio dagar senare och symboliserar att förfäderna åter lämnar jorden. Det var detta evannemang jag deltog i den 18 december.

UTFÖRANDET
En sarong hårt knuten runt midjan med flera meterlånga band runt om och en långarmad skjorta speciell för eventet. Det var inträdeskravet för att få komma in i templet. Som kvinna är det dessutom riktigt viktigt att inte ha mens, då klassas man som oren. För männen gällde en sarong och en speciell hatt för huvudet.

Inne i templet hörsdes donande toner av Gamelan, som lät ungefär som ljudet av en mystisk barnsaga. Inne i templet satte vi oss tätt tillsammans på tygmattor i väntan på att ceremonin skulle starta. Längst fram fanns en mörk gammal hög staty, som för kvällen var klädd med blommor och små gula band. Längst fram stod några vitklädda präster som snart skulle hålla tal.

Tre präster talade långsamt och med samma sömnpiller effekt som de jag redan blivit van vid i de kristna kyrkorna. Prästen talade om evenemanget och varför det firas. Då och då passerade några heliga män genom publiken för att kasta blomstervatten på oss med små penslar. När prästerna blivit färdiga med sina tal, uppenbarade sig en eld vid scenen. Några vitklädda balinesiska dansöser tog sig fram och underhöll till tonerna av Gamelan. När de var klara dök en snubbe med en röd mask fram. Vilken av gudarna han symboliserade vet jag inte, men han tog sig in i publiken och tog med sig en liten rädd pojke därifrån och fram till scenen. Det var säkerligen en symbol från någon av alla de sagor som finns från den hinduistiska mytologin.

Sedan var det dags för bön och jag hade tänkt sitta passiv och titta på om min hinduistiska vän, Erass inte insisterat.
-          Följ bara mina rörelser!
Så jag följde dem. Händer skakandes fram och tillbaka, likt någon som försöker stilla en stark rök från en eld. Efter det fick vi alla en varsin tänd rökelsesticka att hålla vid och ljuva dofter av jasmin, rosor och vanilj smög sig fram. När den delen av bönen var avslutad, placerade alla sina knutna händer med blomsterblad ovanför sina huvud med slutna ögon.  Några vitklädda präster kom än en gång för att kasta blomstervatten på oss. Efter det fick vi tre gånger påfyllning med vatten i våra händer som vi skulle dricka, en fjärde skål med vatten skulle vi hälla över våra huvuden. Den sista delen i bönen gick ut på att placera små riskorn på panna och ovanför öronen, några i munnen och de sista fröna i håret. Symboliken över denna ritual känner jag inte till. Om det här hade varit en muslimsk eller kristen högtid hade det antagligen varit kollektinsamling efteråt. Men nu var det ju en hinduistisk ritual så kollektinsamlingen var i stället en matbricka som delades ut för att samla offergåvor till gudarna (vilket mest var blomsterblad). Efter det var det dags för maten. En liten kulting grillades och åts sedan med ris och spenat.

Senare kom en av prästerna fram och började prata med oss, eftersom två i sällskapet var från Österrike ville prästen visa en av hans speciella egenskaper. Hans tyska, som han talade flytande.
-          Ha, vad var det jag sa, baloneser slutar aldrig att förvåna – eller hur?



När cermonin var avslutad kom ösregnet och jag hör det som Erass säger så ofta.
-          Nu är Shiva på dåligt humör, för det regnar….

Ps. Har varit upptagen senaste veckan med att leka turist och ha chilla runt med Sverigebesök (mycket trevligt för övrigt) så min bloggaktivism har halkat efter.

EN LITEN EKORRES ÖDE

Förra veckan blev jag ombedd att skriva en kort novell för en indonesiskaklass.
Jag skriver aldrig sagor frivilligt eftersom min fantasi är ganska värdelös.

Min lärare blev dock nöjd och trodde att sagan var en traditionell saga från Sverige.
Jag förklarade att alltihop var från min egna fantasi och han bestämde efter det att sätta upp novellen i skolans entré, så att alla har möjlighet till att läsa den.

Jag läste igenom min lilla saga en gång till och kom fram till att den är ganska klyshig historia med en äcklig sötma moral. Å andra sidan, upptäckte jag flera doser självbiografi...
....eftersom mitt favoritdjur är Ekorre,
min favoritdryck är öl
....och jag drömmer alltid om en annan plats.

Nörd som jag är, har jag skrivit sagan i svensk version.
Om...

