FARVÄL TILL GULD OCH GRÖNA SKOGAR
Pojkens brev till Jakarta blev till en kort dokumentärfilm. Det är bara ett litet exempel på det stora faktumet; Regnskogen kommer snart se sina sista dagar.
Det är tre länder i världen som brukar tas upp när det talas om skogsskövling, Brasilien, Indonesien och Kongo. Detta beror på ländernas biologiska mångfald
Orangutangen går i graven och tar andra arter med sig.
Orangutang (Orang Hutan, indonesiska för Skogsmannen) bor på två indonesiska öar, Sumatra och Kalimantan (Borneo). Av allt timmer som årligen försvinner från dessa två öar är nästan 80 procent illegal och om tio år beräknas 98 procent ha försvunnit. Det är en ganska radikal förändring och idag finns på Borneo bara 25 procent kvar utav den ursprungliga skogen. Allt för att vi ska få exotiska möbler av tropiskt timmer och för att lokalbefolkningen skall kunna utvinna palmolja. Orangutangen hänger med i utvecklingen och den nedgående kurvan på dess habitat har gjort att apan minskat med 90 procent, idag finns bara 30 000 djur kvar. I sällskap med orangutangen i Borneo finns också malabjörnen, borneoelefanten, trädleoparden och världens största blomma rafflesia. Unika växter som vissa tror i framtiden kan komma att bota sjukdomar som HIV och Malaria.
Farväl du söta lilla Oranghutang, snart finns du inte mer.
300 fotbollsplaner försvinner i timmen - Grattis Indonesien till placeringen i rekordboken
2008 hamnar Indonesien i Guiness Rekordbok men om det är något att vara stolt över är tveksamt. Indonesien är utnämt som "Världens värsta skogsskövlare". Varje timma försvinner en yta på 300 fotbollsplaner på Borneo menar Green Peace. Green Peace passar också på att beskylla Sverige för detta eftersom Sverige gärna köper in illegalt trä som klär våra golv, möbler och övrig inredning. Ett annat rekord som inte är värt att skryta med är att Indonesien ligger trea på listan om att bidra till världens växthusgaser. Enbart USA och Kina ligger före på den listan.
Sumatras skogar blir till pappersfabriker
Riau, Sumatra var en yta täckt av regnskog och vilt liv i början av 1980-talet. Men så kom den geniala idén 1984 att sätta upp ett pappers och massaanläggning. Suhartoregimen gav snällt två företag en stor yta att hugga på. Suharto beskrivs ofta som en nationalistisk president, stolt över traditionella befolkningsgrupper som han ansåg skulle skyddas. Men jag undrar om han inte hade andra prioriteringar i huvudet än vad han vackert målade i sina tal när han gav skogshuggarna fritt inträde till att hugga efter behov mitt i de traditionella områdena som användes för att odla gummi och nyttoträd. Men med diktatorn Suharto, som inte tillät någon kritik mot sig gjorde de lokala odlarna rädda och tysta fram till 1998, då regimen föll. Nu skriker protesterna i Riau. Lokalbefolkningen vill ha ersättning för sin förlorade mark. Lite har de fått. Ett annat problem har dock uppstått eftersom de nu inte har kvar sina gamla arbetsplatser, det finns inget kvar att hämta på den nu tomma platsen. Företagen är inte heller mätta, de hungrar efter fler timmer så att de kan nå upp till sina produktionsmål. Dessa företag gillar då verkligen inte protesterna mot sig och har på flera sätt ignorerat lokalbefolknings försök att locka till dialog. Denna ignorering fick de lokala odlarna att tvinga sig till ännu en nivå, de blockerade vägarna för att tvinga företagen till att diskutera saken men även detta misslyckades och istället för en diskussion blev bönderna misshandlade. Liknande planer diskuteras nu på Kalimantan, svenska företag verkar inte lägga in mycket i diskussionen och håller sig tysta till de ohållbara skogsskövlingarna och övergreppen mot lokalbefolkningen.
Ett grönt Sumatra övergår till ett svart Sumatra
Transmigrationsprogrammet...
Javas population har ökat snabbt och det bor närmare 100 miljoner på en yta som motsvarar halva Sverige. Sedan 70-talet har indonesien försökt bota detta genom transmigrationsprogramet. Ett program som fortsätter till idag. En javanes berättar stolt för mig hur bra detta program varit och att det verkligen är för trångt på Java medan den stora övriga ytan utnyttjas dåligt.
- Med detta program så får personerna som deltar gratis mark utav regeringen utanför Java, förståss så förväntas det att de odlar och tar hand om denna mark själva. Men det fungerar bra. Programmet.
