lifeinthebigdurian

En rynkad näsa och en skeptism väntar om man i Indonesien erkänner att man bara duschar en gång om dagen och att man normalt inte brukar tvätta händerna före en måltid.

Här om dagen satt jag och några tyska bekanta och diskuterade renligheten. De brukar som jag, duscha på morgonen och hålla sig efter det. Både mina och deras indonesiska vänner verkar tycka att det är extremt snuskigt. De flesta här har för vana att duscha en gång på morgonen, en gång efter lunch och en gång innan läggdags. Om dagen innehåller andra aktiviteter blir det givetvis någon dusch extra. Att äta utan att skölja av händerna går inte heller för sig. Även om man äter med bestick.

Vi skrattade ganska mycket åt det där renlighetsfenomenet. Jag och tyskarna. I morse läste jag tidningen och något klarnade lite om denna smutsighetsfobi som råder omkring i landet.

Några faktapunkter om Sjukdomar i Indonesien
- Indonesien har en tredjedel av världens alla tropiska sjukdomar
- Enligt WHO beror den stora spridningen av sjukdomar på dålig sanering och ohälsosamma vanor
- 17 tropiska sjukdomar förekommer; Rabies, Denuge, Tarmmaskar, Spetälska, Turbekulos, Tyfus...
- 2009 insjukdade 2100 personer i spetälska.

Kanske är all kontakt med de aggressiva sjukdomarna en anledning till att många har ett sådant behov åt att vara rena jämt och ständigt.

Själv är jag mer orolig för en annan sjukdom. Sjukdomen från sockret. Häromdagen fick jag en ordentlig smärta i käften. Garanterat all den sockrade maten som börjar fräta på tänderna, tänkte jag. Helt plötsligt upptäckte jag också att min innersta övre tand på höger sida bara var en flis. Sockret hade ätit upp den för att bara lämna kvar en liten vass punkt. 
Idag såg jag att flisen blivit större. Då gick det upp för mig. Min tand håller inte på att försvinna. Den håller på att skapas. Det är en visdomstand som skär sig utåt.
Och det gör ont...