lifeinthebigdurian

Metalkompis i Stockholm: Hur är Indonesien då?
Jag: Fantastiskt.
Metalkompis i Stockholm: Hur är det med metalen då?
Jag: Det suger. Musiken suger verkligen. Det är det enda som suger.

Det var förra veckan det. Jag har verkligen saknat snabba trummor tillsammans med djupa, mörka röster och de våldsamma fingrarna som slår på gitarrsträngarna. Jag har saknat att skaka mitt huvud fram mot scenen, snurra på skallen tills jag blir alldeles yr, slåss lite kamratligt och samla på mig några blåmärken som man sedan skrattar åt . Jag saknar alla kamrater som förvandlas till vilddjur när de placeras framför scenen.


DEN INDONESISKA METALSCENEN
Jag hade aldrig förväntat mig att höra något hårdare än möjligtvis Iron Maiden och Pantera i Indonesien. Mycket av religiösa skäl. Men så här om dagenmötte jag Made. En långhårig, mager pojke i 20-årsåldern som bar en svart t-shirt med några oläsliga bokstäver på.
Kan den här killen vara ett metalfan,
Kan den här killen vara ett tvättäkta metalhead?
- Gillar du hårdrock?
- Nej. Jag gillar Death Metal.

Okej. De senaste månaderna har jag alltid fått utveckla ordentligt om skillnaderna mellan olika genre inom metalscenen eftersom de flesta enbart känner till ordet Hard Rock, så när det var Made och inte jag som först nämnde orden Death Metal blev jag lite tagen på sängkanten. Ganska snabbt fick jag lära mig att allt jag tidigare föreställt mig om metalinfluenserna i Indonesien har varit en illusion. Det finns hur mycket som helst hör jag. Hur mycket som helst och redan dagen därpå ska det vara en konsert med fem death metal band och ett black metal band.

Death Metal har definitivt slått igenom med starkare kraft än Black Metal i Indonesien. Antagligen för att black metal är betydligt mer religiös än vad death metal är. Black Metal har inte sällan kopplingar med kärleken till Satan och det skulle vara konstigt om sådan musik slog igenom på stort i ett land där de flesta är religiösa.
Made kallar sig själv troende.

KONSERT I RRI
Under gårdagens konserten möter några av Mades vänner och vi pratar om musik.
-    För tio år sedan fanns knappt någon death metal musik här i kring. Folk trodde att jag var kriminell, eftersom det bara var kriminella som bar svarta kläder och tattueringar. Nu är det helt klart annorlunda.

Jag undrar lite om var brudarna är, för runt om kring oss är de flesta killar.
-  Alltså samma sak där. För tio år sedan skulle du inte se en enda tjej här, men de börjar tuffa till sig. Det är allt fler som gillar underground-musik och även om killarna klart dominerar så är det inte alls som för tio år sedan.

Vi går in i lokalen. Det spelas. Det headbangas. Det moshpintas. Men jag ville inte delta eftersom jag bara bar sandaler på fötterna. Det är röj och mitt under konserten faller en kille ihop. Han kryper undan, och lägger sig ner. Han spottar ut lite blod och försvinner ur medvetandet. Hans kompisar slår på honom och skrattar. Det gör även Made.
-   Haha killen är helt väck fan!
-   Men herre gud han är ju medvetslös?! Eller?
-   Ja… Kanske… Eller mja… Han är nog bara lite trött.

Jag tittar mig omkring för att se om det finns någon Security-vakt utan resultat. Det är bara unga metalheads som skuttar runt som galningar runt om oss. Det är ordentligt varmt också. Det finns inga fläktar och vi är många som going Rock N Roll. Säkerligen är risken stor att svimma av all utmattning. Men det hindrar oss inte. Frestelsen av den inbjudande musiken är visst för stark.

Efter konserten ser jag några inkommande sms i telefonen. Från Bayo och Ziko med samma budskap
”Tjenna, det är metalkonsert på Liquid i kväll. Du måste ju komma hit, du som hela tiden klagar över hur lite metal det är här.”

Okej. Jag fortsatte mig dit och där var det metalheads av ett annat slag. Musiken som spelas är covers av kända band som Megadeath, Pantera, Iron Maiden och Metallica. Men jag är nöjd. Jag har fått en portion metal och dövat min hemlängtan något.

Fast jag saknar de kyliga lokalerna och den flödande ölen som svenska spelningar erbjuder.


I väntan på att det skall dra igång...

Black Metal it is

Min nyfunna bästis i deathmetal-form

"Bel... Du kan nog hitta mig vid scenen... Jag står längst fram och röjer" Vid scenen? Jag skulle nog säga PÅ scenen... (Liquid, efter DM+BM-konserten på RRI)

Med Muzda, Liquid