MALANG

Det är sista veckan på långledigheten och Stacey föreslår att vi borde åka iväg någonstans. Lombok var för dyrt. Sumatera för långt bort så vi tänkte oss någonting innanför Java. Det blev en 8 timmars tågresa till Malang, östra Java.

Malang är östra Javas näst största stad med 1,2 miljoner människor. Under holländarnas kolonialtid i Indonesien var Malang en populär stad för europeiska besökare eftersom luften är något kallare i Malang och staden har fått namnet "Javas Paris".

Meningen av ordet Malang kommer från ett tempel:
God has destroyed the false and enforced the right.
Malang är också det javanesiska ordet för menghalangi (indo) som betyder förhindra.

MAS MENJENGKELKAN (MR FUCKING SUPERANNOYING)
Efter en natts resa på ett stökigt tåg, möter vi upp en av Staceys vänner Hari.
Hari har sedan två år tillbaka pendlat mellan sitt universitet i Australien och Malang. Hans engelska är trots detta inte någon höjdare. Han försöker dock med sitt hackiga uttal att beskriva allt vi passerar på vägen, från alla holländska kaféer och byggnader, till restaurangerna som ägs utav Malangs rikaste man. Denne man har åtta fruar och alla utav dem har en varsin restaurang. Vi stannar till för att äta frukost på en närliggande restaurang, Nasi Pecel. Jag kan inte förstå hur jag kunnat bo i Yogya fyra månader utan att testa denna delikata rätt; grönsaksröra med ris, jordnötssås, en liten krispig sojabönsbiff och ett jordnötschips.

Hari fortsätter med sin krångliga engelska trots att Stacey besvarar honom med rapp indonesiska som är flera gånger bättre än hans engelska. Han vill visa sina "engelskaskills" för sina vänner som inte talar engelska. Vi besöker Haris universitet och fem kvinnor bakom datorer talar ivrigt med mig och Stacey. Sedan börjar en ordfight mellan tre utav dem. De bråkar om var vi ska sova i natt, alla vill tydligen ha vita besökare i sina hem. Det slutar i alla fall med att vi ska bo hemma hos Yanti, en söt kvinna i 30-års åldern med kort hår. Yanti studerar engelska och Hari uppmanar henne att tala engelska med oss. Efter att Yanti hört oss tala indonesiska är hon dock mer sugen på att prata indonesiska med oss.
- Yanti! Prata inte indonesiska med dem! Why do you speak indonesian with them!?
- För... att de kan prata indonesiska?

Vi får från Hari veta att det inte finns några hantverk kända från Malang och att det inte finns några ställen att shoppa souvernirer på. Besviket vandrar vi runt i ett shoppingmal och dricker kaffe på något västländskt kafé. Hela tiden ger Hari komplimanger som att Stacey pratar väldigt flytande och bra indonesiska och att jag pratar mycket bra för att ha varit i landet fyra månader. Trots detta talar han bara engelska med oss.
- Ni borde öva er indonesiska med lokala vänner.
(Ja... Du vill ju uppenbarligen inte prata med oss...)
 
SEMPU ISLAND
Morgonen därpå skulle vi rest till Sempu klockan åtta. Men eftersom "Jam Karet" (Gummitid) alltid gäller i Indonesien blev vi upplockade klockan tio. Chauffören är Haris elev och när han förstår att vi talar indonesiska går han över till att prata javanesiska med Hari. Ett mycket oartigt drag som vi senare fick stöta på hela dagen med de människor vi mötte. Stacey och jag svarade med att prata snabb engelska på en hastighet Hari inte kunde följa.

När vi väl kom fram till avgångshamnen får vi en båt med en förare med häng ner till halva benen. Denna tjocka medelålders mannen tycker tydligen att det är en trevlig idé att visa halva röven medan han styr båten lika snyggt som han klär sig. Innan vi har kommit ut från hamnen så har vi hunnit krocka med två båtar. De två enda båtarna som finns i vår närhet för övrigt. Efter en halvtimma i väster riktning byter styrmannen riktning till öster. Efter en timma är vi vid hamnen igen.
- Det är ingen idé att åka till Sempu för Stacey har en skada på benet.
Det tog honom en timma att komma på detta.

Hemvägen från hamnen tog oss sedan 4,5 timmar. Varför det tog avsevärdigt mycket längre tid att åka TILL hamnen än FRÅN hamnen vet jag inte. Hela vägen fick vi stå ut med att lyssna på Haris handikappade engelska.
- Do you like french ries?
- French fries?... U mean kentang goreng iya?
- Bukan kentang goreng... French rice...
- French rice?
- French eyes!!
- French eyes? What is the indonesian word?
- Nasi goreng...
- Ahaaa... Nasi goreng...
(Fried rice!)
Ungefär sådär såg konversationen ut under fyra timmar. Och hela tiden hade han ett behov av att översätta ord från indonesiska som inte finns i engelskan, som exotiska frukter eller säljsmännen på gatan "kaki lima" (fem fötter). Dessutom ville han lära oss ord vi sedan länge kan.
- Hutan means forest... and batu means stone... Mega means big...

Kvällen slutar i alla fall bra när vi möter upp några ungdomar även om deras slang var lite lustig. I Malang är det nämligen populärt att uttala alla ord baklänges.
Exempel: "Gillar du min t-shirt?"
Kamu suka kaos ku? blir istället Kamu suka soak ku?

BUSSRESAN
Precis som resan i Malang blev även hemfärden en katastrof. Vi bestämde att ta minibussen och chauffören tyckte att det var en bra idé att placera de två största passagerarna på de minsta platserna ibussen längst fram brevid föraren. Stacey satt vid kanten och tog upp 1,5 säte medan jag satt inklämd mellan chauffören och Stacey. Då och då vaknade jag till av att chauffören drog i växelspaken och han var tvungen att slå mitt ben varje gång han skulle röra vid den.

Det är väldigt skönt att vara tillbaka i Yogya....
Smsa Låna

Hej! Jag har själv funderat på att börja blogga här. Varför har du valt att blogga här och inte någon annanstans?