Ja, nästan allt som som sägs om "transmigrasi" låter positivt och mycket är positivt men högre populationer på ett naturområde som Kalimantan orsakar förståss att mark försvinner till jordbruket.1971 fanns det på Kalimantan 10 personer per kvadratmeter och 2010 hade detta blivit till 23 personer per kvadratmeter. Dagens unga verkar också allt mer intresserade att jobba på fabriker, mineraler och olja tack vare de stora pengarna man drar in. När jag för ett tag sedan besökte en av öst-Javas byar fick jag se hur mycket fabriker som slagit upp, min vän förklarade att det berodde på att de unga inte längre ville odla ris på landet utan nu övergått till alla de stora fabrikerna med varierande produkter.
- Det är bara gamlingarna som är bönder numera....
Och den stora pengen som erbjuds i "Mörda-Skogen-Och-Kör-Slut-På-Naturresurserna-Fortast-Möjligt-Projekten" känns ganska lockande, någon talade om för mig att minimilönen på Pertamina (amerikanskägda oljeföretaget) ger 2 miljoner medan en skogshuggare kan tjäna upp till 4 miljoner Rupiah per månad (3700 SKR) vilket är betydligt mer än vad en risbonde skulle kunna drömma om. Pengarna är mer än tillräckligt för medelstandarden i landet. Men. Om inte ens de välmedvetna, unga, färskt utbildade studenterna nekar företagen i vetskapen om dess ohållbara utvecklig, hur ska det då gå att få ett stopp för det? Höja information och medvetandet om miljöns hälsa verkar inte ha effekt på den med dollartecken i ögonen.
Det brinner bort...
Naturligt. Kanske ett blixtnedslag som förmer positiva effekter när kvävet frigörs och återgår till kretsloppet. Djur och växter ges tillfället att sprida ut sig. Onaturligt. Det bränns för att få plats för oljepalmsplantage och detta är mer än vad djur, människor och växter är anpassade vid. Indonesien storår för bränder var 1997 och 1998 och bränderna skedde överallt på främst Kalimantans regnskogar. Orangutanger försökte fly lågorna men många försvann tillsammans med träden, 40 000 människor fick söka sig till sjukhus för främst hudskador men även andningsproblem.
Det är tre länder i världen som brukar tas upp när det talas om skogsskövling, Brasilien, Indonesien och Kongo. Detta beror på ländernas biologiska mångfald
Orangutangen går i graven och tar andra arter med sig.
Orangutang (Orang Hutan, indonesiska för Skogsmannen) bor på två indonesiska öar, Sumatra och Kalimantan (Borneo). Av allt timmer som årligen försvinner från dessa två öar är nästan 80 procent illegal och om tio år beräknas 98 procent ha försvunnit. Det är en ganska radikal förändring och idag finns på Borneo bara 25 procent kvar utav den ursprungliga skogen. Allt för att vi ska få exotiska möbler av tropiskt timmer och för att lokalbefolkningen skall kunna utvinna palmolja. Orangutangen hänger med i utvecklingen och den nedgående kurvan på dess habitat har gjort att apan minskat med 90 procent, idag finns bara 30 000 djur kvar. I sällskap med orangutangen i Borneo finns också malabjörnen, borneoelefanten, trädleoparden och världens största blomma rafflesia. Unika växter som vissa tror i framtiden kan komma att bota sjukdomar som HIV och Malaria.
Farväl du söta lilla Oranghutang, snart finns du inte mer.
300 fotbollsplaner försvinner i timmen - Grattis Indonesien till placeringen i rekordboken
2008 hamnar Indonesien i Guiness Rekordbok men om det är något att vara stolt över är tveksamt. Indonesien är utnämt som "Världens värsta skogsskövlare". Varje timma försvinner en yta på 300 fotbollsplaner på Borneo menar Green Peace. Green Peace passar också på att beskylla Sverige för detta eftersom Sverige gärna köper in illegalt trä som klär våra golv, möbler och övrig inredning. Ett annat rekord som inte är värt att skryta med är att Indonesien ligger trea på listan om att bidra till världens växthusgaser. Enbart USA och Kina ligger före på den listan.
