lifeinthebigdurian

Året är 1966 på västra Papua och några amerikanska affärsmän letar törstigt efter en plats att investera i något nytt. Papua, en plats med mängder av unika naturresurser skapade snabbt dollartecknet i deras ögon. GULD. Indonesien (mest med tack av Papua) är en utav de mest guldrika länderna i Asien.

Papua sägs vara en utav de mest unika platserna i Indonesien.

Min nya lektor i milörätt kallas Yuyun och han pekar på Freeport som ett av det största problemen i miljöfrågorna i Indonesien. Han tycker att den miljölag som kom 1999 i Indonesien var genialisk. Denna lag säger enkelt att det inte får finnas några aktiviteter som inte skyddar skogen. Denna lagen gjorde det komplicerat för väldigt många företag, förutom Freeport så drabbades även Totak och EKO. Irriterat tvingades många företag att lämna över stora landsområden till regeringen. Företagen protesterade och Freeport menade att kontraktet fanns redan innan den nya dumma lagen började gälla. Företagen ville såklart stoppa den nya lagen som satte krokben för deras affärsidéer och bland annat Freeport hotade med att stämma regeringen eftersom kontraktet om att få använda marken redan fanns innan lagen.
-    Suck. Jag tycker att miljölagen i Indonesien skulle vara världens bästa, men de utländska företagen sabbar allting för oss, menar Yuyun.

HISTORIKEN BAKOM FREEPORT
Freeport är världens största lågkostnads-koppar producenter och en av världens största guldproducenter. Företaget sägs vara den största skattebetalaren till den indonesiska regeringen. Företaget föddes i Texas  1912, under 1950-talet började man sätta upp fabriker i Kuba och 1966 föddes verksamheten i Jayawijaya, Papua. Huvudmannen i Freeport kallas James R. Moffert. Det dröjde inte länge innan Freeport blev en utav de viktigaste ekonomiska källorna för den indonesiska regeringen, och det verkar fortfarande vara så. Freeport menar att de har tjänat Indonesien $33 biljoner mellan 1992 till 2004. När Soharto lämnade makten 1998 blev Freeport sårbart. Det fick utstå många konflikter med den lokala befolkningen på plats, miljögrupper och miljöministriet i Indonesien. Gång på gång varnade miljöministrarna Freeport om att de bröt mot landets miljölagar. Den djupa desperationen från miljöministeriet ignorerades dock utav företaget.



MILJÖPROBLEMEN
Förra året satt en nervös minister och skrev ett brev. Han var beskymrad över att produktionen från Freeport var alldeles för hög med reguleringsmaskiner som var för svaga. Sex miljoner ton restprodukter som naturen blivit tvungen att handskas med, för mycket skrek miljöministrarna. Mycket av detta material har dumpats av i bergen.

Med internets födsel blev Freeport snabbt en måltavla för miljögrupper. Först och främst var det lokala stambefolkningar som blev rolösa i området vid Freeport där de såg avfallsprodukterna rinna ut på deras landsområden men de fick själva inga fördelar av kakan. Papua är Indonesiens fattigaste provins och ironiskt nog så finns den absolut fattigaste delen i Jayawijaya, där HIV och AIDSandelen är störst i landet.

Miljöproblemen Freeport har kostat Papua under sina 40 eller 50 år på plats är stora. En gång var denna del av Indonesien en av världens största färskvatten habitat. Men nu är det begravt i minornas restprodukter och avfall. Kopparsedimenten som bara ökar i omfång har fått fisken i västra Papua att nästan helt försvinna. 2000 var det sagt att allt avfall från företaget utplånat allt liv som fanns i vattenområderna runt Freeport och att detta alvarligt stred mot den miljölag som kom 1997. Regeringens agerande har många gånger vilat på latsidan men 2001 skrev en minister ett argt brev om att Freeport borde betala kompensation för floden, skogen och fisket som blivit nästan helt förstört.


