MS BUSY
Har varit stressad.
Haft några privata beskymmer men börjar stå på fötterna igen.
Jag har nyss börjat studera på UGM, lag av olika former vilket både är spännande och jättesvårt.
Jättesvårt av anledningen att jag trots att jag är satt i det "Internationella programmet" är den enda, förrutom en kille från Gambia som inte är från Indonesien.
Resterande personer har dessutom redan studerat lag ett år.
Deras livstid i Indonesien har även gjort dem alla involverade i politik, lagar och samhälle.
Det betyder att jag kommer få lägga ner 10 x så mycket tid för att närma mig deras nivå.
En spännande men tuff utmaning.
Exempelvis hade vi första lektionen i Kriminal Lag imorse. Jag hade enorma problem med att följa med och vi diskuterade problemet med "religionsfrihet" med tanke på att detta gör det svårt att förbjuda extrema islamstiska grupper som FPI. Även om jag nog läser nyheterna och ver att FPI är en terroristgrupp så har jag egentligen inga större kunskaper om vilka dåliga influenser den gett landet. Vi fick senare se ett filmklipp med några killar som aggressivt slog på två brutalförstörda kroppar i några kravaller i Jakarta. Polisen stod lugnt och såg på i bakgrunden. Efter det 40 sekunders långa filmklippet vände sig docenten mot mig och log
- Varför händer det där?! Vad kan vi göra för att förhindra extrema grupper som FPI? Varför ser Indonesien ut såhär?
Jag var mållös. Varför i all världen valde docenten att peka ut klassens nykomling som inte vet ett skvatt om indonesisk politik (än!). Antagligen för att jag är en ovanlig ingrediens i en klass som denna. Och jag bestämde mig för att jag ska studera hårt. Minst 10 x så mycket som alla andra för att ha en ärlig chans att bli jämförbar med övriga i klassen.
Jag tar indonesiska lektioner sporadiskt. Nu två eftermiddagar i veckan. Varje kväll bläddrar jag igenom mitt ordförråd innan jag blundar.
Det är måndag till fredag.
På lördag har jag börjat undervisa lågstadieelever engelska på en muslimsk skola i Kotagede. De vill att jag ska ta mig tid fler gånger i veckan, men Kotagede ligger långt bort och jag är upptagen. De kan redan millängder mer engelska än vad jag själv kunde vid åtta års ålder.
Jag har slutat dricka och festa så våldsamt också.
Dels för att jag börjar bli extremt upptagen. Dels för att det är dyrt.
Så på fredagsnatten kan ingen längre hitta mig, eller fråga efter mig i Bintangbar.
För jag sitter med en laptop med Aya på Peacock 24 hr Café och studerar.
Jag - en värld full av lagar, Aya - sin avhandling i marinbiologi.
Vi skålar inte längre med en flaska bintang.
Vi sippar lugnt på en varsin Café Latte.
Jag får se när jag får tid för att få ur mig något ordentligt.
Nu vill jag sova. Jag måste upp klockan fem i morgon.
Det börjar bli tungt. Och jag gillar pulsen!