lifeinthebigdurian

Fem dagar i en bil. Det blev vad denna rundtur i Flores slutligen blev. Det började i Labuhan Bajo i väst och slutade i Maumere i öst. På vägen finns det mycket att se, lite för mycket för fem dagar eftersom det dessvärre inte fanns mycket tid till annat än att köra och stanna några minuter här och där för att fira av några bilder med kameran. Tacka vet jag i alla fall Ariyanto.

ARIYANTO….
Vår förare Ariyanto var 21 år gammal och hade jobbat som chaufför sedan två år tillbaka. Ariyanto är uppvuxen på ön och har en dröm, som de flesta indonesiska pojkar i hans ålder att komma till någon av de större städerna för att studera. Att vara chaufför är egentligen inte Ariyantos jobb, det brukade vara hans pappa som körde runt i bilen med turister till Flores alla platser men nu är det Ariyanto som sitter bakom ratten eftersom hans pappa dog för två år sedan. Han jobbar ofta och målet är att få ihop en slant för att komma i väg till universitet och lära sig engelska. Ariyantos engelska är just nu mycket fåordig så han blir väldigt nervös och generad när Staceys pappa, Peter gång på gång frågar honom om allt vi ser på vägen. Det spelar ingen roll hur många gånger Stacey påpekar hur genant det är för att inte kunna engelska och hur förödmjukade de blir när engelsktalande förväntar sig att indoneserna ska tala engelska med dem. Peter fortsätter… Det är första gången Peter lämnat Australien och han finner allt vi ser galet, spännande, roligt eller onormalt. Saker som jag och Stacey redan lärt oss finna saker till vardagen i Indonesien; som att se fyra eller fem personer tränga sig fast på en motorcykel, som att se kvinnor med röda munnar för att de tuggat så mycket betellöv, som att se ungdomsgäng med femton personer sittandes på biltaket eller en buss som har ett släp med några döda kycklingar där bak. Peter fotograferar häpet allt och skriker
”NOT NORMAL… NOT NORMAL”…
Varje gång skriker den irriterade dottern
”NORMAL… FUCKING NORMAL” tillbaks till fadern.

Vi stannade ibland. Tog bilder på de spindelformat formade risfälten och männen i de trekantsformade hattarna. Vi passerade gröna vulkaner. Vissa finner dem fascinerande, vackra och häftiga men efter Merapis explosion 5 november finner jag personligen dem inget annat än otäcka.

TRYGGARE KAN INGEN VARA… ÄN I NUNNORNAS VANDRARHEM
Första natten spenderade vi i Ruteng. Vi sov i någon som liknade en nunnförsamling med ett rum där en väggprydnad av Jesus på korset vakade över oss och personalen bestod helt av svartklädda nunnor. Förutom att rökning och alkoholförtäring var strängt förbjudet märktes inte den religiösa stämpeln i annat än att vi blev väckta av orgel och någon indonesisk version av ”tryggare kan ingen vara” fyra på morgonen. Som boende i Indonesien i snart fyra månader är jag inte speciellt störd av att höra bönekallan från moskén fem gånger om dagen och ljuden är så självklara att jag snarare skulle vakna av att INTE höra ljudet än att vakna av dem. Samma relation har jag inte till nunnkören och orgeln. Jag var klarvaken klockan fyra på morgonen. Förbannade Jesusälskare!

RÖR DU MIN HUND ÄR DU DÖDENS… OCH JAG HAR LAGEN PÅ MIN SIDA!
Nästkommande dag satt vi återigen i en bil. Ariyanto berättade om ”Hukum Binatang” (djurlagen) som tydligen innebär att man ska vara riktigt försiktig med att ha ihjäl någons djur på vägen. Råkar man ha ihjäl någons djur slutar det ganska så illa. I princip innebär lagen…
”Avrättar du min hund/gris/ko – så avrättar jag dig”

Det som var förvånande i lagen var framför allt att denna lagen inte bara gällde i en liten by i Flores. Det är en lag som gäller i hela Indonesien, dock hade Ariyanto aldrig hört talas om att någon blivit avrättad i verkligheten, det är mer sannolikt att man får en tjock bunt böter.
-  Lagen är liksom mer symboliskt, men i teorin så är det faktiskt avrättning som gäller om man dödar någons djur.

