JUST BACK TO NORMAL....
I Yogyakarta har jag pratat med mängder av människor och vi har hjälpts åt att lugna varandra. Det har under veckornas tid pågått massor av rykten och det gör åtminstone mig förbannad. En av mina lärare och vänner, Adit berättar att han hela tiden varit i Yogyakarta och att situationen aldrig varit allvarlig på riktigt här. Han förklarar om sin irritation mot tv-medierna.
- De sprider lögner, som skapar såväl rykten som panik. Under de senaste veckorna har jag åkt ut och pratat med flyktingar och talat om vad som verkligen händer.
Vad som verkligen händer? Om ett solklart svar kunde blomstra fram om det... Merapi har kastat ut lava och aska och det är inget trevligt för den som befinner sig inom 10 km från vulkanen. Yogyakarta är 30 km bort och vissa utav oss blir lite trötta, sjuka av att andas in den inte alltför rena luften. Luften har dock senaste veckan blivit allt renare och många som insjuknat mår redan bättre. Förvisso ångrar jag inte att jag var borta under den värsta stunden, det är ingen som kan säga att det är direkt nyttigt att andas in aska. Men det där ryktet om att lavan skulle svälja hela Yogyakarta är förståss bullshit.
Allt är som vanligt här. Under helgen pågick en kulturfestival i skolan där vi utländska elever skulle klä oss i "nationaldräkten för vårt land" och läsa en indonesiskt dikt översatt till vårt språk. En svensk nationaldräkt är inte direkt vad jag har liggandes i garderoben så jag tog på mig en javanesisk batikskojorta och en hatt från Borneo istället. Det lustiga var att jag av utländska elever fick frågan "var är du ifrån?" och "Är det där svenska nationaldräkten?"... De indonesiska kunde dock inte sluta skratta. Såg nog lite märkligt ut när de afrikanska, tyska, japanska och vietnamesiska eleverna bar sina äkta nationaldräkter medan jag såg ut som en flicka ur stambefolkning i östra Kalimantan.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
LITE ALLMÄN FAKTA FÖR OSS SPRÅKNÖRDAR
I skolan rullar allt också på som vanligt och det känns skönt att komma tillbaka till klassrummet där jag faktiskt förstår vad det pratas om. Ute på gatan talas det alltför informellt och språkstrukturen känns så märklig att det är svårt att hänga med. Efter två veckor har jag dock släpat med mig lite informellt tal intil klassrummet och det märktes tydligen att jag varit i en muslimsk familj. Det råkade hoppa upp arabiska ord.
Indonesiskan är ett skönt språk med influenser från såväl holländskan, arabiska, portugisiska, persiska, engelska och fillipinskan.
Från portugisiskan har vi för exempel bendera (bandeira- flagga), bangku (banco-bänk), bola (bola- boll), boneka (boneca - docka), botol (bothela - flaska), dua (dua - två), garpo (garfo - gaffel), gereja (igreja - kyrka), jendela (jenela - fönster), keju (queijo - ost), minggu (domingo -söndag)
Från arabiskan kabar (nyhet), manfaat (fördel), masyarakat (samhälle), adil (jämlik), akhir (avsluta), daftar (innehåll), kuliah (ämne), kertas (papper), nafas (andas), syariat (krav), mungkin (munkinim - kanske)
Från persiskan: anggur (vinbär), baju (kläder), bau (lukta), bibi (faster), cara (sätt), istana (palats), pasar (marknad), sakar (medveten), sabun (tvål), taman (park), tamasya (utsikt)
Även i SVENSKA språket kan vi hitta ord jag känner igen som: advokat, handuk, bensin, gratis, apotek, blus, butik (samtliga ord från holländskan men har identisk stavning med svenskan, inga av dessa ord stavas på samma sätt i holländskan).
Och det vanliga ordet Apa (vad) har betydelsen ja.. apa i svenskan...
Och det vanliga ordet mana (var) har betydelsen fitta i sydafrikanska...
Tycker dock fortfarande att indonesiskan är världens coolaste språk!