SAMHÄLLETS RENHÅLLARE

En gång i tiden visste jag inte hur det var att höra ljudet squezshch under fötterna.
En gång i tiden visste jag inte hur flera veckors gammalt ris luktade.
En gång i tiden blev jag shockad av en hög med tomma förpackningar på gatan.
En gång i tiden bodde jag i Sverige.
Ett ställe med papperskorgar vid varje kvadratmeter.
Det här är Indonesien och det finns ingen som tar hand om soporna.
Ingen miljömoral och ingen regim som orkar bry sig.
TACKA VET JAG;
PEMULUNG!

Pemulung
är ett uttryck för sopsamlarna i Indonesien. De samlar upp begagnade föremål och skräp som används till en återvinningsprocess. I Indonesien är man van vid att kasta skräp överallt, man är inte uppläxad med en miljömoral. Vätska och och obehagliga dofter pyntar varje gatuhörn med sina växande sophögar. Alla har samma luktsinnen och samma ögon och ingen gillar sopornas radikalt snabba spridning på gatorna. Ändå är det ingen som gillar de människor som försöker göra något åt det, de som kan se hur soporna fortfarande är användbara. Pemulung har en väldigt negativ klang.
Varför? Det frågar jag alla och svaren är lite olika.

- Pemulung är också tjuvar och de vill ta våra saker.
- Pemulung gräver dagligen med sina fingrar i soporna och de luktar illa
- Pemulung tar med sig soporna hem, sorterar utanför fram vad de vill ha och låter resten ligga kvar. Ingen bryr sig om grannarna som måste stå ut med lukten.

Ordet pemulung har sannerligen en oförtjänat negativ klang och på många platser syns fientligheten med skyltarna "Pemulung Dilarang Masuk", Tillträde Förbjudet För Pemulung. Ingen vill peta i smutsen.

De är varken tiggare eller kriminella, ändå lever de under fattighetsgränsen och vill skrapa ihop sina egna slantar på ett mycket nyttigt sätt. De samlar ihop gamla föremål som fortfarande är användbara och det som deras ögon är extra öppna för är följande:
Flaskor, plast, järn, kartonger och glas.
Det sorteras i olika högar, vägs och får sedan en prislapp.
De säljer föremålen till olika fabriker som återvinner materialet. Priserna varierar på material och vikt.
Plast: 4000 Rp/kg (3,1 SKR/kg)
Papper: 2000 Rp/kg (1,5 SKR/kg)
Järn: 9000 Rp/kg (7 SKR/kg)
Normalt sätt arbetar en Pemulung en dag för att sedan vila och sova en vecka från det tunga arbetet.
Ändå är deras liv långt från lugnt....

SAMHÄLLETS BAKSIDA
Förrutom alla glåpord och den utanförskap Pemulung får utstå är de också i fara för de kriminella ungdomsgängen. Ofta brukar ungdomsgängen söka upp Pemulungs bostad för att be om pengar och om de inte får några pengar blir svaret från ungdomarna våld som i bland är så aggressivt att det slutar med död.
Detta livet har skrämt bort Pemulung från samhällets insida och de vågar sällan prata med andra förrutom "de egna". Förrutom detta upptäcker de i bland att någon av deras vänner har dött under mystiska omständigheter.

Ironiskt öde?
De arbetar som samhällets renhållare.
De tar bort vår shit ingen annan vill ta i...
De arbetar arslet av sig för miljön runt omkring oss...

... och tacken de får är att bli ihopblandade med tjuvar och tiggare.
Tacken de får är dörrskylten
"Tillträde Förbjudet För Pemulung"

Rättvisa underbara värld.