lifeinthebigdurian

Det sjungs mördarvalser i Jogja. Det går en lyeman som slaktar om natten. Indonesien är inget Mexiko med en statistik på en halvmiljon mord varje år. Men det innehåller som alla andra länder psykopater, våldtäksmän, psykiskt störda och mördare.

Den officiella mordsiffran ligger på 420 mord per år (250 miljoner invånare) jämfört med Sveriges 212 (9 miljoner). Per invånare är alltså siffran betydligt större i Sverige, som har 1/28 utav Indonesiens invånare men morden är så högt som hälften utav Indonesiens antal. Det som stör jämförelsen är att fallen som nämns är rapporterade fall. De flesta tredje världen-länderna har låg kriminalitetsstatistik. Korruption är givetvis en faktor eftersom många mordfall kan "köpa sig fria", svag polis och vaga tillgångar till att hitta kriminalitet är andra faktorer. Ett exempel på detta är kravallerna i Jakarta 1998 där 1500 personer rapporterades ha dött trots att man kunde räkna med att det faktiskt var 5000 som miste livet.

Med de usla metoderna att mäta mordstatistik lever många på rykten. I Yogyakarta åker det en man runt på svart moped och mördar människor med lie sägs det. Det tros vara fem personer som dött inom en veckas tid och ingen är gripen för detta. Istället för att följa nyhetsrapporteringar så sker informationen på sms-väg istället.
"Hej!
Detta är ett medelande till alla medborgare i Jogja. Det finns en psykopat som fortfarande inte är gripen som under några kvällars tid tagit livet utav flera personer i dessa områden: x, y, a. Ni som bor där bör vara varsamma. Psykopaten mördar med en slänga. Var försiktig va!"

Min vän som skickat detta sms är livrädd. En bekant till oss har tidigare talat om att en tjej blivit mördad vid hans bostad den förgående kvällen och det är ingen som blivit gripen.
Själv så ser jag inte någon direkt personlig risk från det hela även om det är en nivå obehagligt att det springer runt psykopater i närheten. Nåväl. Jag talar senare med andra vänner som fått samma varningar men på nyhetsrapporteringen på internet ser det ganska fattigt ut. En av mina vänner säger att ett utav morden är falskt alarm och en "utsago från regeringen för att få Jogjas medborgare att tro att det inte är en säker stad". I mina öron låter det helt absurt, men det är sådana typer av rykten som skapas i en stad där nyhetsrapporteringen och polisarbetet är väldigt SÅDÄR. Man förlitar sig mer på rykten, eftersom polisarbetet verkar vara allt för korrumperat. En kvinna berättade för mig om en man i Jakarta som "råkade" ha ihjäl en kille. Han tog sig senare till polisstationen och frågade "Hur mycket är jag skyldig herrn?" och så var det med några större sedlar utsuddat. Det finns ingen mordsiffra i statistiken att plussa på.

Det enda mordet jag känner till har hänt är en man som blev mördad vid diket på Jalan Gejayan, ett litet gångavstånd från där jag bor. Det var för cirka två månader sedan och det upptäcktes utav en kvinna som just tagit sig ut från en klädesbutik när hon såg ett fruktat ansikte tillhörande en man med panikuttryck. Kvinnan ringde polisen för att be någon kolla upp vad som stod på. Senare hittades mannen död i diket vid gatan och det förklaras med all säkerhet ha handlat om mord med tanke på de stora sår som var på mannens rygg.

Förra året skall det, här i norra Jogja ha skett ett familjemord. Även då var historian om en mopedist som använde sig utav en slägga till vapen. Slitz-slotz! Lokalbefolkningen i Jogja tog det som en ruskig blodig spökhistoria och ingen vågade längre vistas själva på kvällstidens slag.

Föräldrar som mördar barn har alltid varit en het fråga för kvällsposten vart man än befinner sig. Det är något sorgligt förunderligt att förstöra något man själv skapat, en motstridighet att välja att ge livet åt någon och sedan ha ihjäl det. Ett fall av en mamma som ströp sin dotter blev ett hett nyhetsmaterial under mars månad tidigare i år. Flickan hette Agnes Kharisma och var sjutton år när modern med två medhjälpare tog sig till Agnes bostad för att "hämta en tandborste". Mamman fick inte med sig en tandborste från huset, men ett lik förpackat i ett täcke. Liket lämnades dock i bostaden under tre dagar. Efter det hämtades flickans döda kropp förpackad i täcket, som kördes i väg med en moped till ett vattendrag där hon dumpades. Mammans motiv låg i ordet BESVIKEN. Mamman sa att förhållandet mellan henne och dottern inte liknade en normal moder-dotter-relation vilket hon sörjde, då hon plötsligt blev sedd som någon annan än en mamma. Medhjälparna, mammans syster och kollega tog emot 2 miljoner Rupiah, det vill säga 1600 svenska kronor för besväret innan de fort som tusan flydde Jakarta. Alla är dock nu tagna utav polisen och kan vänta sig 20 års fängelse eller dödsstraff för brottet.

Det finns inget Aftonbladet med slaffsig och hjärtgripande mordfall.
Men det förnekar inte mörkrets existens. Vi låser dörrarna och hoppas att mördarvalsen inte skall sjungas i vårt hem i natt.