                                               EN LITEN EKORRES ÖDE

I ett ekorrsamhälle uppe i de nordligaste bergen bodde Jönsson. Han var grå med en päls tjock och varm. Hans vänner brukade kalla honom för bollen eftersom hans mage ensam var större än resten utav hans kropp. Anledningen till att hans mage lyckats bli så stor hade en förklaring. Under kvällarna brukade några människor sätta sig vid parkbänken precis vid det träd där Jönsson bodde. De var två personer och de hade tiggt hela dagen i centrala staden med hjälp av gitarr och sång. Det lät för jävligt och efter tretton timmars aktivt spelande i staden hade de lyckats få ihop 31 000 Rp. Staden där de bodde var både kall och dyr så vad deras pengar räckte till var en folköl att dela på. De satte sig sedan där på parkbänken vid ekorrarnas träd och drack. Jönsson hade alltid varit fascinerad utav människorna. Deras utseende var så lustigt tyckte Jönsson. De hade stora röda näsor som rann och deras händer skakade så av den kylan som omgav dem. Fingertopparna var blåa och den varma luften de andades ut blev ånga när det kontaktade de minusgraderna som fanns i luften. Det enda som kunde värma dem var folkölen de delade på och den hembrända sprit de tillsammans lyckats sno från en annan alkoholist. Alkoholen värmde deras blod och ju mer de drack desto mera högljudda blev de. Den lilla ekorren, Jönsson brukade sitta i sitt träd och lyssna på de fantastiska historier de delade med varandra.

***

Den ena mannen berättade för den andra om en plats där inga män frös till döds på en parkbänk. En plats där kvinnorna alltid bar blommor i sitt hår, en plats där träden alltid var gröna och där vattnet aldrig frös till is. Ingen led av depression och ensamhet. Inte som uppe i bergarnas dal. När männen slocknat för att de blivit för fulla ramlade deras burk ner på marken. Den var färdigdrucken men några droppar fanns det alltid kvar. Eftersom Jönsson var en mycket nyfiken ekorre smakade han på de droppar som fanns kvar i burken. Även om Jönsson var mycket stor för att vara en ekorre var han fortfarande minimal i jämförelse med de gigantiska människorna. Efter att han smakat på ölen blev han snabbt berusad, hans mage expanderade en bit och han började drömma om de ord de frysande alkoholisterna hade pratat om. Jönsson hade förvisso aldrig frusit för hans päls var så tjock, men han tyckte det lät så vackert med en plats där det var ljust och varmt. Han såg för sig själv kvinnliga söta ekorrar med ljusbrun vackert skinande päls som dansade på rosenblad. Inte som ekorrarna i hans träd som alltid sov och klagade. Ekorrarna klagade så väldigt. De klagade över att alla träden var svarta, över att det fanns mindre mat att dela på under julen och den kalla tiden på året. Jönssons flickvän klagade alltid på att hans mage såg ut som en boll.
-          Jönsson. Du måste sluta dricka öl och bygga en vinterbostad med de andra männen. Din late jävel!

***

Jönssons fru skötte hela dagarna deras gemensamma, bortskämda ekorreungar. De ville alltid ha så mycket. De var bortskämda och ville bara gnaga på hasselnötter trots att de visste att hasselnötter var svåra att få tag på. Jönsson hatade sina egna barn. Det enda han såg fram emot med sitt liv var att smyga ut på kvällarna och lyssna på när nersupna männen talade. En kall januarinatt hände dock något. Männen som slocknat denna natt som alla andra nätter på parkbänken vaknade inte nästa morgon. De hade dött av kylan. Förfärad förstod Jönsson att hans kvällar med öl slattarna var slut. Han funderade länge och noga. Sedan bestämde han sig. Han skulle förverkliga männen på parkbänkens dröm och lämna sin shittråkiga fru och asjobbiga ungar. Han skulle i väg till söder! I väg till solens rike!

***

När Jönsson lämnade den nordliga dalen packade han bara med sig tre hasselnötter. De var dyrbara och han hade hört att hasselnötter inte fanns där nere i söder. Han vandrade dagar. Han vandrade nätter. Han vandrade tills han en dag hittade vad han sökte. Paradiset. Det var som att titta på ett vykort. Ekorrarna var ljusbruna och magra, de dansade i solen och kastade sand på varandra. De log mot Jönsson. För första gången i sitt liv kände Jönsson sig accepterad.
-          Här i söder vill jag bo!
Eftersom Jönsson var den enda gråa ekorren i det nya samhället var de andra både rädda och nyfikna på Jönsson. De ville lyssna på historier om hans liv uppe i de nordliga dalarna. De ljusbruna ekorrflickorna tvättade Jönssons smutsiga hud med rosenblad och tropiska blomsterdofter. Kvinnorna här nere är verkligen något annat än den gnälliga frun Jönsson hade i nordliga dalen. Jönsson ville berätta för dem om hur vidrigt livet där uppe var, hur egoistiska ekorrarna var och hur bortskämda hans äckliga ungar var. Men Jönssons nya vänner avbröt honom.
-          Wow, vad häftigt att du är från de nordliga dalarna. Där är det kallt och alla ekorrar har tjock mjuk, grå päls! Inte som här där vi dör för att luften är så förgiftad och svälter för att trädbladen är så ruttna.

