lifeinthebigdurian

Det här är andra gången som jag spenderar lebaran, eller ramadan i Indonesien. Denna gången i Jakarta och av sociala skäl har jag valt att medverka i fastan. Orsaken är ganska enkel. Ingenting är öppet på dagen och även om jag numera trivs med att laga min egna mat känns det lite oartigt att laga mat när ingen annan äter och det är ganska tråkigt att äta själv. Däremot dricker jag fortfarande vatten och mitt dagliga mitt-på-dagen-kaffe så fullt ”hardcore-fasta” är det inte.

 

Fastan har egentligen en ganska fin baktanke. Med det menar jag att folk fastar för att vi skall känna medlidande med de fattiga i samhället som inte har någon tillgång till vatten eller mat. Därför förtärs ingenting under de timmar solen är uppe men så fort klockan närmar sig 18.00 dukas bordet upp, fyllt med sötsaker och lyxiga mumsbitar. När detta bordet är framdukat kan man inte låta bli att undra vad orsaken var till att vi fastade nu igen? Hur mycket medlidande och sympati till de fattiga är det när kvällens bord är så många nivåer lyxigare än vad det är under perioder då det inte är fasta? Visst har man avstått från mat en hel dag, men detta tar man ju igen ganska rejält på kvällen. Så whats the point again? Och det mest ironiska av allt är att de är nog inga som lider så mycket under fastan än just den grupp som kategoriseras som fattiga. I Jakarta är det många som försöker hitta sitt levebröd genom att sälja street food lunchtid. Under fastan är det inofficiellt (?) förbjudet eftersom det kan ”fresta dem som fastar”. Så denna grupp som redan har det svårt att få in slantar för dagen får det ytterligare något svårare. Nu kan de inte sälja någonting eftersom det vore synd om dem som just nu inte äter för att känna medlidande med de fattiga. Nu finns det förvissa ställen som fortfarande är öppna men med fördragna gardiner så minoriteten som inte fastar ändå kan få äta. De flesta anser också att de razzior som utförts är fel. Det är den enskilde muslimen som prövas att motstå begär, klarar man inte detta är det individens fel och inte personen som säljer mat.

 

 

En lite rolig meme som kritik på att alla ställen som säljer mat skall hålla stängt med respekt för dem som fastar;

 

Vad jag vet står det inte i koranen något om att det skall vara festmåltider varje kväll, men det står någonting annat som många tycks glömma bort. Nämligen om fastans olika nivåer. Den rituella nivån är en biff, man avstår mat så länge solen är uppe. Hur man tar igen sig/förbereder sig inför det står individen fritt. Nästa nivå är den fysiska nivån. Detta innebär att morgonmålet (som här kallas sahur och förtärs vid 03.00) skall vara mycket lätt, även tidpunkten för brytandet av fastan skall bara vara en tredjedel av vad man egentligen skulle stoppat i sig. Fastan bryts med tre dadlar och några klunkar vatten, that’s it. Men det är jobbigt och det är sunnah (ej obligatoriskt), så de flesta håller sig till festmåltidern när solen gått ned ändå. Jag vet att jag läst att det alltid skall vara ojämt antal dadlar (3,5,7) men har glömt bort orsaken. Nåväl, det lär bli mitt nya skäl till att dricka en tredje öl i fortsättningen. Av religösa skäl vore det oetiskt att dricka 2 som är ett jämt tal.

 

Det är inte alla som fastar bland muslimerna. Det finns de som anser att det tjänar de fattiga bättre av att betala zakat och med aktiv handling göra något för dem som inte har tillgång till mat eller vatten, än att tänka på dem som inte har mat och vatten om dagen och hetsäta vid solnedgång.

 

Hur går det för mig och fastan? Jag dricker alltså fortfarande vatten och kaffe dagtid, det är väl egentligen just vätskan som är det jobbiga för dem som fastar i en stad som ständigt är 30 grader het. Jag har fastat vid andra skeden i mitt liv och jag har alltid, till skillnad från vad folk säger, lyckats gå ner i vikt. Den första fastaveckan gick jag dock upp 1 kg men därefter har jag gått ner. Hemligheten är regelbundna mål. Inga äter nog så regelbundet som en fastande muslim som exakt på minutslaget stoppar i sig föda samma tidpunkt varje dag. Det är en befrielse när ljuden börjar låta från moskén vid maghrib. För mig brukar jag bryta fastan försiktigt med sött te, kokt rotfrukt och gröt gjord på gröna bönor och bananer. Därefter gymmet och vid hemkomst nattamat (rött ris och tempe). Jag vaknar inte upp till sahur om morgonen utan sover istället förbi det där. Min mage har börjat stramas åt och om jag lyckats få ett sex-pack skall jag föralltid lovorda ramadan till det, Ramahdan built this body. En annan orsak till att jag inte blivit smällfet av att fasta är såklart att jag inte dricker alkohol. Alla barer är stängda och försäljningen av öl är avstannad, inte över allt men då de flesta som jag känner är muslimer och blir påkomna om att öl faktiskt är haram under denna månaden (det är av någon anledning inte lika haram under övriga året) dricker jag inte en droppe alkohol. Sammanfattat känns det ganska hälsosamt och även om det låter dödstrist att fasta så är det någon trevlig gemenskaphetsfaktor i det. Vi lider alla samma lidande och vi sitter alla lika förväntansfyllda vid bordet och väntar på de ljuvliga ljuden vid solnedgång. Klara-färdiga-ÄT.