Pornografilagen

Det finns några samtalsämen som är total tabu i detta land. En utav dessa total tabu ämnen är SEX.
Det finns ingen sexundervisning i skolan.
De flesta flickorna vet inte vad en tampong är för något
(ty denna uppfinning må vara allt för vulgär)
De nyförälskade vågar bara närma sin partner om dörrarna är låsta och lampan är släckt.
Parkromantik med filtar och en medtagen tetermos existerar inte.


ATT TYCKA OM NÅGON ÄR DÅLIG MORAL.
En tysk väninna hade under ett halvårs tid en indonesisk pojkvän.
Han var politiker med hög lön, högt rykte och målade upp en falsk fasad om en öm vältalig person som alltid engagerat lyssnade till de runt omkring. En person med god moral. Precis som alltid med politiker var detta bara en fasad. Min väninna fick aldrig lov att röra vid honom utanför sovrummet eftersom det var ett tecken på dålig moral. Enligt denna pojkvän skulle majoriteten utav dem som såg paret tro att min tyska vän var en köpt produkt. Att ha en vit flickvän är ett tecken på dålig moral hette det. Så deras förhållande var i sovrummet och aldrig att några ord av ömhet fick nå utanför den ytan.
- Deras syn till förhållande är sinnessjuk. Ohälsosam. De har en sjuklig syn på sex, gnällde min väninna efter att hon gjort slut efter ett halvårs förhållande med politikern.
Upp till vuxen ålder, fram tills gifta-sig-dagen är förhållande pojke och flicka väldigt strängt. Visst finns det dem som är flickvän och pojkvän men många gånger är det svårt att se skillnad på dessa förhållanden och vanlig vänskap. De umgås kontinuerligt, de vågar kanske säga att de älskar varandra och om ingen ser vågar de kanske ge varandra en lätt liten puss på kinden. Sedan är det STOPP.
.
PORNOGRAFILAGEN
I början på detta året blev en välkänd sångare Ariel, från popbandet Peterpan (som hädanefter blivit kallad Peterporn) dömd till 42 månader (3,5 års fängelse) samt 200 000 kronors böta för att ha brutit mot landets sjuka sexmoral. Sångaren skall ha brutit mot "anti-pornografi-lagen". Förra året hade mannen, i privat bruk gjort privata sexvideos för eget nöje (med välkända kvinnor). Någon skall senare ha hittat videon och laddat upp denna på internet. Där har det spridits som pesten på sociala communitys, mobiler och DVD. Jurryn dömde Ariel Peterpan för att ha "gett möjlighet" till andra att sprida, producera och förbereda en pornografisk video. Sex-skandaler innebär alltid förolämpningar, ängslan och skam för de inblandade men eftersom det här är Indonesien tar det inte stopp där.
.
Enligt 2008 års anti-pornografi-lag är det förbjudet att såväl producera som ladda upp sexvideos.
.
44/2008
Anti pornografilagen (RUU APP,Rancangan Undang-Undang Pornografi Anti Pornografi & Pornoaksi) skuttade först upp som förslag den 14 februari 2006. Det hade redan börjat pratas om det i början på 1990-talet men mötte ett starkt motstånd. Efter två års diskussion blev lagen 2008 verklighet. "Pornoaction" blev något olagligt från detta år och "pornoaction" betyder här:
offentligt kyssande,
kvinnor som visar navel/axlar och sola i bikini och badkläder.
Självklart gav denna (PUCKADE) lag många arga och negativa reaktioner och regeringen anklagades utav folket för att sno deras frihet. Trots protesterna så blev den 30 oktober 2008 instoppad i akt 44/2008 pornografi. Ordförandet för ett av landets partier, DPRD (västra Papua), Jimmya Demianus Ilje ville tvinga regeringen till att stoppa lagen och menade att Papua annars skulle kräva självständighet från Indonesien.
.
"Pornografi är sexuellt material i form av bilder, sketcher, illustreringar, foton, texter, röster, ljud, animering, poesi, kroppsrörelser som skapats av människan och finns i antingen media eller på allmänna platser och detta framkallar upphöjande känsla av sexuell lust och sänker/tar bort moralvärderingar från samhället".


