lifeinthebigdurian

“Har du ätit ris I dag? … Inte? Ja men då har du inte ätit i dag?”
Det är inga, eller väldigt få mål som inte innehåller ris i Indonesien. Det är få som tror att man kan bli mätt på en rätt som inte innehåller ris och de flesta verkar tro att bröd är västvärldens motsvarighet till ris. De undrar hur vi kan bli mätta på bröd, och det spelar inte någon roll om hur många gånger jag förklarar för dem att bröd vanligtvis är ett frukostmål eller en sidorätt, de tror att vi äter vitt sockerbröd till frukost, lunch och middag.


Trots att riset ingår i nästan alla rätter är det indonesiska köket väldigt varierat. Man äter ofta med sked och gaffel, men på västra Java och Sumatera är det även vanligt att man äter med handen. Precis som alla platser i Asien är Chilifrukten hyllad även om det här, på ön Java, är mer populärt med söt än stark mat.


Ketupat - Ketupat är ris som pressas in i kokosnötsblad och sedan kokas. Medan det kokas, trycks riset ihop och blir till en mer kompakt form. Detta är en sidorätt som gärna äts i många olika sammanhang. Bland annat till Satay och Gado-gado.



Gado Gado - En av mina två favoriträtter, som jag äter minst en gång i veckan. Detta är en kall sallad med en spenatartad grönsak som kallas kangkung, groddar, potatis, tempe, tofu, tomat, morot, gurka, kål och ibland några bitar ketupat. Detta äts tillsammans med en tjock jordnötssås, ett ägg och rischips (alternativ räkchips).



Lotek - Min andra favoriträtt. Den är mycket lik gado-gado men innehåller inte potatis och ägg. Det brukar normalt vara fler grönsakssorter i Lotek, mer ketupat och istället för att få allt fint uppdelat ligger allt ”huller om buller” i Lotek. Såsen är dessutom mer rinnande och är betydligt starkare än i Gado-gado. Medan Gado-gado finns i hela Indonesien så finns Lotek bara i Yogyakarta.



Jengkol - En speciell grönsak som bara äts i Indonesien. Jag blev introducerad till det på en av de warungerna jag går till för att köpa hem mat. Jag blev uppmanad att prova och jag blev stormförtjust. Som små potatisar fast saltare. När jag senare gogglade på nätet fick jag veta att Jengkol mest äts av de fattiga för att det luktar så illa, och att livnära sig på detta är något man skäms över. Men det har många fördelar att äta Jengkol såsom att det motverkar diabetes och är bra för hjärtat. För utländska besökare kan dock Jengkol vara farligt då de inte är vana vid bakterierna i Jengkol. Det orsakar lätt magsmärta och illamående. Tydligen skall det även finnas sulfat i aminosyrouppbygnaden som kan störa urineringen (jag är ingen kemist så jag förstår inte det där).



Nasi Goreng - Tillsammans med Satay och Gado-Gado står Nasi Goreng för Indonesiens nationalrätter. Friterat ris med frityrolja och en söt sojasås. Förutom det brukar det vara grönsaker och väldigt ofta innehåller rätten kyckling också. Nasi goreng äts ofta med räkchips och ett stekt ägg på toppen. Nasi Goreng ses som ett frukostmål i Indonesien.



Mie Goreng - Betyder friterade nudlar och är förutom i Indonesien också populärt i Malaysia och Singapore. Mie goreng kan variera stort men brukar innehålla ägg, grönsaker och kyckling.



Soto - En traditionell soppa gjort på grönsak eller köttbuljong (ko eller kyckling). Det är svårt att säga hur Soto ska göras med tanke på att det finns med stora variationer på olika delar av landet. Den mest vanliga versionen av Soto brukar innehålla vermicellinudlar, kyckling, ketuput och bitar av potatis.



Gudeg - Gudeg är traditionell mat i Yogyakarta och består av nangka som kokats upp några timmar med palmsocker, koriander, vitlök och kokosnötsmjölk. Den bruna färgen får Gudeg att se oaptitlig ut, men det är framför allt sockret som sedan gör att smaken inte är speciellt mysig. Det är extremt sött. Gudeg äts tillsammans med ris och ibland även ägg och kyckling. Staden Yogyakarta bär även smeknamnet ”Kota Gudeg” (Gudegstaden).



Nasi Pecel - En traditionell rätt med ris som bas. Detta äts med grönsaker och jordnötssås. Gröna bönor, spenat, basilika, singkong (en typ av ”söt potatis”), papayalöv och någon form av rischips. Mycket likt Gado-gado.




Satay - Köttspett med jordnötssås.




Sayur Lodeh - Grönsaker i kokosnötsgryta, antingen röd eller vit i färgen..



Oseng-oseng - Grillad tempe med gröna bönor, chili och salt. Tempe är en sojaprodukt som är mycket populär i Indonesien, påminner om tofu men mer kompakt.



Cap cai - En grönsaksrätt med influenser från Kina. Det är olika grönsaker som morötter, blomkål, papayablad, lök och svamp som tillagas i sojasås.



Perkedel Jagung - Friterad majs som är mycket populär på buffetbordet.

Sayur Asem - En soppa på sura grönsaker med jackfruit, jordnötter, gröna bönor och majs.



Rujak - En efterätt med olika frukter som vattenmelon, papaya, ananas, guava, gurka, stjärnfrukt och mango. Detta äts tillsammans med en söt men stark jordnöts och chilisås.



Rambutan - En söt och populär frukt som ser ut som en hårboll, eller en katleksak.



Bakso - Köttbullesoppa med vermicellinudlar, grönsaker, tofu och rischips.



Bubur - En form av gröt, eller rispudding som är populär som frukost i framförallt Jakarta. Äts ofta med chilisås, jordnötter och chips.



En soppa jag inte minns namnet på, men den äts som efterätt och består av ingefära, inlagda frukter, mandel och jordnötter. Poppis bland studenterna i Yogya!