***

Jönsson vågade inte klaga. Han insåg att det soliga paradiset kanske inte var så vackert för alla. Eftersom Jönsson var tjock med sin boll gjord av öl på magen trodde alla andra ekorrar att han kom från en förmögen bakgrund. Jönsson vågade inte erkänna om hans lathet, att hans fru gjorde allt hemma och allt han dög till var att smyga ut på kvällarna för att dricka rester från ölburkarna där. Så han skrattade och höll med alla fina historier om de nordliga bergen. Eftersom Jönsson ansågs vara rik förväntade de andra sig att han skulle dela med sig av de ljuva hasselnötterna han släpat med sig från norr. Egoism accepteras inte här förstod Jönsson, här bryr man sig om varandra så Jönsson försökte bli som dem. Han bjöd på sina nötter, lyssnade till de bruna ekorrarnas vackra historier om norr och deras kärlek till hasselnötterna och drömmar om den luft som alltid var ren. Ju mer de talade, ju mer längtade Jönsson hem. Så en dag när han tröttnat på att de andra ekorrarna alltid pratade i ett språk han inte förstod och förklarade hur lycklig han måste vara för att vara från en så vacker plats som De Nordliga Dalen bestämde sig Jönsson för att återvända. Han ville till paradiset med välstånd, kyla, frisk luft och hasselnötter.

***
En dag packade han sina saker och vandrade hem igen. Hans fru hade hittat en ny man och ungarna kände inte igen Jönsson. Ute var det kallt och Jönsson frös. Han var inte välkommen in till sina gamla kompisar och ingen ville veta av honom. Jönsson la sig under parkbänken där alkoholisterna en gång brukade somna efter att ha blivit för berusade. Jönsson somnade där, och under nattens kyla frös hans blod till is och han dog. Hans sista tanke var
-          Alla önskar vi att vi var födda på en annan plats. Alla vill vi finna lyckan någonstans. Finna det paradis som inte finns.

ALLWAYS A BLODDY BULE

Du kommer alltid att vara en Bule i Indonesien.
Kanske lär du dig att ta upp deras klädsel,
kanske vet du precis hur en perfekt Nasi Goreng ska tillagas,
kanske kan du prata både indonesiska och javaneska accentfritt med lokal slang,
kanske måste du arbeta 12 timmar om dagen för att få ihop slantar för hyran,
kanske kan du spela gamelan och kanske har du varit i Indonesien länge nog att du glömt bort att du har ett annat hemland i fjärran norr.

Du kommer alltid att bli annorlunda behandlad. I Indonesien kommer du antagligen att vara en ömtålig vacker pärla från himlen sänt; en pärla som ska skötas med största omsorg för din heliga uppenbarelses skull. Eller så kommer du att bli sedd som en söt honungskaka som kan mätta hela familjen. Pengar. Pengar. Pengar.
Den sista kategorin är Satan. Du är i ett främmande land och bär med dig en smutsig kultur influerad av Amerika. Du äter fet mat - och förtjänar därför vartenda kilo du har på kroppen, du är en slampa som antagligen har haft sexuella kontakter innan du gift dig och du bryr dig inte om familjebanden.

Det är inte ofint att glo på något för att det är annorlunda på gatorna.
- Vart ska du då?
- Vart kommer du ifrån?
- God morgon Mr!
Det är inget att vara rädd för, eller något som ska finnas obehagligt att få frågan om vart du ska. Det är en artighetsfråga som ställs från alla till alla. Men jag kan fortfarande tycka att det är jobbigt att en främling undrar om vart jag ska, även om syftet i 99 % av fallen är harmlös. Det har blivit upprörda reaktioner när jag inte svarat.
- Indonesien är ett trevligt land med ett trevligt folk. Vi är trevliga så du får faktiskt också ta och vara trevlig!

Vit. Vit. Vit. Svart. Svart. Svart. Jag insåg inte före Asien vilken roll HUD har.
Vitt symboliserar lycka. Vitt symboliserar välstånd. Vitt symboliserar skönhet.
- Min hud brukade vara vit som din, men sedan förstörde solen mig....
- Hellskotta, jag har solat och badat på Bali en vecka. Jag är svart nu. Precis som negrerna i Afrika.
Denna beundran, denna fixering av hud.
Hur skall man bemöta den? Med att tjata, tjata och tjata tills den skeva idealfiguren är förändrad?

