LIVET PÅ BALI ÄR INTE LÄTT
- Om jag ändå hade kunnat engelska, då hade jag kanske kunnat sälja något... Eller jobba på någon travelfirma eller hotell men nu kan jag ju inte det...
Femton år i en stad där det finns fler engelsktaliga än indonesisktalande personer. Det borde väl vara enkelt att snappa upp någonting här ifrån.
- Jag var lat i skolan så jag lärde mig inte någonting där. Och nu är allt jag kan göra att designa skor, men hur ska jag komma fram till mina kunder om jag inte ens kan prata med dem
Pojken designar skor och vandrar 1,5 timmar om dagen från sitt hem till stranden. Hjälp hemifrån får han inte för han har sagt upp kontakten med dem alla. Pojken klagar och undrar hur han ska få ihop sina 5 miljoner Rupiah för mopeden så att han kan komma till Java i nästa månad. Han säger att han har gått ner fem kilo senaste månaden på grund av stress,och klagar över att han måste leva på Tempe (sojabönsbiffar) varje dag. Att leva på tempe är tydligen ett första tecken för fattigdom, för det är det mest näringsrika men billiga födan man kan hitta i Indonesien.
- HJÄLP MIG.... Jag behöver 5 miljoner.... (5000 SKR).... Jag behöver det verkligen! Hjälp mig då... Snälla söta....
....De ber då alla om hjälp. Och jag nekar dem nästan alltid. Och det känns lika elakt var gång. Men det är för många... För många som erfarar det svåra livet på Bali.
DE ÄR ENORMT OTREVLIGA PÅ KUTA, OCH TALAR JAG INDONESISKA MED DEM VILL DE ÄNDÅ BARA SVARA PÅ ENGELSKA, sa min australienska vän som är lärare i indonesiska. Jag håller inte med om hennes erfarenhet och anser att det förter sig mer på det viset i Yogya där det finns många som studerar engelska och gärna vill öva genom att alltid svara på engelska. På Bali såg de snarare mer lättade ut eftersom de kunde tala och öppna sig på ett bredare sätt på sitt modersmål; indonesiskan.
- Du ska veta att det inte är lätta tider på Bali nu. Konkurrensen är stenhård och det har inte varit några kunder här på hela dagen.
- I mitt hem har jag min fru och två döttrar att försörja. Jag har inte råd med mina barns skolgång så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vore väldigt tacksam om du kunde köpa... ja men... den här... jag har gjort den för hand, ja med hjälp av min fru alltså. Det har tagit oss lång tid och nu vill bara alla fulla aussies pruta ner den till ett pris som inte ens täcker materialkostnaden. Suck. Det är inte lätt livet här....
- Jag brukade bo i Norge två år. Lönen där var bra och det var ett fint folk. Regeringen var stark och inte som här där man måste jobba tills benen blöder. Konkurrensen är stenhård på Bali numera. Vi är kanske 20 taxichaufförer på en kund hahah.... Ja, vi blir fler och kunderna färre. Livet på Bali min vän... Det är inte lätt....
Vill hjälpa alla men... Jag hjälper inte någon. Lyssnar bara på deras historier och tänker den där klyshiga tanken om att världen är orättvis....
HUR LÅNGT SKULLE DU GÅ FÖR PENGAR? Råna en turist? Sälja din kropp på Kutas bargata? Eller kanske... MÖRDA DIN SYSTER? Jag känner tre äldre rika brittiska män som är bosatta på Kuala Lumpur (Malaysia). De är egentligen mer förtjusta i Indonesien och skulle gärna leva sina sista dagar på Bali om det inte vore för att någonting gör det förskräckligt svårt för dem att leva där. Utlänningar får inte lov till att investera eller äga mark i Indonesien. En utav de tre männen mötte dock en kvinna på Bali. De blev förälskade och mannen bestämde sig för att köpa mark, en bil och ett stort hus i Bali. En dag när han är tillbaka i Malaysia får han ett samtal från en god vän om att han har förlorat sitt allt. För att flickvännen var dum? Nej. Det är värre än så.
- Det finns inget lätt sätt att säga det här på så jag säger som det är. Din flickvän har blivit mördad... Torterad... Och knivmördad.....
Den brittiske mannen åker tillbaks på stört till Bali. Han har förlorat den han älskat och dessutom sina investeringar och den plats han tänkt spendera sina sista dagar på. Begravning beskrev han som en kall tillställning. Syskonen och föräldrarna diskuterade ivrigt om vad HON lämnat efter sig... Bilen... Huset... Marken.... Saker som inte ens var hennes, men som blivit skrivit i hennes namn för att den brittiske mannen inte fått lov till att investera i någonting själv. Det finns ingen lag som skyddar hans egendomar nu, för allt skall ärvas till hans flickväns giriga släktingar.
- Var finns bilen parkerad någonstans? frågar modern kyligt honom under begravningen.
Det finns inga bevis om vad som hänt kvinnan. Vem som ligger bakom mordet eller varför det hänt. Men den brittiske mannen är övertygad.
- Det är hennes familj.... Så måste det vara....
Hur långt är du beredd att gå för ett lite bättre liv?
Lustigt att en och samma plats kan betyda PARADIS för den ene... och HELVETE för den andre...
Trodde jag var lycklig när jag hittade det svenska fiket "SMÖRGÅS" men lyckan blev kortvarig. På menyn fanns "Smörgås mess" i betydelsen ovan. På "Smörgås classics" fanns tapas för 2, bakad potatis, greksallad och American Cheescake.
- Ursäkta, är ägaren verkligen svensk?
- Ja. Hur visste du det?
(ja jag undrar då det. Vi har en svensk som inte vet något om svensk mat, eller förstått innebörden av ordet Smörgås)