lifeinthebigdurian

- Jaså Sverige, jo ja. Jag kommer från Kanada, jag är jurist och jag var ett år som utbytesstudent i Uppsala... Du sa att du läste juridik i Indonesien? Ni har väldigt bra, kanske bland världens bästa utbildningar inom juridik i Sverige, så.... hur kommer det sig att du studerar här?

Frågan dyker upp varje gång jag förklarar att jag studerar juridik. Jag vet mycket väl varför men jag vet inte hur någon annan skall förstå vad jag menar.

- Alltså... Lagarna i Indonesien. Det är ju shit! Ärligt talat... Shit!

Jo, jag håller med om det också. Det är ett land där man blir SKJUTEN för att smuggla in majja, medan den som fälls för stora korruptionsbrott får bo några månader på hotel prodeo, "gratis hotell" (fängelse för de rika; påminner mer om hotell än fängelse, med undantaget att man på detta hotell inte får lov att "gå ut" under en bestämd tid). Det är ett land där man inte får gifta sig om inte mamma säger Ja och det är ett land som försöker leva tillsammans med gamla trraditionella Adat-lagar. Exempelvis har en kvinna på Java bara rätten till hälften utav den arvsrätt som en man skulle få ärva om exempelvis en förälder dör.

Ur ett praktiskt och svenskt perspektiv hade det antagligen varit betydligt smartare att leta rätt på en juridikutbildning i Lund eller Uppsala. Om vi bortser från det faktum att mina betyg och högskolepoäng är miltal ifrån ens en önsketanke om en plats där och att den svenska lagboken känns relativt torr och ointressant i mina ögon så är det något helt annat som lockat mig hit, till Jogja.

Det är roligare att studera ett shitsystem än ett perfekt system.
Faktiskt, så är det fantastiskt intressant att titta på olika fall, olika paragrafer i böckerna, den indonesiska kulturen, lagen och rättsfallens relationer. Man börjar inse hur shitsystem faktiskt kan uppstå.

Den som läser Kompas, en utav de indonesiska dagstidningarna, ser ganska snabbt att det finns en trend att alltid raportera om någon person som har bedrivit korruption i landet. Det är alltid en "korruptionskändis", Indotoppen för veckan. Just nu är det visst något om en kvinna med hög position inom Gorbal, demokratiska partiet som fifflat och just nu gömmer sig i antingen Thailand eller Kambodja.
Sedan några år har lagen skärpt sig om korruption, det verkar som ett ganska välfungerande system i boken.
Vi har sedan några år också en anti korruptionsbyrå, KPK som rapporterar, undersöker, snokar och flitigt letar fel i makten att göra bråk och rättssak om.
Vi har unga utbildade själar som talar om moral och hur fult det är med korruption.
Varför förekommer det då så mycket, varför ökar det så absurt hastigt?
För att.... Det är en del av kulturen!

