LÄSA KULTUR FRÅN ETT SPRÅK
Det säger en av mina tyska vänner en dag.
- Jag menar sättet de pratar på, hur de lägger orden i mun, vilka frågor de väljer och så...
Varje språk har sin identitet.
Bahasa Indonesia, ett barn förr från det malaysiska språket och som blivit mer utav den indonesiska identiteten sedan efter självständigheten för över 60 år sedan. Det indonesiska språket användes även på den holländska kolonialtiden som började för cirka 400 år sedan men då var det mer sätt som ett administrativt språk använt utav den holländska regeringen. Språket kallades för "Hög-Malaysiska", för att det var det malaysiska språket på en hög nivå som pratades, och det var främst sett inom litterära kretsar.
TIDLÖSHETEN
Indonesien är ett land utan tid. I västvärlden är klockan och punktligheten det viktigaste som finns och det syns i våra tempus och i våra verb. Det har man glömt bort i indonesiskan där man säger "jag äter" oavsett om det innebär igår, just nu, om en stund eller i morgon. Det är inte viktigt när händelsen sker. Enkelt språk säger vissa, utan tempus och krångel, men det är faktiskt ganska lustigt att komma från ett språk där tiden är en viktig del av såväl livet och hur vi berättar våra historier att gå till ett språk där man helt skall glömma begreppet tid. Det kan också ses i att det inte finns en exakt term över begreppet "i morgon" eller "igår"... När en professor talar om gårdagens (kemarin) lektion kan det faktiskt lika gärna handla om en lektion som var för tre dagar sedan, eller förra veckan. Då ordet igår inte alltid måste betyda vad som hände inom en ram för 24 timmar sedan utan faktiskt bara betyder något som hände förut någon gång. Och så skall man inte bli för glad om en trevlig typ man gillar säger "Vi ses i morgon" (besok) för det kan gott och väl betyda nästa vecka!
MÅNGKULTURELLT SPRÅK?
Indonesien har koloniserats av Holland. Portugal. England. Det syns i ord från holländskan som i indonesiskan blivit kontor (sv: kantor), wastafel (sv: handfat), handuk (sv: handuk) etcetera, portugisiskans dominggu -> minggu (sv: söndag), bandara -> bendera (sv: flagga) etcetera. Med alla religioner som ramlat in så är det många ord från arabiskan (islam) som ramlat in i vardagsspråket såsom manfaat (sv: fördel), sunah (valfri), sholat (bön), salam (hälsning), koran (nyhet) etcetera. Med hindduismen vet jag bara maaf (förlåt) från indiskan men när det kommer till den kristna delen så är antagligen ordet Kristen från de holländska kolonisatörerna och egglesia (som egentligen kallas gereja) från latinskan kyrka (spanska: iglesia). Det är ett multikulturellt och multireligöst land vilket ger ett multikulturellt språk.
ENGGELSKA-ARROGANS-SJUKAN (PENYAKIT SOK-INGGRIS) SPRIDER SIG I INDONESISKAN
Det finns någon romantiskt förkärlek till engelska språket hos många indoneser vilket märks i nyare termer, sätt folk pratar på och till och med i tidningspappret. I en bok om koppling mellan språk och stolthet (Bahasa menunjukkan bangsa; Alif Danya Munsyi) beskrivs det hur en man en dag greppar tag i en tidning utanför ett hotell i Yogyakarta och upprört hittar följande fras;
"Like other guests, I feel good stay in Santika. Manajment tahu bagaimana memperlakukan tamu secara profesional".
Det intressanta i artikeln mannen läste är ordet manajment som varken passar in i indonesiskan eller engelskan. Engelska; management medan indonesiskan hade varit manajemen.
Jag känner igen författarens exempel i såväl matmenyer där det går att läsa
"Hot roti tawar with keju served with coffe and susu" eller
"Fresh fruitsallad disajikan dengan krim on a big plate. We garantee enak banget!"