MILITÄRENS INFLYTANDE I FREEPORT
Freeports makt ökade även något när Indonesiska militären räckte fram en hand och bad om sammarbete. Indonesiens militär kan verkligen kallas en nationalistiskt institution som finansierar sig själva genom lagliga affärer med hotell och shoppingcenter, men också olagliga buisness så som illegal trädskövling. Med Freeport såg militären sin chans att styrka sitt inflytande i Papua. Freeport skapade sin egen säkerhetsstryka med militären. Tidigare hade militären inte egna fordon så de fick med Freeport tillfälle att kommendera busschaufförer och eller en chaufför tillhörande Freeport. Vid denna tidpunkt fanns inga poliser i Papua. Det fick egentligen inte att se några direkta kopplingar mellan Freeport som företag och brott mot de mänskliga rättigheterna från att militären fick makt i företaget men det finns anställda som menar att mellan 1975 och 1997 hade ungefär 160 personer dödats utav militären i området runt företaget.

Runt mars 1996 hände någonting. Ilskan mot företaget hade skapat rebeller och uppror som nu tog fart. Under tre dagars tid stängdes Freeport och utrustning för tre miljoner dollar förstrördes.

Militärens och polisens inblandning i företaget fortsatte. Mellan 1998 och 2004 betalades polis och militär minst $20 miljoner relaterat till företagets dokument men anställda skakar på huvudet och menar att det minst handlar om $10 miljoner till. I dokumenten kallas betalningen ”Betalning för skydd”.  Officierare som mottog pengarna behövde inte signera några kvitton och det fanns inga direkta bevis om var pengarna tog vägen. Det verkade vara något som var lite märkligt i betalningen till militären, en utav de högre kommendörerna fick under ett halvår 2001 $100 000 för  ”Food Cost” och 2002 $150 000 för ”Food Cost” under samma tid. Under 2002 fick sammanlagt tio kommendörer cirka $350 000 sammanlagt för matkostnader. De verkar ha stora magar de där kommendörerna. Ett jobb som militär för Freeport verkar inte vara någon dålig idé för den som letar något att fylla de tomma fickorna med, för militären med fruar och barn fick flygbiljetter av företaget i businessklass när de var på humör att ta sig en sväng om.

Summorna polis och militär som ville ta en fot in i företaget nådde knappt några gränser. Under 2003 fick militära enheter en miljon dollar för något som registrerades under ”administrativa kostnader” och ”administrativ support”. Militären sades utav anställda fortsätta med sitt brutala mördande, tortyr och våldtäkter mot människor i Papua. Militärens makt hade en järnhand. I augusti 2002, mördades två amerikanare som besökt företaget och kritiserat om att Freeport inte gjorde någonting för att skydda sina anställda. Under 2005, tre år senare, undersöktes fallet fortfarande utav FBI och Freeport själva vill inte ge några kommentarer om ämnet.

Freeport yrkar på att deras stora användning av militär av polis går helt i enlighet med indonesisk lag och att det till och med är krav på det. Justitieministern efter Sohartos fall, Marsillam Simanjuntak håller dock inte med. Han menar att det starkt strider mot indonesisk lag att soldater och poliser mottar stora belopp pengar från företag. I enlighet med ”Foreign Corrupt Practice Act” så är amerikanska företag förbjudna till att betala mutor till utländsk polis. Även om Freeport kan fortsätta sitt argumenterade om att polis och militär behövs för att säkra företagets naturresurser så förklarar det inte varför Freeport betalar pengarna DIREKT till INDIVIDUELLA poliser och militärer.
Det är mutor! Det är korruption!


Freeport har ännu inget tillstånd till att slänga ut avfall i floden, men fortsätter dock med det utan allt för många protester. Militären betalas fortfarande individuellt för ”säkerhetåtgärder” utan att någon ropar HEJ!

Vem skall agera? Folket? Regeringen? Miljögrupperna? Världen utanför
Mot Vem? Mot företaget? Mot Amerika? Mot indonesiska regeringen?
Vad ska göras?

Passiviteteten från oss alla fortsätter.