I USA får visst servitriserna en låg lön för att resten minsann kommer från driksen.
I en av kurserna jag läser, "Administrativ Rätt" så fick jag automatiskt en koppling mellan yrket SERVITRIS i Usa och TJÄNSTEMAN i Indonesien. I nästa vecka kommer jag att ha tentor och en av avdelningarna från Administrativ rätt är just tjänstemännens roll. Att vara en tjänsteman är ett respektabelt jobb, de representerar en viss allmän service och är utpekade av staten. En av de stora fördelarna i yrket är att det är mycket svårt att bli av med sin tjänst om man väl fått in sin fot. De ses som representatenter av hur en god person skall vara och är intvingade till att ha mycket högre moral än andra medbrgare; för exempel så får man (om man är muslim) lov till att ha mer än en fru i normala fall men som tjänsteman är detta inte okej eftersom det är ett tecken på låg moral. Om en man som tjänsteman fortfarande vill ha mer än en fruga så får man skicka in en ansökan till bossen om saken och hoppas att det är okej.
En tjänsteman finns i fyra olika kategorier och ranksystemet beror på utbildning och hur länge man varit tjänsteman. Lönen börjar från 0,6 miljoner Rp (500 SKR) per månad och sträcker sig upp till 1,8 (1500 SKR) per månad. Det kan dock efter 32 års erfarenhet gå upp mot 3,4 miljoner (3000 SKR). En fjuttig lön som också är en stark anledning till korruptionen.
Tidigare sade jag att jag såg en likhet mellan amerikansk servitris och en indonesisk tjänsteman. Likheten är att de har låga löner eftersom de förväntas få pengar från annat håll. Den indonesiske tjänstemanen kräver betalt för att göra sina tjänster vilket såklart fryser ut den fattigare delen av samhället från sina rättigheter. Att bli tjänsteman är dock någonting populärt och i den javanesiska staden Lampung är det en mutekostnad på 2 miljoner Rp för att bli tjänsteman på grund utav tre fördelar.
1) Det är svårt, nästan omöjligt att få sparken
2) Det är lätt att få "credits" från banken
3) Man får en sjukförsäkring gratis
Kraven i Indonesien för att få jobbet är dock inte hellätta, efter 35 är det nämligen defintift passé att få en anställning (över 25 år är för övrigt relativt svårt att hitta nytt jobb över huvudtaget i Indonesien). Anledning till att det är 35 år är att man förväntas jobba som tjänsteman i MINST 25 år för att kunna spara till pensionen. Pensionsåldern är 60 år och om man skall hinna spara 25 år måste man därmed vara 35 år för att komma in. Förrutom åldern så är såklart utbildningen och en persons moral avgörande.

Rätten om att äga mark kan också ses som interasant. Det finns som på de flesta platser, statlig och privat mark i Indonesien. Staten har dock enligt lagen rätt att kräva tillbaka marken från folket i akuta situationer som naturkatastrofer om ägaren av marken får ersättning för detta. Exempel om en jordbävning drabbar Yogyakarta så kan ett akut sjukhus behövas och staten har då rätt att kräva en persons hem för att skapa ett sjukhus om den betalar det värdet som personen får lida och värdet utav marken. Det ser ganska acceptabelt ut i skriften men i praktiken har det använts på ganska sorgliga sätt flera gånger. Exempelvis i fallet om Kedung Ombo där flera lantbrukare, ett tusental tvingades flytta för att regeringen ville bygga en vattenkraftledning på deras mark som skulle försörja några tusen i området. Människorna som tvingades flytta fick kompensation på 250 Rp (0,10 öre)/m2 istället för 3000 (2 SKR)/m2 som de borde ha fått. För det andra hade folket som tvingats flytta inget fall, eller mycket att säga om när militären med sina stora vapen knackade på dörren och bad dem att flytta.
- Flytta, eller så sätter vi dig i fängelse med rubriken att du är kommunist!
Kommunism är olagligt i Indonesien och särkilt förr var det vanligt att man fängslade revoltfulla personer, eller hot för makten med rubriken "Kommunist". Idag, med demokrati och ny regering har militärens makt ramlat brutalt men den har fortfarande en betydelse. Fall som Kedung Ombo sker fortfarande.

Det finns mycket att säga om juridik, kultur och allmän moral som får saker att gå snett i ett land.
Efter åtta månader och ganska många böcker och artiklar så börjar det gå upp ett ljus om hur det råkat bli så tokigt här ute...
-----

Annars så...
* Den här veckan har jag varit lärare i Kaliurang, Merapi för högstadieelever i engelska. Skolan sägs vara den bästa i Jogja och eleverna (14 år) har studiematerial med läsböcker på en nivå mycket högra än vad jag ens läste i slutet på gymnasiet, högre nivå än vad jag läst, så att undervisa dem känns absurt när det är de som borde undervisa mig.
* Jag är fortfarande störd över att de bygger ett hotell brevid mig. Klockan är tolv och det borras fortfarande (nattetid)
* Har jag tentavecka nästa vecka