EXEMPEL
Enligt RUU APP ska den som under en bröllopsmottagning och bär en skjorta som är lite öppnad vid bröstet (för sexig) bli fängslad två till tio år eller få böter på 200 juta Rupiah (180 000 SKR) - 1 miljard Rupiah (0,8 miljoner SKR).

Den som sportar i korta skjorts på den tidiga morgonen kan också straffas av lagen för denne är inte inne i ett sportcenter...


OCH DET VAR EVA SOM GAV ADAM ÄPPLET....
Att det, som så många gånger, är kvinnan som blir hårdast drabbad är mycket uppenbart.
Genom RUU uppfattas det att den dåliga moralen i samhället har skapats på grund av kvinnorna.
De klär sig inte anständigt!
De döljer inte hela sina kroppar framför männen!
Kvinnan är ensam ansvarig för alla sexuella övergrepp som sker.
Kvinnans kropp och sexualitet ses som "smutsig" och som ett hot för samhällets moral.


Jag får ständigt höra hur liberal samhällssynen är i Indonesien.
På många punkter går det att hålla med.
Men jag vet en där jag definitivt inte håller med.
Förhållandet till sex.
Det förhållandet är verkligen inte hälsosamt.

RÖKARNAS PARADIS?

Cigaretter. Cigaretter. Här var det cigaretter. I Indonesien finns det inte många platser som kallas RÖKFÖRBUD och rökarna finns överallt. På bussen. I klassrummet. I den fina lunchrestaurangen. I duschen. Och i handen på ett två årt gammalt barn. "Vilda västern" beskriver vissa dessa reguleringar.

FLEST RÖKARE I SYDOSTASIEN
Indonesien är det enda landet i hela sydost-Asien där det faktiskt är tillåtet att röka på offentliga platser. Medan många utav världens länder försöker lösa hälsoproblemen med rökning genom regleringar i tv-rutan låter Indonesien istället skådespelarna stolt glorifiera cigaretterna. Med en snabb statistikkoll på världen så är Indonesien med sina runt 240 miljoner invånare världens fjärde största land för tobaksindustrin och så många som 63 procent utav alla männen i landet röker (fem procent kvinnor). Totalt röker 63 miljoner personer i landet och statistik visar även unga kidz så unga som 10 år redan vara aktiva rökare. Ja. Det är inte ens olagligt för minderåriga att köpa cigaretter. Så hög siffra som 25 procent av alla unga 10-15 år har någongång provat att röka.

Indonesien är det enda landet i hela sydostasien som ännu inte skrivit under WHO's internationella konvention om tobakskontroll från 2005. Denna konvention innebär att tobaksbolagen är förbjudna till att sponsra och annonsera evanemang samt att det ska finnas begränsningar om rökning på offentliga platser. Att sponsring utav många evannemang och platser är mycket väl tydligt. När jag för nästan ett år sedan skulle ut till en utav de kändare klubbarna i Yogyakarta gav en man mig ett cigarettpaket i handen med märket Djarum Black efter att jag betalat entréavgiften.
- Det är en service. Vi ger ett gratis paket cigaretter till alla som kommer in.
- Jag röker inte....
- Du kanske kan ge paketet till en kompis?
Jag slängde cigarettpaketet genast i papperskorgen precis vid ingången där vakterna kunde se mig. Inte konstigt att nästan vartenda nisse i det här landet röker. De är mer eller mindre tvingade till det!

DET ÄR COOLT ATT RÖKA
Rökning är då inget skamligt och ingen skäms utav att trycka in en liten luring i käften. Tvärtom. Det klassas som häftigt och med reklam, söta unga modeller och goda förebilder så lyckas tobaksbolagen med vad de vill. Nå de unga med budskapet "Det är coolt att röka". Många musikevanemang, sportmatcher och uteställen är sponsrade av cigarettbolagen.

