GRATTIS PÅ 254 ÅRSDAGEN
Metal och punkfestival den ena veckan. Filmfestival med queertema den andra. Denna lördagen var det dags för en lite mer traditionell festival. Yogyakartas årliga karnival, till firandet av stadens 254 årsdag. Hundratusentals människor samlas vid huvudgatan, Malioboro för att få en skymt av de färgglada dansöserna, ryska och kinesiska akrobaterna, eldfakirerna och Ganesha som dansar till ljudet av stadens mest traditionella instrument, gamelan.
Det kändes lite som julafton. Hela veckan har karnivalen varit det folk pratat om. Erass och jag började dagen med barbecuefest hemma hos våra tyska vänner. Karnivalen började sedan klockan sju på Malioboro, som alla tidigare år. Men redan klockan fem stängs all trafik av på gatan. Det innebär förståss problem i den stad som alltid lider av bilköer. Vi lyckades dock komma i någorlunda tid och fick se hela kalaset.
Karnivalen bjöd på färgglada dansöser, klädda i traditionella klänningar, neonlysande akrobater som snurrade runt på en uppblåst plastjordglob och hinduistiska gudar med masker som poserade förbi. Eftersom vi var sena såg vi dock inte allt för mycket från paraden. Vi tyckte därför att idén om att gå in i batikbutikens övervåning precis vid vägen och skymta karnivalen från skyltfönstret var en fantastisk idé. Tyvärr var inte Erass och jag själva med idéen speciellt länge. Ganska snabbt började människor på gatan titta mot de två levande figurerna i skyltfönstret. Vi fick för ögonblicket mer uppmärksamhet än paraden och snart började ett stort gäng smockas i fönstret där vi stod. Butiksbiträdet blev skogstokig och tvingade ut oss ganska snabbt.
Mitt kamerabatteri var som dött hela kvällen.
Hade det levt hade jag dokumenterat Erass spridning av nya modeflugan att använda besticksgafflar som håruppsättare. Jag hade även dokumenterat tyskarnas flashiga grill och villa. Och framförallt alla flashiga framträdanden från karnivalen.
Jag har snott lite bilder från karnivalen istället...
