EN VÄLDIGT HET OCH KYLIG KONFLIGT

En granne. Ett syskon. En tjuv. Indonesien har många ord för att beskiva landet som gränsar i norr. Själv brukar jag kalla landet Malaysia och trots många förklaringar vet jag fortfarande inte vad den där avskyn till Malingsia (= Tjuv-sia) beror på. Inte heller blev jag klokare av att läsa en bok om konflikten av en indonesisk professor, hans bok visar ingen fakta eller rot till grannhatet, författaren maler istället på irritation som tillhör en indones vardag. Hatet till grannlandet.


Panas Dingin, eller Hett - Kallt är titeln på boken som med drygt 250 sidor försöker förklara relationen mellan Indonesien och Malaysia; tvister om var gränsen går - vad Malaysia anser klart och tydligt tillhör Malaysia anser Indonesien klart och tydligt tillhör Indonesien, Kulturfejden - Malaysia menar att batik, redang (kötträtt från Sumatera) och javanesisk dans härstammar från Malaysia vilket har synts i deras kampanj "Malaysia, truely Asia". Indonesiska nationalister har känt sig kränkta och blivit nästan vansinniga utav denna löjliga fräckhet, hur kan man behandla sin granne på detta vis frågar de sig. Det tredje är behandlingen av indonesiska medborgare på malaysisk mark - för det ena så står 177 indonesiska medborgare i riskgruppen att bli dömda till dödsstraff för brott som narkotikasmuggling och mord och för det andra så har många fall visat att  indonesiska hembiträden i Malaysia blivit misshandlade och dessutom blir indoneser i allmänhet kallade "Indon" (ett hån för att visa någon att denna har lägre rank) när de arbetar i Malaysia.


Landskonflikten.
En av mina favoritplatser för dykning heter Sipadan, och ligger sedan 2002 på Malaysisk mark men hade mycket väl kunnat bli en indonesisk ö. Malaysia blev en brittisk koloni runt 1700-talet medan Indonesien blev en engelsk koloni runt 1500-talet. Malaysia blev självständigt 1957, medan Indonesien blev det 12 år tidigare, 1945. De nya nationerna var vilsna till en början men vad som kom att bli Malaysia var i huvudsak det som legat på kartan för den engelska kolonin medan Indonesien blev det som holländarna menat varit deras. Dock fanns det frågetecken i kartan, bland annat om öar och attraktiva fiskeområden i närheten av gränsen.



Sipadan, fanns varken på den Holländska eller Brittiska kartan men både Malaysia och Indonesien var väldigt ivriga på att få bli moder till denna ö. Konflikten landade i internationell domstol där 11 malaysiska och en indonesisk domare nådde beslutet att det skulle tillhöra Malaysia. Författaren till boken jag läser stormar och kokar över orättvisan att man valt att tillkalla ett jätteantal malayer men enbart en stackars indones för beslutet, varför det blivit på detta viset diskuteras inte. Jag antar dock att beslutet är fattat på internationella lagar för havet, där det är så simpelt beskrivet att den som först tar en orörd plats automatiskt blir ägaren. Min gissning är att de enkla fiskemännen som bodde på ön (som kanske egentligen inte brydde sig så mycket om de är malyer eller indoneser bara de fick sin firre) hade större koppling till Malaysia än Indonesien, på historisk, kulturell eller geografisk nivå. Detta blev dock en stor förlust för Indonesien som blev av med ett intressant olje, fiske och industriområde. Liknande konflikter pågår i områden i norra Kalimantan och attraktiva områden nära Singapore, där både Malaysia och Indonesien är glasklara på sin sak "Landet är MITT". På båda sidor av gränsen blir dessutom stackars fiskare (fattiga män som antagligen inte har den minsta aning vilken landssida deras båtar gungar på) blivit tagna av militär för tjuvfiske när de korsat gränsen. Det i alla fall påstås att malaysisk militär är bra mycket hårdare än indonesisk militär som kan vara förstående och ta det lättsinnigt att en malaysisk fiskare råkat segla en bit för långt söder ut för sin fisk.


And then... it was... WAR!
Malaysia och Indonesien har varit i ett riktigt krig med varandra. Ett sådant krig med vapen och bröder som kämpat för liv och fosterland. Det var september 1963 som hade sin grund i att den indonesiske presidenten Sukarno som inte gillade tanken på att Malaysia skulle bli ett självständigt land, oberoende av Storbrittanien. Sukarno som i många år lett kampen för ett självständigt Indonesien såg på något sätt ett självständigt Malaysia som ett hot för Indonesiens ganska nyvunna självständighet, han var orolig över att ön Borneo svävade i fara. I sina tal hånade han Malaysia som i hans mening bara var Storbrittaniens lilla docka, inte värd någon respekt. Den nationalistiske presidenten blev också flyförbannad när han fick höra om anti-indonesiska protester som rådde i Malaysias huvudstad, därefter han höll ett av de mest kända anti-Malaysia talen osm löd något såhär med min väldigt fria översättning;
Kalau kita lapar itu biasa (Om vi blir hungriga, så är väl det okej)
Kalau kita malu itu juga biasa (Om vi skäms, så är väl det också okej)
Namun kalau kita lapar atau malu itu karena Malaysia kurang ajar!
(För, om vi blir hungriga eller skäms så beror det på Malaysias "inteligensbrist")