Sumatras skogar blir till pappersfabriker
Riau, Sumatra var en yta täckt av regnskog och vilt liv i början av 1980-talet. Men så kom den geniala idén 1984 att sätta upp ett pappers och massaanläggning. Suhartoregimen gav snällt två företag en stor yta att hugga på. Suharto beskrivs ofta som en nationalistisk president, stolt över traditionella befolkningsgrupper som han ansåg skulle skyddas. Men jag undrar om han inte hade andra prioriteringar i huvudet än vad han vackert målade i sina tal när han gav skogshuggarna fritt inträde till att hugga efter behov mitt i de traditionella områdena som användes för att odla gummi och nyttoträd. Men med diktatorn Suharto, som inte tillät någon kritik mot sig gjorde de lokala odlarna rädda och tysta fram till 1998, då regimen föll. Nu skriker protesterna i Riau. Lokalbefolkningen vill ha ersättning för sin förlorade mark. Lite har de fått. Ett annat problem har dock uppstått eftersom de nu inte har kvar sina gamla arbetsplatser, det finns inget kvar att hämta på den nu tomma platsen. Företagen är inte heller mätta, de hungrar efter fler timmer så att de kan nå upp till sina produktionsmål. Dessa företag gillar då verkligen inte protesterna mot sig och har på flera sätt ignorerat lokalbefolknings försök att locka till dialog. Denna ignorering fick de lokala odlarna att tvinga sig till ännu en nivå, de blockerade vägarna för att tvinga företagen till att diskutera saken men även detta misslyckades och istället för en diskussion blev bönderna misshandlade. Liknande planer diskuteras nu på Kalimantan, svenska företag verkar inte lägga in mycket i diskussionen och håller sig tysta till de ohållbara skogsskövlingarna och övergreppen mot lokalbefolkningen.
Ett grönt Sumatra övergår till ett svart Sumatra
Transmigrationsprogrammet...
Javas population har ökat snabbt och det bor närmare 100 miljoner på en yta som motsvarar halva Sverige. Sedan 70-talet har indonesien försökt bota detta genom transmigrationsprogramet. Ett program som fortsätter till idag. En javanes berättar stolt för mig hur bra detta program varit och att det verkligen är för trångt på Java medan den stora övriga ytan utnyttjas dåligt.
- Med detta program så får personerna som deltar gratis mark utav regeringen utanför Java, förståss så förväntas det att de odlar och tar hand om denna mark själva. Men det fungerar bra. Programmet.
Ja, nästan allt som som sägs om "transmigrasi" låter positivt och mycket är positivt men högre populationer på ett naturområde som Kalimantan orsakar förståss att mark försvinner till jordbruket.1971 fanns det på Kalimantan 10 personer per kvadratmeter och 2010 hade detta blivit till 23 personer per kvadratmeter. Dagens unga verkar också allt mer intresserade att jobba på fabriker, mineraler och olja tack vare de stora pengarna man drar in. När jag för ett tag sedan besökte en av öst-Javas byar fick jag se hur mycket fabriker som slagit upp, min vän förklarade att det berodde på att de unga inte längre ville odla ris på landet utan nu övergått till alla de stora fabrikerna med varierande produkter.
- Det är bara gamlingarna som är bönder numera....
Och den stora pengen som erbjuds i "Mörda-Skogen-Och-Kör-Slut-På-Naturresurserna-Fortast-Möjligt-Projekten" känns ganska lockande, någon talade om för mig att minimilönen på Pertamina (amerikanskägda oljeföretaget) ger 2 miljoner medan en skogshuggare kan tjäna upp till 4 miljoner Rupiah per månad (3700 SKR) vilket är betydligt mer än vad en risbonde skulle kunna drömma om. Pengarna är mer än tillräckligt för medelstandarden i landet. Men. Om inte ens de välmedvetna, unga, färskt utbildade studenterna nekar företagen i vetskapen om dess ohållbara utvecklig, hur ska det då gå att få ett stopp för det? Höja information och medvetandet om miljöns hälsa verkar inte ha effekt på den med dollartecken i ögonen.
Det brinner bort...
Naturligt. Kanske ett blixtnedslag som förmer positiva effekter när kvävet frigörs och återgår till kretsloppet. Djur och växter ges tillfället att sprida ut sig. Onaturligt. Det bränns för att få plats för oljepalmsplantage och detta är mer än vad djur, människor och växter är anpassade vid. Indonesien storår för bränder var 1997 och 1998 och bränderna skedde överallt på främst Kalimantans regnskogar. Orangutanger försökte fly lågorna men många försvann tillsammans med träden, 40 000 människor fick söka sig till sjukhus för främst hudskador men även andningsproblem.
Vad göra?
* Låta bli att handla på Lidl och Coop och handla käket på ICA som WWF klassar som "miljösnäll palmolja" (http://www.testfakta.se/konsument/article55191.ece)
* Ta sig orken att kolla ursprunget på nya soffan....
* Informera och söka info
* Bli en aktiv NGO'are och rädda världen....