Det inriktar inte sig till turister; den här märkliga språkblandningen; det är ett sätt att få det att låta roligt på, ett lite "coolt" sätt att uttrycka sig på. Även i tidningen; som är inriktad för att alla läsare skall förstå har det hoppat in engelska uttryck så som
"Soal timing juga menarik",
"Keuntungan return earning yang diraih",
"bunga SBI dan naiknya yield to maturity obligasi pemerintah".
Hade Dagens Nyheter fått för sig att fräsch upp sig med att bara använda engelska rubriker och då och då slänga in engelsk-svenska fraser hade jag blivit rasande. Inte av anledningen för att min engelska suger (mja lite kanske) men mest för att det är en brutalmisshandel utav ett språk.
Författaren frågar sig varför det är såpass mycket engelska småuttryck som blottar sig i språket; handlar det om en viss stolthet att närma sig väst, en ton av snobbig karaktär eller för att visa sig vara en smart typ?
Enligt Sumpah Pemuda, Komite Bahasa finns det fyra sätt för att utveckla det indonesiska ordförrådet;
1) Välja ett ord från indonesiskan
2) Om det inte finns, välj ett lokalt ord från området
3) Om inte det heller finns, välje ett ord från ett asiatiskt språk
4) Om det fortfarande inte finns välj ett ord från ett främmande språk; framförallt; engelskan
Vissa ord har från skolgång ändrat form från att ha holländsk klang till att få engelsk klang så som;
potlot -> pensil (penna)
korting -> diskon (rabatt)
Well, vad jag mest stött på är de tuffa ungarna från Jakarta som gärna lägger in "it's ok", "thanks lho", "yeaah" "pliiis (please)" i sina meningar. Enligt författaren i boken jag läser beror det på känslan av att närma sig "Hollywood", använda tv-språket och orden som de vackra modellerna i tv-rutan har. Författaren kallar det larvigt, en ungdomssjuka om att tro sig vara så viktig eller intelligent med att "smutsa ner" språket.
Inom de högre insanserna når indonesiskan en liten smak av "ngeinggris". I formulären på banken syns orden med engelsk text "Information flow", eller "Diamond shape" trots att kunderna är indoneser till 98% och trots att majoriteten av personalen inte kan så mycket som ett ord på engelska. Det är en barnslig förkärlek till engelskan, och i detta sammanhang finns det en indonesisk översättning som är bra mycket mer passande.
Vad som dock är mest störande är allt detta ursäktande över att de inte talar engelska.
Hallå eller! Befinner vi oss i England? Är det inte vi utomstående som borde skämmas för vår indonesiska?
Om någon försökt tala svenska med mig i Sverige skulle jag då aldrig be om ursäkt för min usla engelska.
Eller vad än värre är;
- Ja, ursäkta, jag hör att du talar bra indonesiska. Jag talar ingen svenska...
Kolonialtiden är över sägs det. Men ändå förtrycker de sig själva och trampar på sin egna stolthet.
ORDFÖRRÅDET
Något intressant med språk och ord är att antalet synonymer för något kan symbolisera föremålets betydelse.
Exempelvis RIS - som vi har ett ord för i svenskan blir plötsligt padi, beras, nasi, kupat och lontong i Indonesian vilket berättar olika former och olika stadium i odlingsprocessen. Och ris är då en viktig del i den indonesiska kultuern.
- Inte ätit ris idag? Ja då har du inte ätit idag!
Det kan jämföras med alkoholen i svenska kulturen som vi kallar alkohol / sprit / snaps som bara blir alkohol
Öl/bira/bärs/storstark som i indonesiskan bara blir bir.
Åksjuk/ full/ på lyset/ packad/ berusad/ drucken = mabuk.
Bakfull/Bakis/Baksmälla/ Dagen-efter existerar inte ens så det blir enbart mabuk.
Det är väldigt förvirrande när någon säger dagen efter en natt på krogen att denne är "mabuk". Menar den att den fortfarande är full eller att den är bakfull?
Alkohol har ingen viktig funktion i språket. Men det har då ris!