lifeinthebigdurian

VARDAGSRUTINER
Sömn, hunger och törst dog tillsammans med min biologiska klocka när jag landade i Jakarta för 18 dagar sedan. Jag har blivit hyperaktiv. Om jag inte sitter och läser gramatik, är jag på gymmet eller så vandrar jag runt med nyfunna vänner i regnet. Sova har jag knappt tid för, det brukar bli en eftermiddagsvila på någon timma runt 14.00 och sedan går jag och lägger mig 04 för att sedan stiga upp 06.30. Ändå är jag konstant pigg.

Jag äter väldigt oregelbundet och det är en jobbig process. Inte bara för att man får märkliga blickar eller för att det är jobbigt att stappla sig på en veckas indonesiskakunskaper. Nästan alltid kommer det fram några ungdomar, med snäppet högre engelskkunskaper än vart min indonesiska räcker till, och vill öva sina språkfärdigheter. Förutom att jag är ilsken och attackglad i samband med hungern, är de där blickarna lite jobbiga när jag med höger hand försöker skyffla in lite ris och sambal i munnen. Det ser nog lite dumt ut. Att jag som svensk, uppväxt i en gaffel och knivkultur försöker fint placera en klibbig risbunt i munnen. Det faller så lätt isär och kornen fastnar runt om hela handen. Java är känd för sina söta maträtter och den mest traditionella är Gudeg, jackfruit-röra blandat med kokosmjölk som serveras med ris. Det blir ofta min middag. Eller en grillad temphe ”soy-beancurd” med kål, sambal och ris.

Häromdagen var det lunchbjudning i skolan. Trots att skolan är katolsk firade vi Lebaran (Eid Al-Fitr) enligt muslimsk tradition till avslutning av Ramadan. Indonesien räknar fem religioner (islam, katolicism, protestantism, buddhism och hinduism) till sina stora religioner. Allmänna helgdagar innefattar såväl påsk, lebaran, islamskt som kinesiskt nyår och jul. Kanske är det därför Lebaran firades i min katolska skola, eller så var det för att visa internationella elever hur det går till.Lebaran handlar egentligen bara om att samla vänner och äta ris (med tillbehör ja) tillsammans. Enligt min muslimske vän John är det årets bästa dag.
- Man samlar alla vänner, äter, snackar politik, ger presenter till barnen och så dricker man öl!

DET DAGLIGA REGNET
Regnet kommer nästan dagligen runt två och håller sig ibland en timma. Ibland sju. Vid vissa tillfällen drar det igång till riktig storm och det går att se utomhusmöbler, matrester och paraplyer röra sig vilt i ett oregelbundet mönster. Givetvis föredrar jag att hålla mig inomhus då. Men inte ens där är det lattjo att vara under dagens stormar. Elektriciteten lägger av så det roligaste nöjet att räkna med är en omgång i Spindelharpan eller att läsa en bok med en svag mobilbelysning. Igår dog min mobil mitt i läsandet vilket ledde till att jag fick spendera två timmar med att titta på mitt vita (eller i stunden mycket svarta) tak.

HÄNGA MED AUSTRALIENARNA
Häromdagen drog mina australienska grannar med mig till gymmet. Det ligger på hotellet och har förrutom aerobic och ett gym en stor utomhusbassäng. Stilen är helt klart västländsk om man bortser från tonerna av Gamelan som hörs i nedvärvningen efter aerobicpassen. Gamelan är ett traditionellt instrument från Java och jag tycker att ljudet mest är ett mystiskt oväsen:
http://www.youtube.com/watch?v=I4YN4db-03g&feature=related

Att vara australienare på Java är ingenting ovanligt. Det är många studenter och restaurangägare. Idag var den slutliga matchen i den årliga serien av australiensk fotboll. De australienska barerna var därför fyllda av entusiastiska öldrickande ungdomar som spände blickarna skarpt in i tv-rutan. Där inne var såg jag efter en stund en tjej som verkade lika engagerad i matchen som jag. Hon var uppenbarligen inte australienare tänkte jag. Det var hon inte heller. Hon var från Singapore och hade just fått provanställning i singaporianska ambassaden i Jakarta. Hon berättade vidare att hon hade pojkvän från Finland och att hon rest till Sverige med båt året innan.
- Det var en blå båt med giraffer på, känner du till den?
Hon visar sedan en bild av något jag känner igen mycket väl. Min arbetsplats, Silja Galaxy. Världen är liten!

Annars är det inte mycket som påminner mig om Sverige här. Men så idag träffade jag en australienare som undrade om jag deltagit i den tysk-svenska festen kvällen innan där tydligen åtminstonne en svensk student deltagit. Australienarens kunskaper om Sverige i övrigt visade sig vara föga imponerande.
-  Är det i Sverige, eller är det i Schweiz modersmålet är Swahili?