THE HINDUWAY
1)Jag föddes utan valmöjlighet in i en kristen kyrka.
2)Jag lurades in i en hjärntvätt av "Kyrkans barntimma" varje dag under de tidiga åren med att lyssna på bibelberättelser varje morgon klockan tio (som jag ofta flydde från genom att låsa in mig på dagisets toalett).
3)Sedan glömde jag bort det där med religion ett tag.
4)När jag blev 14 år tyckte jag att satanism, black metal och revolt var häftigt.
Så jag spenderade lördagskvällarna med att headbanga, ropa HEIL SATAN
5)När jag blev 17 ville jag testa att vara muslim en vecka, det var och är fortfarande för mig en av de mest missuppfatade religionerna.
6)Med alla religioner, vetenskaper och teorier blev jag en förvirrad agnostiker vid samma ålder.
7)Senare klättrade jag allt mer åt att bli Atheist med stor nyfikenhet på andra trosuppfattningar.
8)Som 23 år gammal hamnade jag hos en muslimsk familj en vecka där jag fick fira Leberan och passera gator med rituella masslakter av getter och kor.
9) Som bosatt i Yogyakarta är en av mina bästa vänner hinduist så därför...
Här om dagen blev jag inbjuden till ett av Yogyakartas hindutempel för att fira…
KORT OM GALUNGAN OCH KUNINGAN
GALUNGAN, en balonesisk högtid som sker var 210:e dag och ordets betydelse är ”När Dharma vinner”. För en balones är Galungan årets viktigaste dag eftersom förfäderna kommer ner till hemmet, offergåvor måste därför förberedas för dem. På morgonen för Galungan beger sig männen upp tidigt för att slakta en gris. Detta förbereds sedan tillsammans med örter och grönsaker för ”Lawar”. Mot kvällen, när alla offergåvor är förbereda, samlar man alla i ”familjetemplet” för att fira. Det andra evenemangen,
KUNINGAN firas tio dagar senare och symboliserar att förfäderna åter lämnar jorden. Det var detta evannemang jag deltog i den 18 december.
UTFÖRANDET
En sarong hårt knuten runt midjan med flera meterlånga band runt om och en långarmad skjorta speciell för eventet. Det var inträdeskravet för att få komma in i templet. Som kvinna är det dessutom riktigt viktigt att inte ha mens, då klassas man som oren. För männen gällde en sarong och en speciell hatt för huvudet.
Inne i templet hörsdes donande toner av Gamelan, som lät ungefär som ljudet av en mystisk barnsaga. Inne i templet satte vi oss tätt tillsammans på tygmattor i väntan på att ceremonin skulle starta. Längst fram fanns en mörk gammal hög staty, som för kvällen var klädd med blommor och små gula band. Längst fram stod några vitklädda präster som snart skulle hålla tal.
Tre präster talade långsamt och med samma sömnpiller effekt som de jag redan blivit van vid i de kristna kyrkorna. Prästen talade om evenemanget och varför det firas. Då och då passerade några heliga män genom publiken för att kasta blomstervatten på oss med små penslar. När prästerna blivit färdiga med sina tal, uppenbarade sig en eld vid scenen. Några vitklädda balinesiska dansöser tog sig fram och underhöll till tonerna av Gamelan. När de var klara dök en snubbe med en röd mask fram. Vilken av gudarna han symboliserade vet jag inte, men han tog sig in i publiken och tog med sig en liten rädd pojke därifrån och fram till scenen. Det var säkerligen en symbol från någon av alla de sagor som finns från den hinduistiska mytologin.
Sedan var det dags för bön och jag hade tänkt sitta passiv och titta på om min hinduistiska vän, Erass inte insisterat.
- Följ bara mina rörelser!
Så jag följde dem. Händer skakandes fram och tillbaka, likt någon som försöker stilla en stark rök från en eld. Efter det fick vi alla en varsin tänd rökelsesticka att hålla vid och ljuva dofter av jasmin, rosor och vanilj smög sig fram. När den delen av bönen var avslutad, placerade alla sina knutna händer med blomsterblad ovanför sina huvud med slutna ögon. Några vitklädda präster kom än en gång för att kasta blomstervatten på oss. Efter det fick vi tre gånger påfyllning med vatten i våra händer som vi skulle dricka, en fjärde skål med vatten skulle vi hälla över våra huvuden. Den sista delen i bönen gick ut på att placera små riskorn på panna och ovanför öronen, några i munnen och de sista fröna i håret. Symboliken över denna ritual känner jag inte till. Om det här hade varit en muslimsk eller kristen högtid hade det antagligen varit kollektinsamling efteråt. Men nu var det ju en hinduistisk ritual så kollektinsamlingen var i stället en matbricka som delades ut för att samla offergåvor till gudarna (vilket mest var blomsterblad). Efter det var det dags för maten. En liten kulting grillades och åts sedan med ris och spenat.
Senare kom en av prästerna fram och började prata med oss, eftersom två i sällskapet var från Österrike ville prästen visa en av hans speciella egenskaper. Hans tyska, som han talade flytande.
- Ha, vad var det jag sa, baloneser slutar aldrig att förvåna – eller hur?
När cermonin var avslutad kom ösregnet och jag hör det som Erass säger så ofta.
- Nu är Shiva på dåligt humör, för det regnar….
Ps. Har varit upptagen senaste veckan med att leka turist och ha chilla runt med Sverigebesök (mycket trevligt för övrigt) så min bloggaktivism har halkat efter.