SNACKET PÅ FLORES…
Indonesiskan som talas i Flores är mycket formell. Det kan bero på att för de flesta är indonesiskan ett andra språk eftersom Flores har många lokala språk. Det ska även finnas dem i små byarna som inte ens talar indonesiska. Det var dock skönt för mig att faktiskt förstå vad de säger eftersom de flesta i Yogyakarta och Java har ”slangat ihjäl” hela språket.  Min vän blev gravt irriterad av att bli kallad för ”Ibu” (Mrs/Mamma) eftersom hon i Yogyakarta är van vid att bli tillkallad med Nona/Mbak (Ms, tilltal för yngre kvinna). Ariyanto ursäktade sig med orden:
- Ja. Man brukar kalla en större kvinna för Ibu eftersom det är lätt att anta att tjocka kvinnor nog redan är gifta och har barn. Jag vill inte förolämpa en tjock kvinna med att kalla henne Mbak.
Förlåt, vad var förolämpningen?

DEN MAGISKA SJÖN - KELIMUTU
LEGENDEN: Mot tredje kvällen övernattade vi i Moni. Det är området närmast Kelimutu sjön, de flestas huvudanledning till att besöka Flores. Det är beläget högt uppe bland en av de viktigaste vulkanerna i Flores. Sjöarna har tre färger i turkos/mörk och ljusblått och skapar ett mycket vackert naturfenomen. Samhället vid Kelimutu tror att själen ankommer till Kelimutusjön efter att man lämnat jordelivet och att själen sedan stannar i Kelimutu för evigt. Innan själen får inträda i en av sjöarna möter man drottningen Konde som vaktar dörren till vad som kallas ”Perekonde”. Själen blir sedan placerad i sjö beroende på ålder och livsverk.

Precis som överallt är människor på Flores mycket vidskepliga och varje naturfenomen har sin förklaring i andar, förfäder och vodoo.

Sista dagen med Ariyanto lyssnade vi till indonesisk popmusik tillsammans med Ariyanto osmickrande sångröst till ”Ia bukan homo, Cuma seorang jomblo” (Han är inte homosexuell, han är bara singel) om och om igen:
http://www.youtube.com/watch?v=QRF_onfCIPA
Vår långfärdstur avslutades i Maumere, Flores huvudstad som fick bli det sista av vad vi fick se av Flores. Maumere var faktiskt mest en svart strand och tomma hotell…
-  Det är lågsässong. Ni är de enda gästerna vi har haft på hela veckan…

SAGAN OM FLORES…
1* Flores tillhör ö-gruppen ”East Nusa Tenggara” (Lesser Sunda) beläget öster om Java.
2* Ordet Flores låter inte speciellt indonesiskt och det har sin förklaring i att ön döptes 1512 när några portugisiska seglare tog vägarna förbi ön för affärer.
3* Med sig från Portugal tog de också med sig katolicismen och gjorde Flores till en av få platser i Indonesien som inte domineras av islam, på Flores är nämligen 85 procent av populationen kristen.  
4* Portugisernas dominans försvann på 1600-talet då holländarna sparkade ut dem och tog ställning på ön.
5* Flores betyder på portugisiska ”Blommor” och portugiserna brukade kalla ön ”cabo das Flores” (knippe av blommor).

Blommor är en ganska kort sammanfattande beskrivning. Flores blommar.
Flores blommar av natur, liv och… blommor! Kanske Indonesiens vackraste plats? 

Flores var vackert. Men för mycket bil och korta stopp för kameraklick…
För mycket The Tourist Way…
Selamat ketemu lagi Flores (Tills nästa gång vi ses, Flores)


Komodoödlan, världens största ödla. Äter allt.. JA. Det inkluderar människor. Denna ödla finns idag bara på en plats, en liten liten ö som heter Komodo, precis norr om Flores

Ungar på Flores...

En liten pojke vi passerar på vägen.

En man på en av de traditionella marknaderna i Labuan Bajo... Kycklingarna är ännu vid liv.

Labuhan Bajo, båttur på väg till Komodo

Bajawa, liten by...

Kelimutu

Moni