NATIONALDAGEN ÄR HÄR
Den 17 augusti. Året 1945. Klockan slår tio på för middagen. Indonesiska styrkor tar upp fighten mot Holländarna som snart leder till födseln av ett nytt land och en självständighet människorna längtat efter i hundratals år. Bakgrunden till självständigheten ligger i en annan hisotrisk viktig händelse; en bomb som smällde på ett visst japanskt område 6 augusti samma år. Ja. Det är Hiroshimabomben jag talar om. Ameikanarnas attack fick japanska militärer att ändra sin attityd världen över. Japans försvagade position, stärkte i sin tur Indonesiens som började mala och viska om en ny tid. En demokratisk sådan i sjävlständighet från andra stormakters inflytande. 14 augusti blev det officiellt men japanska styrkor höll sig ändock kvar i landet även om de redan sagt sig ge upp striden om att hålla makten i Indonesien.
Den 17 augusti kom proklomationen:
Kami bangsa Indonesia dengan ini menjatakan kemerdekaan Indonesia.
Hal² jang mengenai pemindahan kekoeasaan d.l.l., diselenggarakan
dengan tjara saksama dan dalam tempoh jang sesingkat-singkatnja.
Djakarta, 17-8-'45
Wakil2 bangsa Indonesia.
Vi, nationen Indonesien vill med detta utroppa ett självständigt Indonesien
Detta maktutbyte skall utfärdas på ett noggrant sätt
och så fort som möjligt
Jakarta, 17-08-45
Varje år firas denna dag med stolthet i Indonesien och det syns mest på landsorten.
Bland annat firas dagen med en tävling kallad Panjang pinang som går ut på att ett träd (pinang) sätts upp på en plats och i detta träd finns en intressant gåva som tävlingsanordnaren placerat ut. Trädet är inoljat och senare skall de tävlande försöka klättra upp och hitta gåvan men vägen är mycket hal och tävlarna faller ofta av vilket är underhållande för åskådarna. Visst finns det en historisk bakgrund till denna lek. Leken härstammar nämligen från de holländska kolonisatörerna. På den tiden, när det var ett stort event i gång, så som bröllop så fick indoneserna utföra denna lek som underhållning på eventetet. Gåvorna på den tiden som var utplacerade var ofta mat såsom socker eller ost. Klädesplagg förekom också. Stambefolkningen ansåg att dessa varor var lyxiga och gjorde ALLT för att få tag i det medan holländarna satt runt omkring och skrattade för fullt. Denna lek finns visst kvar. Fram tills i dag varje år den 17 augusti.
En annan lek är äta kerupuk tävlingen. Den påminner om svenska "godissnöresleken". Ett rischips (kerupuk) är uppsatt med en tråd på en lina. Varje tävlingsdeltagare får ett varsit chips upsatt på en lina som de ska försöka äta upp så fort som möjligt utan att använda händerna. Precis som förgående beskrivna lek så firas det mest ute på landsorten.
Storstaden då?
Ja. Jag tyckte att det ju var typiskt att jag skulle befinna mig i SINGAPORE på självständighetsdagen för dumma ärenden i Indonesiska ambassaden i kväll... Så här svarar mina vänner när jag frågar dem om hur de ska fira sin nationaldag.
- Sova. Det är ju trots allt en allmän helgedag.
- Ehr? Inget. Kanske dra till Nanamias pizzeria.
Okej. Det låter inte som att nationaldagen är en så stor hit i alla fall.
Inte bland Jogjas ungdomar i alla fall