SELAMAT TAHUN BARU JOGJA

Små män på gatorna säljer tutor med drakar och glitter. De är utpyntade överallt, för det är sista dagen 2010. Nu skall 2010 års sår glömmas bort med glitter, sång och traditionell dans. Såren från Merapi verkar de flesta redan vilja sudda bort trots att de hemlösa kvarstår och trots att flyktingarna i Yogyakarta fortfarande ligger utan sin förra bostad, sina djur och levnadsinkomster. Det sägs att det är över.

Hon pyrar fortfarande rök, fröken Merapi. Det är tillåtet att vara i området även om det är få som faktiskt kunnat återvända. Det finns liksom inget att återvända till. En spökstad med skelett av vad som en gång var bostäder, det som en gång blommade i grönska är nu grått. Små tillfälliga barackbostäder finns i närområdet för de stackars människor som den femte november förlorade sitt allt. Annars befinner sig för stunden mest volontärarbetare, nyfikna och fotografer i området. För att komma in i området måste man betala en slant, ta emot en planta och senare plantera den på berget. Det är ett sätt för att återställa gråa Merapi till gröna Merapi. Men vägen är fortfarande lång.

Det pratas lite om Merapi. Nyhetssedlarna har för längesedan slutat producera något om Merapi. Dock finns det fortfarande volontärer i samhället som försöker visa att vi fortfarande måste hjälpa till, det finns fortfarande tusentals hemlösa i Yogyakarta.
- Här och var finns små butiker med skyltarna "AKUTA LIVSMEDEL FÖR MERAPIS OFFER"
- Inne på hotellen, affärernas kassor och vid alla evennemang finns en liten insamlingslåda "SKÄNK EN SLANT FÖR OFFRERNA FÖR MERAPI"
- Inne på Malioboro pågår just nu en fotoutställning om Merapi. Det är bland annat foton med män som tvättar bort dam med färgglada hinkar från det välkända buddhisttemplet, Boroubodur, ett annat foto föreställer några muslimska kvinnor med masker som håller för ögonen för askdammet, en bild visar några hemlösa barn vid barackerna som mottar mat av frivillighetsarbetare... 2 miljoner per foto (1700 skr - varav det mesta skall gå till Merapis offer)
- Då och då kommer inbjudningarna med rubrikerna "Gratis konsert för insamling till Merapi", "Matlagning för hjälp till Merapi"...
- Fortfarande passerar trukbilarna fyllda med varor genom staden med människor som arbetar för att samla in varor och åka ut till barackerna vid Merapi, och i Jogja...
Mycket görs... Men flyktingarna är som sagt många...

I floden vid stadscentrumet, Malioboro rinner fortfarande svart, eller "kall aska" som det kallas. Det ska tydligen fortsätta till mars och att bestiga Merapis topp sägs vara förbjudet i kanske ett år till.

****

Nu är det nytt år. Det firades med Erass, Aya och de tyska vännerna på en strand två timmar söder om Jogja.
Det var eld. Det var fyrverkerier. Det var dans. Det var bad. Och det var irriterande glittrande tutor.
Det var nyårslöften.
För min och Ayas del var det att träna Yoga en gång i veckan...


En journalist tyckte att det var en typiskt bra idé att åka till Merapi och fota efter 5 novembers utbrott och efter alla varningar och evackueringar... Resultatet: Typiskt OBRA ide... riktigt idiotisk ide... ide sangat bodoh...

Vi (med pappa och Ulla) står och ser lite väl glada ut vid resterna av ett hus och en gamelan (hinduistiskt instrument, traditionellt i Java)

Elya, Jonas och jag bestämmer oss för att irritera alla på nyår med att tuta tills lungorna spricker. SELAMAT TAHUN BARU 2011!

GOTT NYTT 2011! MET TAHUN BARU 2011
Allmänt