BOJKOTTA MEDIA?

En man föreslog för ett tag sedan att media borde bojkottas efter att de rapporterat negativa nyheter om regimen. Anledningen var att det kanske skulle bli skada för Indonesien som nation eftersom utländska företag inte längre skulle intressera sig för att investera i Indonesien. Att låta media rapportera lite om vad som helst och hur de vill skulle ge stora problem för hela nationen menade han. Och vad hände?

Det vet jag inte. Men detta ämne var dagens diskussionsämne i Criminal Law, en av de kurser jag läser. Jag hade inte sovit på några nätter och nickade till när jag hörde lektorn fråga
- Vem är för, och vem är emot? Dela upp er till två delar och diskutera saken.

Jag visste inte ännu vad saken gällde och hörde bara ordet för eller emot.
Jag valde att tillhöra gruppen Emot och såg att vi var ungefär lika många på båda sidorna. När orden yttrandefrihet och mediamakt kom upp började jag förstå fallet. Från att vara den som ofta är tyst kände jag plötsligt hur bensin började pumpa runt i blodet. Jag var upprörd över att så gott som halva klassen ansåg att det var rätt att göra inskränkningar i yttrandefriheten och stänga människors öron om den icke-fungerande regimen för att skydda landets rykte. Sådana åsikter har jag aldrig stött på någonsin tidigare och jag skräms allvarligt i att åsikterna finns inne i huvudena på våra framtida advokater och jurister. Den andra utländska eleven, Abdullah var lika upprörd som jag. Jag blev utvald till debattören från vår sida och killen som argumenterade för det andra hållet var det mest urusla jag någonsin hört.
- Om vi låter media rapportera så att det ger dåligt rykte för nationen kommer det att skada folket. Folket har ingen nytta av att veta allting, för om utländska företag inte vill invistera i vårat land, kommer det att långsiktigt leda till fattigdom.

Ja. Ganska kraftig överdrift. Så jag svarade lika barnsligt med att hans åsikt och argumentering var grundstenarna till korruption och maktmissbruk i landet.

Om media inte får rapportera om allt, kommer folket aldrig att kunna få den information de behöver för att ta beslut som är nödvändiga för att skapa demokrati.
Om media inte får lov att övervaka makten kommer det att bli degen för en auktoritär stat där regeringen styr folket, men ingen kritiserar regimen.

Vad får jag för svar? Jo...
- Ja. Du är ju journalist va.... Så du måste tycka så...
Mmmm???

Slutligen började en flicka tala som vände mitt västländska perspektiv radikalt.
- Media är inte alltid sann. Om rapporteringarna är osanna och det når det outbildade folket kommer det att i sin tur leda till att den som läser slukar i sig nyheten utan att tänka objektivt.
Ja juste. Mediasynen är inte samma här. Medan västvärlden har lämnat samhällsrapporteringen till dem som strikt letar efter sanningen, med 15 kg kunskap om källkritikens innebörd och hotar att bli hårt straffad om denne inte följer regeln om att söka objektivitet så kan den indonesiska journalisten (enligt klasskamraten) lämnas till att skriva vad som helst.
Okej en poäng dit då.

Men jag menar dock att om det är på det sättet, så är det sättet i mediarapporteringen som bör förändras och inte något petande i yttrandefriheten. Låt yttrandefriheten vara och glöm det där med att slicka röv för en regim.


ÖVRIGT OM KLASSEN ÄN SÅ LÄNGE....
I övrigt så kommer jag mycket bra överens med mina klasskamrater än så länge.
Jag pratar ofta med Abdulah, 33 årig student från Gambia som redan länge arbetat juridiskt i hemlandet.
Helt random talar han även lite svenska (god morgon, allt väl och lite andra fraser) eftersom hans hemstad
är fyllt av svenska turister.
- När du kommer till min stad i Gambia kommer du höra svenska överallt, vi kan det eftersom många äldre svenskar inte kan engelska så turismen är beroende av att vi kan svenska.

Jaha. Där hör man. Förrutom det har jag fått lära mycket om Afrika, den enda världsdel jag aldrig besökt och blev idag upplärd om en av de sista absoluta monarkierna i världen, Swaziland.
Ett land jag bara sett när jag nästan råkat trycka fel när jag skall klicka på SWEDEN vid internetbeställningar.

Litteraturen är tjock. På indonesiska men jag klarar det än så länge.
Med hjälp av ett ordlexikon