Ett av cigarettbolagen i Indonesien kallas Sampoerna och detta bolag bygger skolor, sponsrar kulturevanemang, sponsrar hem för föräldralösa, ger katastrofhjälp vid översvämningar och delar ut stipendier. Många menar att Indonesien, som ett utvecklingsland inte har råd att leva utan cigaretterna. De har en betydande del för utbildningen, sporten och kulturen. Idag tillverkar Indonesien cirka 220 miljarder cigaretter varje år.
Indonesien sägs vara det enda landet i världen där rökningen ökar varje år.

UTLÄNDSKA MÄN SOM SATT VANTARNA PÅ INDONESISK TOBAK
PHILIP MORRIS -
tog över Sampoerna 2005 (Indonesiens nummer 1 säljande cigg)
BRITTISH AMERICAN TOBACCO - Tog över Bentoel 2009


KRETEK
Sedan slutet på 1800-talet finns det i Indonesien en cigarettsort som kallas Kretek. De har smak av nejlikolja och myten menar att detta skall mildra smärta. Rökning har sedan dess blivit en del av kulturen i Indonesien och sjukdomar som KOL och lungcancer ökar årligen....

För en tid sedan publicerade svenska expressen en tv-nyhet om tvååringen Ardi som röker 40 cigaretter om dagen. Han började som 11 månader gammal och även om hans fall är det mest uppmärksammade är han inte den enda. Att små barnrumpor, inte ens i åldern för att få gå in
http://tv.expressen.se/nyheter/utrikes/1.2002542/ardi--2--roker-40-cigaretter-om-dagen

Förra veckan publicerade svenska dagbladet en artikel om att djuraktivister blivit upprörda då det uppmärksammats att orangutangerna på flera utav Javas djurparker röker, för att locka uppmärksamhet från parkens besökare: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/rokande-orangutanger-uppror_6478930.svd



Varje år dör 400 000 personer i landet till följd utav rökning.
Ungefär 8,5 procent utav de inkomna skatterna kommer från cigaretterna
Varje år bidrar cigaretterna med 50 biljoner SKR till landets ekonomi....
(Dock påstås följdsjukdomarna kosta cirka 160 biljoner SKR enligt anti-tobaksbyråer i landet).

Vad skulle hända om cigarettindustrin dog i Indonesien?
Skulle arbetslösheten öka? Skulle ekonomin rasa?

Eller vad sägs som att avsluta jobbet med att tillverka giftpinnar och börja i läkemedelsföretagen och tillverka piller för hjärtmedicin i stället?

MÖRDARVALS

Det sjungs mördarvalser i Jogja. Det går en lyeman som slaktar om natten. Indonesien är inget Mexiko med en statistik på en halvmiljon mord varje år. Men det innehåller som alla andra länder psykopater, våldtäksmän, psykiskt störda och mördare.

Den officiella mordsiffran ligger på 420 mord per år (250 miljoner invånare) jämfört med Sveriges 212 (9 miljoner). Per invånare är alltså siffran betydligt större i Sverige, som har 1/28 utav Indonesiens invånare men morden är så högt som hälften utav Indonesiens antal. Det som stör jämförelsen är att fallen som nämns är rapporterade fall. De flesta tredje världen-länderna har låg kriminalitetsstatistik. Korruption är givetvis en faktor eftersom många mordfall kan "köpa sig fria", svag polis och vaga tillgångar till att hitta kriminalitet är andra faktorer. Ett exempel på detta är kravallerna i Jakarta 1998 där 1500 personer rapporterades ha dött trots att man kunde räkna med att det faktiskt var 5000 som miste livet.

Med de usla metoderna att mäta mordstatistik lever många på rykten. I Yogyakarta åker det en man runt på svart moped och mördar människor med lie sägs det. Det tros vara fem personer som dött inom en veckas tid och ingen är gripen för detta. Istället för att följa nyhetsrapporteringar så sker informationen på sms-väg istället.
"Hej!
Detta är ett medelande till alla medborgare i Jogja. Det finns en psykopat som fortfarande inte är gripen som under några kvällars tid tagit livet utav flera personer i dessa områden: x, y, a. Ni som bor där bör vara varsamma. Psykopaten mördar med en slänga. Var försiktig va!"

