Kvinnan På Bussen
Mitt universitet, Sanata Dharma, ligger cirka 14 kilometer från det gästhus jag tillfälligt bor i. En taxiresa dit tar mellan 20 och 30 minuter medan en bussresa tar mellan 1,5 till 2 timmar. Taxituren skulle kosta mig 24 kronor medan bussresan kostar 2,64 kronor. Jag väljer bussen. Det är inte av ren snålhet jag väljer att ta bussen, det är inte två timmar i trafikköer värda, utan för att jag älskar att studera människor.
DEN SVÄNGIGA BUSSEN
Bussarna är för det mesta små och sittplatserna är uppradade som en rektangel symmetriskt till bussens form. Den som inte är priviligierad nog att få en av dessa platser får stå i mitten av bussen och balansera sig med hjälp av handräckena, placerade i bussens tak. Bussen svänger livligt när den försöker ta sig fram bland bilar, becaber och alla mopeder som slåss om att ta sig fram. Det är givetvis svårt för de stående att hålla sig på plats i de livliga svängarna så de ramlar då och då ner på dem som sitter. Ingen irriteras av detta. Man är van vid trängseln och skrattar lite åt den knepiga omständigheten, ställer sig sedan snabbt upp för att snart falla ner igen.
THIS IS MY COUNTRY, THIS IS YOUR COUNTRY
Det är en intressant blandning på bussen. Kvinnor i pastellfärgade slöjor, ett par polska turister, piercade tonårspojkar, en stilklädd affärskvinna som studerar engelska i boken ”How to communicate” och ett litet barn som ligger instoppad som en larv i ett puppaskal i sin mammas sidensjal. Det finns inte ett spår av fientlighet, och varje ny påstigande möts av ett fyrtiotal varma leenden. Till och med killen med t-shirttrycket ”Cradle of Filth” verkar ha en god relation till den beslöjade äldre damen som står och svajjar vid stolen där han sitter. Killen reser sig snabbt upp, erbjuder henne sittplatsen och hon tar den samtidigt som hon skrattar mot honom med en klapp på hans axel. Cradle of Filth, det brittiska blackmetalbandet som gjort sig kända genom sina blasfemiska och grova texter och med Satan som frontfigur – Att ett fan till detta band står och skrattar tillsammans med, och visar en vänlig gest mot en religiös har jag aldrig skådat i västvärlden. Toleransen är gränslös.
VEM ÄR FÖRTRYCKT I VAD?
Den äldre beslöjade daman tittar senare mot mig som sitter mittemot och låter blicken stanna en stund. Sedan börjar hon att knaggla på sin osäkra engelska
- Du är modig som vågar ta dig hit som ensam kvinna. Jag avundas er från väst, men det säger väl folk ofta?
Mja. Händer väl. Jag nämnde i svar något om en ung tjej jag mött tidigare. Tjejen hade varit avundsjuk på västländska tjejer på grund av våra häftiga partykläder, med färgglada kjolar, tighta toppar och stiliga klackskor. Kvinnan i sjalen rynkar då på ögonbrynen. Det var något mycket märkligt det jag hade sagt. Av hennes min att döma var västländska partykläder inte så häftiga. Hon säger något helt klart motsägande.
- Hur kan man känna sig respekterad och trygg när man har så lite kläder?
Kvinnan berättade sedan hur hon älskade det islamska modet och de heltäckande batikdräkterna hon så gott som alltid bar. Genom klädseln kände hon sig respekterad. Och stolt. Något en västländsk kvinna aldrig kan bli eftersom hon satt sig i en tydlig roll där allt hon är handlar om hennes sexualitet. Lustigt uttalande tänkte jag och undrar hur många gånger jag hört det omvända. Om hur de muslimska kvinnorna förtrycker sig själva genom att låsa in sin sexualitet för att skydda sig från den behärskningslöse mannen. Feminismen i västvärlden handlar om att nå respekt genom att visa så mycket hud som möjligt, och här om att kunna bli respekterad utan anspelning på sin sexualitet. Lustigt ja. Att ordet feminism kan bli ett fokus på hur mycket kläder vi ska ha. Männen då? Det är väl en ren lögn att påstå att den muslimske mannen går barbröstat med ett par för små shorts där ölkaggen tydligt trillar fram. Ja. Det förekommer en dresscode även där om att kläderna ska täcka kroppen. Sedan beror det förstås på hur man väljer att leva sin religion. Unga tjejer och killar som inte alls skiljer sig marginellt från min egen klädsel är absolut ingen ovanlig syn. Kvinnan i bussen tycker inte religion och klädsel har en större betydelse.
- Alla måste få tolka lite hur den vill. Känns det inte bra att bära hijab, gör man inte det.
ISLAM OCH FÖRTRYCKET, ELLER BARKLÄDDHET OCH FÖRTRYCKET
Nu skulle säkert vissa kalla det hela för HJÄRNTVÄTT. Varför får annars muslimska kvinnor så sällan öppna käften i debatten om ”slöjan och förtrycket”? Hon är för kuvad för att snacka själv! Bättre med någon politiker vars enda kunskap om islam kommer från en bunt rapporter på skrivbordet. Statistik och analyser. På tal om hjärntvätt, vad är egentligen FRIVILLIGT beteende?
Är kjolar och string ett påfynd av fria viljan? Eller är det… Ja, you tell me…
Kvinnan på bussen var ett trevligt möte.
Skönt att höra diskussionen om muslimsk klädsel från en hijabbärande muslim istället för att glo på en debatt omtagning 32 där en välkänd uppklädd karl upprepar sina uttalanden om kvinnoförtryck och islam.