När FN 1962 skulle bestämma om Malaysias fall protesterade Soekarno hårt till att Malaysia skulle få bli fritt från eget styre. Soekarno tog fram sin anti-Malaysia kampanj, kallad "Ganyang Malaysia" - Förstör Malaysia som propagerades överallt i Indonesien under slutet av 1963. 1964 tog sig indonesisk guerilla in på malaysisk mark för ett kortlivat krig, Indonesien visade sig vara mycket svaga med Malaysias stöd från omvärlden som gärna ville försvara det område som snart skulle bli en egen nation. När FN kom att erkänna Malaysia som ett nytt land blev det för mycket för Indonesien som valde att avsluta sitt medlemsskap om Malaysia fick vara med. Och så blev det. Indonesien är med det, det enda landet i FNs historia som någonsin avslutat sitt medlemskap, dock blev Indonesien snabbt medlem på nytt 1966.




Indonesiska medborgare i Malaysia
Författaren i boken Panas Dingin förklarar hur indonesisk arbetskraft, TKI har byggt Malaysia. Stolt talas det om Malaysias landssymbol, "Petronas Tower" är byggt på indonesisk arbetskraft. Det är drygt två miljoner människor som tvingas ut från Indonesien till Malaysia då Indonesiens regering är okapabel att erbjuda de runt 250 miljoner invånarna arbete. I Malaysia är lönerna högre och lockar många kvinnor över gränsen för att försörja sina familjer hemma i Indonesien, där blir de tvingade att lämna ifrån sig sina pass och sedan slava för en arbetsgivare helt utan skydd eller garanti för varken att deras pengar kommer fram eller andra rättigheter en indonesisk medborgare har - det försvinner med inlämnandet av passet. Det rapporteras då och då om grova misshandlar, frihetsberövningar och uteblivna löner hos de som jobbar dygnen runt hos malaysiska arbetsgivare. Tyvärr verkar det på håll vara så att indoneser ses som mindre värde än andra medborgare i Malaysia, en underklass som ofta förnedras. Indonesien har försökt med att försöka hindra kvinnor till att bli hembiträden eftersom regeringen inte kan skydda dem när de gått utanför landet. Men kvinnorna som väljer att åka, lämna familj och trygghet gör det av en enda orsak - de har inget annat val. Stannar de kvar i Indonesien riskerar de fattigdom och svält medan Malaysia ger ett alternativ, som tyvärr inte är riskfritt.




Kulturfejden - Malaysia truly Asia... Malaysia truly Indonesia?
Detta bråk började med en enkel reklam från Malaysias sida för att locka till sig turister. Slogan för reklamen var "Malaysia truly Asia", och ja förrutom just denna slogan så var det inte mycket som hade koppling till Malaysia där i. Det visas traditionell batik från Yogyakarta, soliga strandbilder från Bali, Redang - populär kötträtt från Sumatra, en äldre sång från ön Maluku etcetera - och allt detta, som kommer från de indonesiska öarna påstås i Malaysia - truly Asia vara Malaysia. Förvisso är det ganska svårt att med säkerhet veta vem som äger vad när det gäller kultur, särkilt eftersom både Malaysia och Indonesien uppstått som en kulturmix från Arabvärlden, Indien och Europa - och det för ganska många hundra år sedan, men jag väljer dock att stå på Indonesiens sida här; särkilt där det finns tydliga bevis för att batik har sitt ursprung i Yogya och att "balonesisk dans" är från Bali, men priset på allt är nog Bilderna. Malaysia har också soliga stränder, natur och i alla fall några öar - varför i all friden väljer man inte att ta bilder som är från Malaysia? Eller handlar det om en förtjusning i att provocera och reta galla på Indonesien? Come on lah, Malaysia.... Nu har ni gått för långt!
(Arg blogg på temat: http://nugrahaperkasa.blogspot.com/2009/08/pendet-dance-is-from-indonesia-not.html)





Hat för hatets skull
Den där boken som jag läste, Panas Dingin, rabblar kanske upp tio olika anledningar varför Malaysia är dumma och Indonesien är offer, för att vara så snälla och förstående. Dock så tycker jag enbart att det är det ovanstående som handlar om riktiga konflikter, resten är enbart en hets om att locka fram ett onödigt hat, vilket också gör boken oerhört farlig för den som inte vet vad den läser. En ung okritisk indonesisk nationalist skulle kunna använda den informationen till att blåsa upp en ny konflikt istället för att stänga av den som pågår (vilket författaren ändock menar är hans syfte - stänga av konflikten).


Exempelvis säger författaren att det är MALAYSIAS fel att några män blev sura på, och misshandlade en indonesisk domare i boxning. Det är ocksa MALAYSIAS fel att en islamsk militant nätverk (undergren till Al-Qada) skickade folk (bland annat två personer från Malaysia) till att spränga en nattklubb på Bali som ledde till hundratals döda. Det beskrivs med att "MALAYSIA SKICKADE TERRORISTER TILL VÅRT LAND"...



Jag menar....Hey... Inte riktigt så, coola ner dig! Det är väl inte så troligt att Malaysias regering skickar två hjärntvättade sektmedlemmar för att spränga nattklubb på Bali (med syftet att döda amerikaner)....


Svalka ner den där heta ilskan med ett isflak...
Eller värm det där kyliga hatet med en kopp malaysisk teh tarik.
Lägg Av....