Tv-kändisarna byter hudfärg med dyra operationer och vardagsfolket smetar in sig med "Vit Trots Sol"-krämer.

I bland kommer frågan....
- Jag vill att du följer med till plats X, min bror, syster, vän, kusinbarn, mor, far, lärare, granne och läkare vill träffa dig. De har aldrig sett en Bule..
Herre GUD! Vill de träffa mig? Eller vill de ta ett femtiotal bilder på mig?
Alltid kommer de där jämförelserna också.... Du ser ut som Kate Winslett.... Du ser ut som Bella Swan.... Du ser ut som den där sångerskan i ditt land, hm. Abba, du ser ut som Barbie...
Oavsett vem de jämför mig med, så är det just vitheten jag har gemensamt med dem.

DU ÄR VACKER.
Inte för att du har vänliga ögon. Inte för att du har ett unikt ansikte. Inte för att du har ett charmigt leende.
Du är vacker fö att du är vit.

- De kommer att hjälpa dig om du hamnar i trubbel. Du är vit.
- Det är bättre om jag beställer resan, för du är vit så de kommer ta fyra gångers överpris.
- Du kan inte köra bilen, för du är vit - sker det en olycka är det alltid DITT fel...

Wah....
Ibland...
Är det här riktigt jävla superannoying!




Bilder från helgen med Aya och Ika, 1-2 timmars färd från Jogja. Vi åkte för att fota, men blev istället hets papparazzijagad med mobilkameror av lokala fiskemän som aldrig sett en Bule förrut.
av

SULTANSLAKT ELLER DEMOKRATISLAKT.

Indonesiens president Susilo Bambang Yudhoyono (SBY) är tydligen en lustig karl som är känd för att då och då glömma bort att tänka lite på konsekvenserna av ett uttalande.

För två veckor lyckades han utropa exakt rätt ord för att reta upp hela Yogyakarta. SBY föreslog en förändring av Yogyakartas speciella kulturella status som tillåter stadens utvalda sultan att automatiskt bli makthavare för en livsstid. "Yogyakarta borde ha en folkvald governör som arbetar vid sidan om sultanen." 
SBY påpekade dock att sultanen skulle fortsätta ha störst auktoritet i Yogyakarta. 
- Sultanen  Hamengkubuwono X är den bästa governören för Yogyakarta... FÖR DE FEM FÖLJANDE ÅREN.
Ja just det. De fem följande åren var orden som fick Yogyakartas traditionella och konservativa hjärnor att stanna upp.

Susilo Bambang Yudoyono vill inte att Yogyakarta ska agera som en monarki, eftersom systemet motsätter de demokratiska värderingar Indonesien borde ha. Hans uttalande fick många protester och det fanns de som menade att presidenten måste plugga på lite om Yogyakartas historia. Efter protesterna som skapades i stadscentrat för en vecka sedan, och efter att diskussionen kom till liv om ett självständigt Yogyakarta, utan regimens näsa i blöt, ansåg presidenten att han borde backa lite. Han ville visa att det inte pågick någon konflikt mellan honom och sultanen.
- Alltså. Jag tycker det är viktigt att införa en lag om Yogyakartas speciella kulturella status, men jag har aldrig sagt någonting om governören borde väljas eller inte.


Ett självständigt Yogyakarta?
Precis som Papua, Ache och en rad andra städer finns det medborgare i Yogyakarta som vill skapa ett självständigt Yogyakarta. Hur frågan om ett självständigt Yogyakarta blivit så stor på grund av ett lite "klumpigt" presidentuttalande förvånar vissa och  folkomröstning omdiskuteras för att göra Yogyakarta självständigt från resten av Indonesien. Under torsdagen förra veckan pågick fredliga proster för ett självständigt Yogyakarta i Malioboro (stadscentrum).
Orsaken var presidentens uttalande i frågan, han tyckte nämligen att Yogyakartas vilja om självständighet är löjlig och svaret från folket är att presidenten glömt bort stadens historia. De flesta i Yogyakarta vill inte ha en speciell självständighet såsom Papua eller Ache, de ber om en så kallad "kulturell självständighet".

Yogyakarta har varit en speciell provins sedan självständigheten från Holland 1945, då den första sultanen pekades ut. Att presidenten kallar Yogyakarta för en monarkisk styrd stad sägs vara felaktigt eftersom all makt har ramlat ur kungafamiljen till Republiken Indonesien efter självständigheten.


Indonesien.... Indonesien...
Tänka sig att alla små saker blossas upp som hysteriska hot om världens undergång.
Ja jag vet. Inte unikt för Indonesien. Bara ett bevis på att människor är ett konservativt nötskal världen över...