Min vän som skickat detta sms är livrädd. En bekant till oss har tidigare talat om att en tjej blivit mördad vid hans bostad den förgående kvällen och det är ingen som blivit gripen.
Själv så ser jag inte någon direkt personlig risk från det hela även om det är en nivå obehagligt att det springer runt psykopater i närheten. Nåväl. Jag talar senare med andra vänner som fått samma varningar men på nyhetsrapporteringen på internet ser det ganska fattigt ut. En av mina vänner säger att ett utav morden är falskt alarm och en "utsago från regeringen för att få Jogjas medborgare att tro att det inte är en säker stad". I mina öron låter det helt absurt, men det är sådana typer av rykten som skapas i en stad där nyhetsrapporteringen och polisarbetet är väldigt SÅDÄR. Man förlitar sig mer på rykten, eftersom polisarbetet verkar vara allt för korrumperat. En kvinna berättade för mig om en man i Jakarta som "råkade" ha ihjäl en kille. Han tog sig senare till polisstationen och frågade "Hur mycket är jag skyldig herrn?" och så var det med några större sedlar utsuddat. Det finns ingen mordsiffra i statistiken att plussa på.

Det enda mordet jag känner till har hänt är en man som blev mördad vid diket på Jalan Gejayan, ett litet gångavstånd från där jag bor. Det var för cirka två månader sedan och det upptäcktes utav en kvinna som just tagit sig ut från en klädesbutik när hon såg ett fruktat ansikte tillhörande en man med panikuttryck. Kvinnan ringde polisen för att be någon kolla upp vad som stod på. Senare hittades mannen död i diket vid gatan och det förklaras med all säkerhet ha handlat om mord med tanke på de stora sår som var på mannens rygg.

Förra året skall det, här i norra Jogja ha skett ett familjemord. Även då var historian om en mopedist som använde sig utav en slägga till vapen. Slitz-slotz! Lokalbefolkningen i Jogja tog det som en ruskig blodig spökhistoria och ingen vågade längre vistas själva på kvällstidens slag.

Föräldrar som mördar barn har alltid varit en het fråga för kvällsposten vart man än befinner sig. Det är något sorgligt förunderligt att förstöra något man själv skapat, en motstridighet att välja att ge livet åt någon och sedan ha ihjäl det. Ett fall av en mamma som ströp sin dotter blev ett hett nyhetsmaterial under mars månad tidigare i år. Flickan hette Agnes Kharisma och var sjutton år när modern med två medhjälpare tog sig till Agnes bostad för att "hämta en tandborste". Mamman fick inte med sig en tandborste från huset, men ett lik förpackat i ett täcke. Liket lämnades dock i bostaden under tre dagar. Efter det hämtades flickans döda kropp förpackad i täcket, som kördes i väg med en moped till ett vattendrag där hon dumpades. Mammans motiv låg i ordet BESVIKEN. Mamman sa att förhållandet mellan henne och dottern inte liknade en normal moder-dotter-relation vilket hon sörjde, då hon plötsligt blev sedd som någon annan än en mamma. Medhjälparna, mammans syster och kollega tog emot 2 miljoner Rupiah, det vill säga 1600 svenska kronor för besväret innan de fort som tusan flydde Jakarta. Alla är dock nu tagna utav polisen och kan vänta sig 20 års fängelse eller dödsstraff för brottet.

Det finns inget Aftonbladet med slaffsig och hjärtgripande mordfall.
Men det förnekar inte mörkrets existens. Vi låser dörrarna och hoppas att mördarvalsen inte skall sjungas i vårt hem i natt.

