FLYTT
En väska och några plastpåsar in i taxin till Tiga Lima.
Bort från hunden som skäller över allt och inget (särkilt när man är bakfull och vill dö en söndagsmorgon)
Bort från grannarna som spikar saker i väggen varje gång jag vill ha en tupplur.
Jag trivdes faktiskt ganska bra. Jag hade tre kinesiska grannar som alltid hejjade glatt och småpratade med mig.
Internetuppkopplingen var okej. Ibu kos klagade aldrig när jag ofta ramlade hem salongsberusad (->+) på småtimmarna trots att det är sagt att man inte får komma hem senare än klockan tio.
Det var rent, jag hade aldrig konstiga kryp på rummet och jag hade badrum inne i rummet.
MEN fan. Den där hunden. Saknaden till en riktig dusch. Kunna laga egen mat och få något annat än ris och tempe.
Dessutom visste alla vem jag var.
Hela grannområdet viskade om mig.
"Jag har hört från X att hon är från Sverige".
"Jag tror hon pluggar lag eller något"...
"Hon är arrogant, för hon svarar aldrig när man ropar till henne..."
Ja klart som fan jag inte svarar på "Hello sexy mister, how are you, i love you mister"...
Dessutom förstår jag vad de säger när de talar med varandra, och det är ofta saker som inte gör mig pigg
på att bli bundis med de där karlarna på gatan.
Vid ett tillfälle gick jag för att beställa Lotek för att ta med hem från en av de små matkioskerna. Det ösregnade.
En tjej jag aldrig sett frågade om jag ville låna hennes paraply, hon bodde brevid och jag kunde komma till matstället med det nästa dag. Jag glömde bort att komma tillbaka. Men två dagar senare får jag höra att en tjej kommit och frågat om mig... Hur visste hon var jag bor? Jag känner henne inte!
- Hahaha, kära du. Alla vet var du bor. Du... syns...
Jaha. Jag bestämde mig för att flytta. Och där jag nu bor syns jag inte. Det är många västlänningar.
Det finns kök. Jag har egen kyl. Jag har TV. Jag har varmvatten. Jag har AC.
Det kostar fyra gånger så mycket som där jag tidigare bodde men det är skönt. För jag kan inte förneka att jag inte är indones längre. Och även om jag gillar ris, tempe och spenat så var det enormt skönt att gå in på SUPERMARKET... Plocka äpplen, färska tomater, någon fejkad mjukost och bröd med i alla fall "spår av fullkorn" i. Jag köpte ett par öl också. Vanligtvis hade det blivit Bintang men bara för sakens skull så valde jag något icke-indonesiskt som kostade en knapp krona mer; danska Carlsberg.
Jorå. Jag känner mig redan enormt hemma!
Yes, jag har en dubbelsäng! Och jag har Mr Beans Nalle...
Jag har kyl, tv, AC, skrivbord och laundreyservice. Dessutom ett delat kök så alla de där paketen med mjöl som jag inte kunnat göra något med skall äntligen bakas upp! Tack kära Far! Tack kära Mor!
Jag har värsta coola badrummet
utanför
Köket...
Feeet jävla lya brushan! :D Och dansk öl är alltid bäst! Skål från Köpenhamn! <3