DENNA UNDERBARA TRAFIK
Det javanesiska instrumentet Gamelan, en sytråd som skall trås in i nålen, Björklunds skolpolitik och idioter i trafiken finns på min topplista bland världens mest irriterande fenomen. Det sistnämnda finns inte bara på min lista, utan är ett ganska världsligt problem. Oavsett om det bor fem tusen eller femton miljoner i en stad ses trafiken som ett problem. Oavsett om det finns utvecklade vägar eller ett system som hållt sedan 1894. Tokyo, Las Angeles och Peking landar i toppen på de flesta listor. London, Sao Paulo, Bangkok, Shanghai och Mumbay ligger ganska högt till de med. Jakarta finns som bäst placerad som Femma och sämst på plats Fjorton. Att Dhaka (Bangladesh) inte finns med på listan säger nog mer vilka som pysslar med statistiken än om hur det ser ut där.
TRAFIKKAOS I YOGYAKARTA
Yogyakarta är ett motorcykelsparadis. De innebär frihet, en paus av värme, en bris av luft och ett billigt transportmedel för den som innehar den. För oss andra är det ett Pain-in-the-as.
Fler än X antal gånger om dagen korsar jag vägen. Det är en enormt svår uppgift då hastighetsgränsen bestäms av var och en bakom ratten. Det varierar från gångfart nivå snigel till en amfettaminpåverkad rallybil. Denna förvirring kommer att bli min död. Säkerligen
- Ni utlänningar ser så roliga ut när ni rusar över vägen. Ni har ingen vana alls!
Njet.
Becak (cykeltaxi), Andong (populär häst&vagntransport), taxibilar och givetvis motorcyklister slåss alla om att få plats på samma väg. Köer är vardagsmat och ingenting med tid är pålitligt. Därför har jag slutat bestämma tid med folk.
- Vi ses idag. Någongång.
Sedan följs inte några klockslag. Resten är upp till trafiken.
Ibland känns det absurt att tänka på irritationen efter att ha väntat tio minuter extra på ett pendeltåg eller en buss i Stockholm. Här har man redan gett upp fenomenet tidtabell.
Här existerar knappt ens begreppet tid.
Imorgon blir en ny dag bland alla dessa biltutor, livsfarliga huvudvägar som måste korsas för fot utan riktiga övergångsställen, en ny taxiresa till någonstans...
Jag hatar trafik.
Alltså. Jag vet att hata är ett starkt ord.
Men att tycka väldigt, väldigt illa om vore ett alldeles för milt begrepp. Verkligen.