LÄSA KULTUR FRÅN ETT SPRÅK

- Har du tänkt på hur mycket man kan förstå om den indonesiska kulturen genom deras språk?
Det säger en av mina tyska vänner en dag.
- Jag menar sättet de pratar på, hur de lägger orden i mun, vilka frågor de väljer och så...

Varje språk har sin identitet.
Bahasa Indonesia, ett barn förr från det malaysiska språket och som blivit mer utav den indonesiska identiteten sedan efter självständigheten för över 60 år sedan. Det indonesiska språket användes även på den holländska kolonialtiden som började för cirka 400 år sedan men då var det mer sätt som ett administrativt språk använt utav den holländska regeringen. Språket kallades för "Hög-Malaysiska", för att det var det malaysiska språket på en hög nivå som pratades, och det var främst sett inom litterära kretsar.

TIDLÖSHETEN
Indonesien är ett land utan tid. I västvärlden är klockan och punktligheten det viktigaste som finns och det syns i våra tempus och i våra verb. Det har man glömt bort i indonesiskan där man säger "jag äter" oavsett om det innebär igår, just nu, om en stund eller i morgon. Det är inte viktigt när händelsen sker. Enkelt språk säger vissa, utan tempus och krångel, men det är faktiskt ganska lustigt att komma från ett språk där tiden är en viktig del av såväl livet och hur vi berättar våra historier att gå till ett språk där man helt skall glömma begreppet tid. Det kan också ses i att det inte finns en exakt term över begreppet "i morgon" eller "igår"... När en professor talar om gårdagens (kemarin) lektion kan det faktiskt lika gärna handla om en lektion som var för tre dagar sedan, eller förra veckan. Då ordet igår inte alltid måste betyda vad som hände inom en ram för 24 timmar sedan utan faktiskt bara betyder något som hände förut någon gång. Och så skall man inte bli för glad om en trevlig typ man gillar säger "Vi ses i morgon" (besok) för det kan gott och väl betyda nästa vecka!

MÅNGKULTURELLT SPRÅK?
Indonesien har koloniserats av Holland. Portugal. England. Det syns i ord från holländskan som i indonesiskan blivit kontor (sv: kantor), wastafel (sv: handfat), handuk (sv: handuk) etcetera, portugisiskans dominggu -> minggu (sv: söndag), bandara -> bendera (sv: flagga) etcetera. Med alla religioner som ramlat in så är det många ord från arabiskan (islam) som ramlat in i vardagsspråket såsom manfaat (sv: fördel), sunah (valfri), sholat (bön), salam (hälsning), koran (nyhet) etcetera. Med hindduismen vet jag bara maaf (förlåt) från indiskan men när det kommer till den kristna delen så är antagligen ordet Kristen från de holländska kolonisatörerna och egglesia (som egentligen kallas gereja) från latinskan kyrka (spanska: iglesia). Det är ett multikulturellt och multireligöst land vilket ger ett multikulturellt språk.

ENGGELSKA-ARROGANS-SJUKAN (PENYAKIT SOK-INGGRIS) SPRIDER SIG I INDONESISKAN
Det finns någon romantiskt förkärlek till engelska språket hos många indoneser vilket märks i nyare termer, sätt folk pratar på och till och med i tidningspappret. I en bok om koppling mellan språk och stolthet (Bahasa menunjukkan bangsa; Alif Danya Munsyi) beskrivs det hur en man en dag greppar tag i en tidning utanför ett hotell i Yogyakarta och upprört hittar följande fras;
"Like other guests, I feel good stay in Santika. Manajment tahu bagaimana memperlakukan tamu secara profesional".
Det intressanta i artikeln mannen läste är ordet manajment som varken passar in i indonesiskan eller engelskan. Engelska; management medan indonesiskan hade varit manajemen.

Jag känner igen författarens exempel i såväl matmenyer där det går att läsa
"Hot roti tawar with keju served with coffe and susu" eller
"Fresh fruitsallad disajikan dengan krim on a big plate. We garantee enak banget!"
Det inriktar inte sig till turister; den här märkliga språkblandningen; det är ett sätt att få det att låta roligt på, ett lite "coolt" sätt att uttrycka sig på. Även i tidningen; som är inriktad för att alla läsare skall förstå har det hoppat in engelska uttryck så som
"Soal timing juga menarik",
"Keuntungan return earning yang diraih",
"bunga SBI dan naiknya yield to maturity obligasi pemerintah".
Hade Dagens Nyheter fått för sig att fräsch upp sig med att bara använda engelska rubriker och då och då slänga in engelsk-svenska fraser hade jag blivit rasande. Inte av anledningen för att min engelska suger (mja lite kanske) men mest för att det är en brutalmisshandel utav ett språk.

Författaren frågar sig varför det är såpass mycket engelska småuttryck som blottar sig i språket; handlar det om en viss stolthet att närma sig väst, en ton av snobbig karaktär eller för att visa sig vara en smart typ?
Enligt Sumpah Pemuda, Komite Bahasa finns det fyra sätt för att utveckla det indonesiska ordförrådet;
1) Välja ett ord från indonesiskan
2) Om det inte finns, välj ett lokalt ord från området
3) Om inte det heller finns, välje ett ord från ett asiatiskt språk
4) Om det fortfarande inte finns välj ett ord från ett främmande språk; framförallt; engelskan
Vissa ord har från skolgång ändrat form från att ha holländsk klang till att få engelsk klang så som;
potlot -> pensil (penna)
korting -> diskon (rabatt)

Well, vad jag mest stött på är de tuffa ungarna från Jakarta som gärna lägger in "it's ok", "thanks lho", "yeaah" "pliiis (please)" i sina meningar. Enligt författaren i boken jag läser beror det på känslan av att närma sig "Hollywood", använda tv-språket och orden som de vackra modellerna i tv-rutan har. Författaren kallar det larvigt, en ungdomssjuka om att tro sig vara så viktig eller intelligent med att "smutsa ner" språket.

Inom de högre insanserna når indonesiskan en liten smak av "ngeinggris". I formulären på banken syns orden med engelsk text "Information flow", eller "Diamond shape" trots att kunderna är indoneser till 98% och trots att majoriteten av personalen inte kan så mycket som ett ord på engelska. Det är en barnslig förkärlek till engelskan, och i detta sammanhang finns det en indonesisk översättning som är bra mycket mer passande.

Vad som dock är mest störande är allt detta ursäktande över att de inte talar engelska.
Hallå eller! Befinner vi oss i England? Är det inte vi utomstående som borde skämmas för vår indonesiska?
Om någon försökt tala svenska med mig i Sverige skulle jag då aldrig be om ursäkt för min usla engelska.
Eller vad än värre är;
- Ja, ursäkta, jag hör att du talar bra indonesiska. Jag talar ingen svenska...

Kolonialtiden är över sägs det. Men ändå förtrycker de sig själva och trampar på sin egna stolthet.

ORDFÖRRÅDET
Något intressant med språk och ord är att antalet synonymer för något kan symbolisera föremålets betydelse.
Exempelvis RIS - som vi har ett ord för i svenskan blir plötsligt padi, beras, nasi, kupat och lontong i Indonesian vilket berättar olika former och olika stadium i odlingsprocessen. Och ris är då en viktig del i den indonesiska kultuern.
- Inte ätit ris idag? Ja då har du inte ätit idag!
Det kan jämföras med alkoholen i svenska kulturen som vi kallar alkohol / sprit / snaps som bara blir alkohol
 Öl/bira/bärs/storstark som i indonesiskan bara blir bir.
Åksjuk/ full/ på lyset/ packad/ berusad/ drucken = mabuk.
Bakfull/Bakis/Baksmälla/ Dagen-efter existerar inte ens så det blir enbart mabuk.
Det är väldigt förvirrande när någon säger dagen efter en natt på krogen att denne är "mabuk". Menar den att den fortfarande är full eller att den är bakfull?
Alkohol har ingen viktig funktion i språket. Men det har då ris!